VALIDERING

Mitt i maten tystnar ViolaHon pillar i maten som om hon mådde illa"Vad är det Viola?"frågar jag undrande och ömtDet gjorde ont att se henne såhär"Tror du han är lycklig nu?""Vad menar du?"frågar jag igen trots att jag förstod precis vart hon ville komma"Tänkte om han mår bättre utan oss."säger hon nedslaget med gråten precis under orden"Jag tror det är lättare utan oss Viola.Jag tror att hans gräs kanske var grönare på andra sidan.Kanske ensammare, men ändå lättare. Och det var okej.""Det känns inte okej."svarar hon kämpades för att hålla tårarna tillbaka och fortsätter"Du säger att du inte väntar på honom men jag ser dig.Du kollar fortfarande mobilen, eller letar efter honom på perrongen.Och säg inte nej för jag såg när du gjorde det."Jag tystnar, trots att det brukade vara jagsom kom med visa ord och förklaringarDet fanns inget att säga om detKunde inte undgå att känna mig inträngd i ett hörn"Ja. Vet du Viola? Det är okej det också.Allt man känner är okej.Vissa dagar saknar jag honom,andra dagar vill jag flytta till andra sida världen för att undvika honom.Och det är okej.""Även om det innebär att han har det lättare utan oss?""Du, Viola? Har du tänkt på att vi faktiskt ocksåhar det lättare utan honom?Kanske kan även det,få vara okej?""Jävla skit, vad ont det gör.""Jag vet Viola. Jag vet."Sen äter vi upp i tystnadViola somnar fort när hon väl lagt sigNär hon inte ser tar jag mobilenHan hade inte skrivit idag hellerDet var okejSomnar bredvid henneJag skulle skydda både mitt och hennes glitterOch jag skulle aldrig låta någon få henne att troatt hon på något sätt var svår att älskaFör det var hon verkligen inte,hon var motsatsenViola hade haft rätti att jag ibland fortfarande tänkte på honomDet skulle jag göra år framöverMen han drababde mig inte längresom ett slag i magenutan mer som en ödmjuk påminnelseom att aldrig nöja mig med mindreän vad jag förtjänadeKanske hade han det lättare nuMen jag behövde inte längre fundera överom han ville ha mig, om han älskade mig eller ens var kär i migDet spelade inte längre någon rollViola visste det inte änmen jag skulle lära henneatt aldrig någonsin igenfalla för någonsom låter dig somnamed en klump i magenRegel nummer 1Somna aldrig arga på varandraMen viktigast av alltsomna aldrig arg på dig självFör du gjorde ditt bästaOch det var okejFäller en glädjetår när jag ser henne slumraHennes vingar hade växt på sistone och bredde ut sig över sängenHon snarkade något kopiöst och jag skrattade till över decibelen som skapades från denna lilla kropp"Du har det också lättare utan någon som får dig att känna dig svår att älska,för det är du inte Viola, kom ihåg det."viskar jag till henne trots att hon redan somnat för längesen