ROMEO ÅTERVÄNDER ENSAM

Den kvällen satte sig Julia vid sina böckerHon hade samlat på sig tonvis genom åren,trots att hon aldrig lyckats sitta still länge nog för att komma till slutetAlltid på väg någon annanstans, det var lätt att bli distraherad,när man ville hinna med så mycketOmsorgsfullt valde hon ut koppen i keramik som hon fått av någon som hon älskade så innerligtÖppnade tejulkalendern i smyg som hon fått av sin bästis i inflyttningspresentKröp upp i fönstret och tände ljusen runt omkring henne som gav henne precis tillräckligt med ljus för att kunna läsaHon kom nästan till slutet på första sidan,sen gick det inte merTrots att mörkret kom tidigt såhär i novemberså gick det ändå att urskilja karaktärerna där utanförFörst fastnade hon på den sötaste hund hon någonsin sett,som egentligen inte var något speciellt mer än väldigt stor och fluffigDet såg ut som att hunden mer var ute och gick med hussen än tvärtomTvärsöver gatan satt en tant med rullator och en röd basket, hon påminde om Julias farmorDet såg ut som att hon väntade på något, som om hon visste att det skulle kommaoch kunde vila i detTill skillnad från Julia,där skulle det alltid hända något(Förutom de dagar då det inte fick hända något alls,när energin var totalt slut och hon stirrade in i väggen en hel dag,även om de var mer undantag än regel numera)Julia läste aldrig bokenHon tyckte att innehållet var lite som att dejta killar,var de inte intressanta direkt så skulle de ha svårt att hålla kvar henneHon hade blivit ganska duktig på att dumpa män med åren(och bli dumpad tillbaka)Ibland tänkte hon på den där killensom så gärna ville älskaatt det märktes så tydligtatt han törstade på kärlekJulia ville så gärna möta honommen var inte van vid att bli vald,om än prioriterad och älskad med en sån självklarhetFaktum är att hon faktiskt fick ångest av hela tankenInte för att hon ville, utan för att hon fortfarande stundtals kämpade medatt övertala sig själv att man var värdig att bli älskadDet var aldrig några problem med Julias vännerDet var när det kom till förhållanden som hon aldrig fick det att funkaAntingen älskade hon för mycket, eller inget allsaldrig i tid med den andraAllt det här gjorde henne svår att leva medDet var ingen hemlighetKanske handlade det inte om att hitta någonsom stod ut med henne,utan snarare att Julia någon gång skulle lära sig stå ut med sig självHon kunde inte läsa böcker,hur mycket hon än villeSå hon tog papper och pennaoch skrev sin egen iställetOch det var så boken"Säg inte till mormor att jag har herpes."började