Tillfälligheter

De av er av mina bloggläsare som kollar in bloggen återkommande såg kanske att jag igår skrev om det japanska paret som på sin bröllopsresa liksom jag fastnat här i Santa Maria på Kap Verde sedan i våras. Jag hade tänkt skriva om dem ett tag, men hade lite av problem att komma på en vettig rubrik till blogginlägget. Till bloggrubriker använder jag ju uteslutande låttitlar (eller i enstaka fall textrader från låtar) och det ska ju då vara en rubrik som hänger ihop med det jag skriver om i inlägget. (Att sedan låten vars titel jag använt som rubrik i sig oftast handlar om något helt annat är oviktigt). Jag hade hur som helst lite problem med vad jag skulle ha för rubrik på det där inlägget om det japanska paret och jag vände och vred på alla möjliga, men tyckte inte riktigt att det skulle illustrera innehållet i texten. Vare sig Big in Japan eller Turning Japanese tyckte jag funkade. Men så dök av en slump någon bild eller hur det var upp bland något som någon av ett par australiska Facebookvänner lade upp och så löste sig den gordiska knuten. Det som lades ut var något där The Honeymooners nämndes eller vad med på bild och då kom jag ju på att det var en perfekt rubrik till inlägget om det japanska paret som är på bröllopsresa. Att det sedan finns en låt med Bruce Springsteen som har den titeln gör inte saken sämre. Och det är det som det här inlägget ska handla om. Lite Springsteen, lite The Honeymooners och om slumpen, tillfälligheternas spel. I början av 2017 var jag i Australien för att se fem konserter med Bruce Springsteen och hans E Street Band och den första av de konserterna var i Adelaide. Efter ungefär en vecka i Melbourne med bland annat lite Australian Open i tennis hade jag därför tagit mig till Adelaide i South Australia. Konserten skulle vara i något som hette Adelaide Entertainment Centre och dagen innan det var dags för Bruce hade jag sett Nick Cave and the Bad Seeds på samma ställe. Van vid att se Bruce på Ullevi och liknande stora stadion var detta ett förhållandevis litet konsertställe. Det var inomhus och det var öppen scen med publik även bakom – och plats till ungefär 12 000 totalt. Konserten inleddes snyggt med New York City serenade med stråkar och jag har noterat att Trapped och Something in the night var mycket bra. Det jag i efterhand dock mest kommer ihåg från konserten är att ett gäng om fyra personer kom upp på scenen och framförde Brown eyed girl tillsammans med Bruce och bandet och det någonstans halvvägs in i konserten. Den som sett Bruce Springsteen live några gånger vet att det är flitigt förekommande att det bjuds upp något barn eller vuxen att sjunga med i någon låt eller att någon krokar på sig en gitarr och hakar på när bandet i övrigt också spelar. Eller dansar med Bruce i Dancing in the dark. Den här gången var det dock lite speciellt och som jag förstått det i efterhand väl planerat. Ute i publiken fick Bruce och Little Steven syn på fyra personer med skylt där det stod att de ville sjunga nämnda Brown eyed girl med honom. Och de var utklädda till vad som tydligen var de fyra huvudpersonerna i en TV-serie som hette The Honeymooners. Här har jag fått läsa på lite och jag kan se att komediserien visades i åtminstone USA med 39 episoder under åren 1955-1956. Som det verkar har aldrig serien visats i svensk TV, men serien Rena rama Rolf med Lasse Brandeby och Robert Gustafsson m.fl. är tydligen baserad på just The Honeymooners. Hur som helst vinkade Bruce upp de fyras gäng på scenen och den ene mannen, Rick, tog Roy Bittans plats medan hans bror Pembo (utklädd till Norton från den nämnda TV-serien) placerade sig intill Bruce och under låten emellanåt närmast tog över det hela. Pembo är tydligen något av en radioprofil, troligen lokalt i Adelaide, och han (eller de) kände till att både Bruce Springsteen och Little Steven gillade TV-serien The Honeymooners och på så vis kuppade de sig