Text som gjorde för ont för att möta dagen, Del 1

27 april, 2021kl. 23:32Text som gjorde för ont för att möta dagen,Del 1Jag spyr på golvet vid min sängJag hade haft ångest förut men aldrig på det här sättet Mitt hjärta kramparsom om mitt huvud ber det slånär båda vetatt det knappt var kvar i kroppen längreJag hade älskat digmed allt jag varmed allt jag hadeÄndå var det inte tillräckligtJag är inte ledsen,inte heller gladDet känns som jag fastnat i ett stadiedär luften går ur migvarje gång jag försöker fylla mina lungorDär hjärtat inte vet om det ska sluta eller börja slåDet står bara stillEn del av mig önskar dig smärtaOm du hade känt hälften av det jag kändeså hade du också velat stannaHellre än att ge uppDet var som att du fanns överalltEtt illamående som aldrig la sigJag hoppas du var miserabelhellre än lyckligInte kan det bara vara jagsom trodde det var kärlekFör visst kändes det så?Visst var det vackert?Inte kan jag ha misstagit migFyra års tid av att vara kär i digVarenda cell i min kropp strider mot varandraJag vill inte bli rörd av digÄndå vill jag att du ska omfamna migJag skrikerin i en väggi hörnet där alla ljud försvinnerRopandes efter digDu var för långt bortför att ens kunna höraKanske hade du kunnat ståprecis bredvidoch ändå inte hört migAtt bli älskad av dig kändes såMen det kändes ocksåsom en tsunami av lyckasom första solen i januarisom att hjärtat velat slåför dig, för dig, för digJag var kärAlla fjärilar i magen skrikerDe vill utKan inte vara kvarDet var som att du låste in demhär i migSom om du vägrade släppa dem friaJag sägerSnälla stilla er!Men när jag tänker på att jag inte längre vill vara kärflyger de bara räddareTotal panik här inuti Ta bort dom!Snälla döda domDra dom ur migJag spyr på golvet igenAldrig har jag önskatatt jag aldrig blivit kärförrän ikvällAlla mina fjärilarinstängda i migEn efter en dör deDe kan inte andasFår inte luftSå jag spyroch en efter enlämnar de min kroppSnälla bara låt dom döpå ett värdigare sätt än dettaHan sa att han var kärHan lovade att det inte bara var jagVarför är jag då härVarför måste jag då säga till domatt de tyvärr måste dö nuTänk om han ljögnär han sa att han ocksåvar kärHur skulle han annarsbara kunna lämnaså lättUtan att ens se sig omSå självsäkertVar det bara jagsom kände?Var det bara jagsom var kär?Alla fjärilar dörtillsammans med mighär på köksgolvetJag spyr och jag spyr och jag spyr och jag spyrJag önskaratt vi aldrig hade träffatsJag önskardu sa att allt bara var en mardrömAtt jag skulle få vakna snartDå skulle du vara häroch hålla om migOch alla våra fjärilarhade tillsammans fått flygabäst dom villeMellan våra kropparDet skulle vara deras fristadEftersom vi värnade om varandraEftersom vi lovadeför alltid hos varandraFjärilarna skrikernär jag ber dom lugna sigför att sedan berättaatt han kommer inte kommaNi måste förstå detAlla fjärilars tårarsom ett illamående som fyller mig från insidanNär de ber mig dra åt helveteeftersom de minsann skulle väntaHan kanske skulle kommaOch då kunde inte alla fjärilar ha dött redanSå de kämpar för sin överlevnad De slåss så mycketSkriker så högtatt jag spyr igenVarje gång jag försöker berättaatt han inte kommer komma tillbakaspelar de upp minnen från sista kyssenSom en tortyr som får magen att vrida sig av smärtaHan kommer inte komma!skriker jag tillbakaDe tystnar först när de låter det sjunka inAlla hans fjärilarhade han släppt friaJag somnar på golvet i köketoch vaknar dagen efterAlla fjärilarhade tagit självmordi min mageDe ville inte finnasom det innebaratt han inte ens hadenågra fjärilar kvar Jag plockar upp domen efter enAlla deras vingar var brutnaUtanför fönstretanades vårenOch om jag kisade mot solenkunde jag ana hans fjärilaroch hur de flög fritt genom livetI mina händeren dyster synAllt som glittradeoch gav liv till alla ord jag verkligen menadenär jag sa att jag var kärDe var numera färglösaDet fanns inget hjärta som sloginte längreÖmt stryker jag handenöver alla mina fjärilarDet är okejviskar jag och gråter stillsamtBegraver dom i parkendär du lovade för alltidVattnar dom med regnetsom du aldrig ville dansa iLåter solen värma domJag tror inte att de kommer vakna igenDe hade gjort allt i sin makt för att få han att se demAtt älska honomvar att stå precis framför hans hjärtautan att han såg migAtt älska honomvar också den renaste och vackraste kärlekjag någonsin upplevt Och någonstans däremellanhade jag älskat honomså stortatt jag lätalla mina fjärilarta livet av sigJag stod inte utmed att han inte såg dom//2 september, 2021EftermiddagJag hade varit tystKlumpen i magen hade visat sig genom energin den förde med sigDet var som att smärtan jag bar på, slukade allt som var vackertUnder middagen bryter jag ihop och får efter många om och menläsa upp texten för mamma och pappaJag gråter så mycket att jag knappt hittar orden jag läser innantillDe gråter ocksåEfteråt kramar de mig, båda två, längeSen hällde jag upp varsin whiskey trots att mamma,motsträvigt men villigt informerade samtligaatt det trots allt bara var torsdagMen ikväll fanns det anledning att drickaSå vi sätter oss på den nybyggda altanenDär du och jag suttit en gång för en sekund senGrannen spelar högre jazzmusik än högtalarna från hans technorave"Jag var aldrig hans prioritering."konstaterar jag och blickar ut över havet som skymtar genom skogen framför huset"Tänk att du ändå stannade så länge."svarar mamma och suckar uppgivet."Men hon var ju kär!"säger pappa som en förklaring på hela fråganTiden efter att vara kärskulle för alltid vara den tyngstaNär man såg alla fjärilar ta livet av sigJag ville sörja i en livstidoch dansa ännu längreSakta försvann duJag lät dig gåÄndå kvarstod en undranifall du också, någon kväll ibland,var totalt miserabelJag hoppades detJag hoppades att jag kändes i digÄven om en del av mig vissteatt du förmodligen redan gått vidareDet hade aldrig varit din grejatt grubbla över hur saker blevJag hade sörjt oss för en livstidJag skulle ljuga om jag saatt jag bara kände ledsenhetnär jag fann mina fjärilar döda,där på golvet i köketFör varje fjäril som tog livet av sigkände jag mig lättadLuften gick att andas,lite lättareän vad den gjordenär jag knappt visstehur jag skulle levautan att få vara kär i digNumera tog jag en whiskeyoch lät fjärilarna härjatills fyllan även nådde demSen somnade vi tillsammansi någon slags vacker fyllemisärImorgon var en annan dagKanske skulle jag inte tänka på dig alls dåSäg till fjärilarnaatt det är okejSäg att han inte är värd detSäg det så många gångeratt du till slut tror på det självImorgon fick han kanske inte längre plats