Side effects
Nu har det gått 28-29 timmar sedan jag fick min första dos vaccin mot corona och det av fabrikatet Pfizer. Jag hade faktiskt mot slutet kunnat få vaccin även nere på Kap Verde, men eftersom hemresan därifrån var nära förestående tänkte jag att jag hellre väntade tills jag var hemma. På det viset skulle jag kunna få samma vaccin båda gångerna. Vad jag vet är det AstraZeneca alla får på Kap Verde just nu och eftersom det inte ges till de under en viss ålder (65?) här tänkte jag alltså att jag hellre tog min injektion här hemma. Hade det blivit att jag blivit kvar längre där nere i södern hade det nog varit aktuellt att ta första sprutan där, men nu fick det vara. Det är inte helt utan något lite av oro som jag nu lät mig vaccineras. Lyssnar man på antivaxxarna är väl det här med vaccinet närmast ett djävulens påfund, men även om man inte gör det kan man inte bortse från att det finns viss risk för komplikationer. En del menar att de vet fler som dött av vaccinet än av covid-19, men det låter i mina öron lite osannolikt. Oavsett anser jag att det här med vaccinet nog är enda vägen ut ur den här pandemin och vidare till någon slags normalisering. Det är frivilligt om man vill vaccinera sig, men om man inte gör det får man nog räkna med att få leva med ett visst mått av begränsningar framåt och med att kanske låta testa sig varje gång man ska göra något i form av att åka på någon resa eller gå på något evenemang. Plus att man förstås får leva med större risk att drabbas av själva sjukdomen, den som viruset ger en. Man är inte helt på den säkra sidan sedan man vaccinerat sig heller, men det bör väl vara lite tryggare. Det blir trots frivillighet hur som helst ändå något slags halvt tvång över att ta vaccinet. Det är inte helt likeable, men läget är mycket speciellt. När man sprutar in något för kroppen okänt får man nog räkna med någon slags reaktion även om jag inte kan påminna mig att jag känt av några biverkningar vid de tidigare sprutor jag tagit mot vad man nu kan behöva dem till. Gula febern är en sådan där sjukdom som man måste ha vaccinerat sig mot för att få åka in i vissa länder så om man bara har rest en del är det inget okänt begrepp att man behöver visa upp att man låtit sig vaccineras. Men, som sagt, några biverkningar kan jag inte påminna mig att jag fått vare sig av det man får mot gula febern eller något annat. När jag nu tog det här mot covid-19 var det ändå så att jag kände av det, men så verkar ju också coronaviruset vara synnerligen besvärligt så det krävs kanske lite starkare grejer för att få bukt med det. Eller… vad vet jag? Kände av det gjorde jag i alla fall. Jag pratade med en del olika igår efter att jag fått sprutan och exempelvis min några år äldre kusin, som fått sin första spruta för ett bra tag sedan och snart ska få sin andra, hade först inte känt något alls, men efter ungefär ett halvt dygn hade han fått rejäl frossa. Han hade tagit vaccinet tidigt på dagen och frossan kom på kvällen. Och så var det för mig också, alltså efter ungefär ett halvt dygn, men inte i form av frossa. I mitt fall fick jag vaccinet framåt 14.10 igår och under dagen kände jag sedan ingenting alls, men när jag efter knappt två timmars sömn vaknade ungefär 20 över 1 i natt gjorde jag det med väldig kramp i båda fötterna och smalbenen. Jag HAR haft liknande vid något tillfälle tidigare, men det här kändes onaturligt och jag kopplade det definitivt till vaccineringen. Kramp i vaderna kan man få någon gång och då vet jag vad man gör, men det är värre när det är lite överallt i fötterna och uppåt benen. Nåväl, efter att ha försökt få bukt med det liggande och sedan studsat upp och försökt stå och trycka extra på fötterna släppte det till slut. Jag somnade om, men vaknade igen efter ungefär en timme. Nu var det på samma sätt, men i händerna och lite uppåt armarna. Nej, det kändes inte naturligt och nu kändes det faktiskt lite oroligt. Var skulle det krampa nästa gång? Skulle det smyga sig inåt mitten av kroppen eller uppåt mot huvudet? Nej, på några andra ställen kom det inte. Jag kände att det var något lite av kramp igen i händerna sedan, men inte lika mycket. Det var som ett par åskväder som drog förbi och klingade av, det är nog den närmaste jämförelsen jag kan komma på. Lite oroligt när det är just över en, men sedan lugnt eller kanske någon extra knall. Efter nu alltså drygt ett dygn känner jag mig lite öm just där vaccinet sprutades in, men inget annat och det skulle förvåna mig om det blir något mer. Och som sagt är det nog bara naturligt att kroppen reagerar på något sätt när något okänt sprutas in. Jag hoppas att jag inte skrämde upp någon nu för det var inte min mening. Jag vill bara mena att man nog får vara beredd på att någon slags reaktion kommer, någon biverkning eller sidoeffekt eller vad man vill kalla det. Annat av den varan har också erfarits under det gångna dygnet. Det är väl så här att ett hus mår bäst av att vara i gång egentligen, att någon husägare som jag i det här fallet håller sig borta från sin boning under drygt 16 månader kan få sina små konsekvenser. Jag har en relativt ny värmepump installerad så rimligtvis skulle väl den fungera, men vad som helst kan förstås hända så jag hade mailkontakt med den rörmokare jag numera alltid använder och han kollade så att det fungerade någon gång innan jul 2020. Någon mer kontakt har vi inte haft under min bortavaro, men tydligen har han när han haft vägarna förbi ändå stannat till och utifrån lyssnat för att höra att det fungerade. Den ena delen av värmesystemet finns ju på utsidan. Det var väl när det var som kallast han stannat till och kollat och det var ju omtänksamt och bra. Det kan ställa till det ordentligt om den vattenburna uppvärmningen inte fungerar och det är 20-25 minusgrader ute. Då kan det frysa sönder inne och bli besvärliga skador. Några tecken på det har jag inte sett och om jag får tro termometern jag tittar på har det som kallast varit nere på + 0,3° inne. Då är det ju ingen fara. En del annat har dock visat sig kärva en del nu efter hemkomst och det är sannolikt till följd av att jag inte varit hemma och liksom hållit huset ”i gång”. Jag har därför haft rörmokaren ute nu på eftermiddagen och han har fixat med hydroforen eller om man säger vattenpumpen. Den ville inte stänga av sig när det kommit upp i tryck och det märkte jag redan första kvällen sedan jag kommit hem så jag ringde då till honom lite akut. Att vara rörmokare är väl lite som att vara präst, de är aldrig riktigt lediga. Det kan alltid dyka upp något akut och just i det här fallet behövde jag åtminstone konsultera honom om hur jag skulle göra. Felet med pumpen är nu åtgärdat, men det har utöver det också visat sig att det kärvar lite med blandaren i duschen. Sannolikt är även det eftersom den under lång tid inte använts. Troligen också samma orsak med att det inte längre var tätt nedtill vid röret under handfatet i badrummet. Det var det innan jag åkte, men inte nu. Det blev en del att göra för rörmokaren idag och han återkommer i nästa vecka med ny och förhoppningsvis perfekt fungerande duschblandare. Så… det tillstöter alltså lite bieffekter även när det handlar om hus – om man lämnar dem åt sitt öde ett tag. Men nog om detta nu. Annat ämne nästa gång.