upp på scenen. De två kvinnor som var med utklädda till fruarna i TV-serien var förstås också med uppe på scenen och det är de två jag senare fått som vänner på Facebook. Det blev ju lite buskisartat förstås, men det var en kul grej och Bruce och bandet verkade gilla tilltaget. Varför Bruce under låten hade på sig en tvättbjörnsmössa är dock högst oklart, möjligen hade de fyra med sig den upp och möjligen fanns det någon koppling till TV-serien med den också. Den detaljen missade jag. Jag bifogar nedan ett YouTube-klipp från framförandet av Brown eyed girl där i Adelaide och Bruce var tydligen själv så nöjd med det hela att just den låten därifrån sedan tagits med på The live sessions: Songs under cover. Men så var det då det där med tillfälligheterna. Några dagar efter den där konserten i Adelaide hade jag tagit mig tillbaka till Melbourne för att se Bruce på AAMI Park där. Nu var det utomhuskonsert på en stadion som i huvudsak används till rugby och på den första konserten av de två jag såg där hade jag biljett till det främre väl tilltagna området. Sedan jag kommit in där och gått mot mitten längst bak för att reka efter någon lämplig plats att stå på såg jag plötsligt en meter framför mig, bakifrån, en lång man och framför allt en hatt jag tyckte att jag kände igen. Jag frågade och det var han som sjungit med Bruce några dagar tidigare, Pembo som jag sedan förstått att han heter eller snarare kallas. De var där hela gänget som varit utklädda i Adelaide. Jag sade att jag sett konserten där och att jag alltså tyckte att jag kände igen dem eller åtminstone mannen i fråga. Det var inte mycket mer med det, men det var ändå en lite kul slump att jag bland allt folk på AAMI Park råkade träffa på dem några dagar efter deras ”kupp”. Och om det var en kul tillfällighet att vi var på samma lilla yta just då skulle det bli ytterligare en sådan några timmar senare för efter en lång promenad – kanske tre kilometer – in till centrum i Melbourne träffade jag plötsligt på dem igen! Jag kom och gick på en av de stora gatorna och där på en uteservering med inte särskilt mycket folk fick jag syn på dem. Det var så dags tre timmar efter konserten och klockan var halv 2 på natten. Det kan man ju verkligen kalla tillfälligheter att sådant händer, att man träffar på dem två gånger. Melbourne är ju ändå en hyggligt stor stad med sisådär fem miljoner invånare. Efter det har jag sedan blivit Facebookvän med de två kvinnorna i gänget, Chris och Jan eller om hon möjligen kallas Smiley, och jag vet att de uppskattade att se mina bilder från konserten i Adelaide när jag lade ut det på Facebook någon gång i efterhand. För dem var det förstås verkligen en kul happening att vara med om att vara med uppe på scen med Bruce och E Street Band i sin hemstad.    Ja, det kan ibland slumpa sig så att man springer på folk som man känner eller ”känner” trots att det är stora folksamlingar eller stora städer. Det är förstås inte ofta det inträffar, men det händer att det händer. En annan gång var när jag bland de uppskattningsvis 800 000 som var på plats på gatorna i Washington DC när Bill Clinton installerades som president 1993 plötsligt hörde tyska Yvi, som jag kände sedan tidigare, helt intill mig. Hon sade något till den hon gick med och jag kände igen rösten. Snacka om tillfälligheter att träffa på varann bland alla de människorna! Vi visste om varann, att vi båda skulle vara där, men även DC är stort. Det var verkligen en kul slump att vi träffade på varann där i vimlet då. Men nog om detta. Nu lite länkar om det intresserar.   Bruce Springsteen and the E Street Band (+ de fyra med Pembo på sång) med Brown eyed girl i Adelaide på Spotify: https://open.spotify.com/track/6ZPrJ53MiqoLzG7zM3oDJt?si=zEM9JsltSRyKTERCl-64HA Och på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=Bhktk0Qj4gc Och lite om Pembo & co:s kupp här: https://www.facebook.com/watch/?v=573956549476838