Storms never last

Jodå, det gäller att hålla i hatten just nu – om man nu har någon. Eller har någon kvar. Om det inte redan hänt är risken nog stor att eventuell hatt annars snart – bokstavligen – är som bortblåst om man beger sig ut. Undertecknad har inga som helst planer på det senare så jag sitter förhoppningsvis säkert. Jag satt igår kväll i goa stugvärmen och hörde och i någon mån såg hur det blåste ute och jag tänkte på hur det var när stormen Gudrun drog fram i början av januari 2005. Eller ORKANEN Gudrun har den tydligen uppgraderats till om man får tro Wikipedia. Jag satt nu igår några decimeter från där jag satt då 2005 när stormen drog fram runt husknutarna. Minns jag rätt var det redan vid femsnåret på seneftermiddagen den 8 januari då som strömmen gick och jag var onekligen dåligt förberedd. Stearinljus? Nope. Tändstickor? Nope. Ficklampa? Nope. Ja, jag vet inte. På något sätt hittade jag väl i alla fall något som kunde lysa mig fram till att hitta något av det nämnda. Någon krisberedskap kan jag dock inte säga att jag hade. Nej, stormen/orkanen Gudrun glömmer man inte om man upplevde den. Det kändes väl visserligen tryggt i huset där jag var, men när värmesystemet lade av i och med strömavbrottet började det snart kyla ner. Kanske att det klarade sig den första natten ändå och till morgonen/förmiddagen hade ändå stormen bedarrat hyfsat. De varar inte så länge, stormarna, även om de kan vara intensiva. Jag vågade mig ut en bit upp på dagen och jag satte mig i bilen och körde en sväng runt till de närliggande samhällena Lessebo och Hovmantorp och sedan tillbaka hem igen och helt uppenbart hade en del personer jobbat hårt för att röja upp. Omkullblåsta träd som trillat över vägbanan var på de flesta håll kapade och undanröjda och det var relativt fri väg, men nog syntes spåren i högsta grad längs vägen jag körde. Det var omkullblåsta träd med rotvältor och det var någon busskur längs väg 25 som havererat. På sina ställen såg det som just varit skog mer ut som plockepinn och på sträckan hemåt från Hovmantorp längs mindre väg doftade det av nysågade träd genom ventilationen i bilen. Det var en märklig syn. Och så var det tiden efteråt också. I högsta grad plockepinn på många ställen, träd kors och tvärs. Det rapporterades om skogsägare som tog livet av sig för att de inte orkade med situationen och den där stormnatten 8-9/1 omkom en journalist jag träffat under en praovecka på Växjöbladet på gymnasiet. Han fick om jag minns rätt ett träd över sig när det blivit stopp i trafiken och han gick ut och tittade. Även efteråt var det folk som råkade illa ut. En av mina bästa kompisar klarade sig, med ren tur eller änglavakt eller vad man vill, med livet i behåll när han fick ett träd över sig under uppröjandet i skogen senare. Det var nära ögat för honom och han blev skadad, men för andra gick det ännu sämre. Både under stormen/orkanen och efter. Jag hade på den tiden Sydkraft som elleverantör och det var dåligt med besked om när strömmen skulle komma tillbaka, minns jag. Det var väl för mycket att röja bort från luftledningarna för att veta när det skulle kunna vara klart. Med sjunkande temperatur i huset och avsaknad av besked om återkomsten av elen flydde jag fältet och köpte en veckas charterresa till Azorerna. Så hade jag rett ut den veckan i alla fall. När jag kom tillbaka var strömmen fortfarande inte tillbaka och jag klarade mig genom någon övernattning under fältmässiga former i omklädningsrummet på arbetsplatsen innan strömmen till slut återkom. Jag minns inte exakt nu, men har en aning om att det kan ha varit elva dygn eller så den var borta. Efter det kunde det börja återgå till det normala, men telefonin kom väl inte i gång förrän efter någon månad eller så. Det var onekligen minst sagt knepigt för många. Efter det där har luftledningar bytts ut mot nedgrävda kablar och det är inte lika sårbart längre. Nu klarar det sig – peppar, peppar – med att det blinkar till någon gång i lamporna, men strömmen går inte. Förr räckte det men en ganska liten vindpust innan det var färdigt. Livet på landet. Det var en storm som fick namnet Per också, i januari även det och 2007, men då var jag i Mexiko och klarade mig undan både strömavbrott och annat. Och nu är det som sagt som det verkar ingen större fara för strömavbrott. Kanske istället att det kan få fart på de där vindkraftspropellrarna lite grann så att elpriset kan gå ner något tillfälligt. Det var en märklig känsla den där dagen efter stormen/orkanen Gudrun 2005 hursomhelst. Det var ju lite av en naturkatastrof i sig även om den i omfattning kom i skymundan efter den förstås mycket större katastrofen med tsunamin som drabbat stora delar av framför allt Asien två veckor tidigare. Där handlade det ju om så oerhört många fler dödade och skadade och även då med väldigt många svenskar dödade och skadade på semestervistelser i framför allt Thailand. Självklart kom stormen/orkanen Gudrun i skymundan i jämförelse med det, men nog minns vi den vi som upplevde den då i januari 2005. Jag satt i natt och hörde hur det blåste utanför, inte minst att det tog tag i de höga thujabuskarna utanför huset. Jag såg dem vaja i vinden i ljusskenet inifrån. Det skulle enligt prognosen blåsa uppemot 24 sekundmeter i byarna och det är ju konstigt att det alltid ska blåsa mest i byarna. Jag bor i en sådan… Jag hörde vid tillfälle hur troligen någon lampkupa till redan sedan tidigare havererad stolpbelysning blåste av, men det var förstås inte så farligt. Eventuellt iordningställande fick vänta tills stormen bedarrat. Stormarna varar ju ändå inte så länge och är det bara en lampkupa på redan trasig stolpbelysning som blåser av är det inte hela världen. Men nog var det lite oroligt att titta ut morgonen efter Gudrun 2005 och i någon mån även efter/under denna Malik 2022. Ska det blåsa ska det tydligen göra det i januari. Nu ska det väl ändå avta efterhand idag och så är det väl då lugnare väderförhållanden på gång från ikväll eller i natt någon gång. Men än så länge friskar det i bra och för att travestera Michael B. Tretows låt Den makalösa manicken skulle man kunna säga så här: ”Det blåser hit, det blåser dit, det blåser runt en liten bit…/…det är en makalös Malik”. P.S. Bilderna är från efter Gudrun 2005 och skamlöst norpade från nätet eftersom jag inte ids leta upp egna bilder från då. Några flygbilder hade jag ändå inte haft.