VEMOD

Jag gråter i hissenJävla hjärtaatt du aldrig kan lära digatt älska lite mindreMen sen frågar patientenom man verkligen måste gåOch trots att man redan jobbat 11 timmarså säger man att man kan stanna lite tillHade ändå ingen att komma hem tillSå kunde lika gärna hålla henne sällskapEnsamma tillsammans var bättre än ensamma självaKommer hem slutkördmen lyckligIngen som frågar hur dagen varittrots att jag har så mycket att sägaOrkar inte ringa någon,för trött för att säga det högtDet var här jag skulle varaJag gjorde skillnad på riktigtMitt patetiskt stora hjärta fick verkligen plats härJag fick plats härDär jag fick älskaPeppaStöttaTryggaI slutet av dagenär det kanske också det som gjordeatt jag aldrig fick plats hos någon kärlekJag säger inte att jag älskade för stortDet tror jag ingen kan göraMen alla dessa känslorfick inte platsRann överiblandKänner mig svår att älskaMen så lätt för att älska andraTänkteatt jag har i alla fall jobbetSå man stannar en timme tillSkyller på kort om personaleller någon annan ursäktJag är okejmed ensamhetenMen livräddför att inte längrevara ensam längreDen dagenman förväntas släppa in någonVille intebli lämnad igenSkulle inte klara detinte med det här hjärtatUndrade om det var det här hjärtatsom fick honom att kännaatt det inte var värt detatt jag inte var värd detVet fortfarande intevarför det tog slutVet baraatt det fortfarande gör så ontatt jag gråter ibland Vissa kvällar mer än andraSå man jobbar överoch det är okejPå söndag skulle jag träffa Ebbaoch Nina skulle komma hem till julVille va med Elin över nyårAllting skulle ordna sigJag tror jag är lyckligpå något konstigt sätt tillfreds med livetÄndå sitter jag här och gråtervisste inte alltid varförtänkte att det var okejatt inte alltid veta hellerTappar upp ett badbeställer hem pizzaFixar ansiktsmaskkänns fortfarande skitMådde fortfarande pissmen var ändå lyckligVet inte vad det varjag kände egentligenMen jag kände detGud vad jag kände det