RÄDDNINGEN

Viola föddes på en sommardag i mellanstadietLängre ner på Bullerbyvägen bodde Jacob, med c.Vi brukade hoppa studsmatta och klättra i trädJacob kändes som julafton, eller som ens födelsedagKanske också känslan av att få krypa ner i en nybäddad sängMen mest av allt så kändes han som karusellerna på LisebergJag var kär i honom i en evighetSen kom Elinoch Viola fick en helt ny meningElin visade mig världen på ett sätt som ingen annan hade gjort tidigareVi gick i högstadiet och Elin och jag skrattade åt samma sakerHon köpte jordgubbar till en när man var sjukoch vi startade ett band som hette The Pink ElephantsElin var något större, än det jag upplevt tidigareJag hann bli vuxen innan jag förstod att jag var kär i henneElin och jag tappade kontakten,våra känslor rymdes inte i våra kropparIdag är Elin en utav de smartaste människorna i hela Sverigeoch när hon berättade det, så blev jag inte förvånadDet hade alltid skinit igenomäven om hon inte sett det självEfter henne hände något med ViolaViola började förknippa lycka med att vara käroch att vara kär förknippades med trygghetDet var därför inte konstigtatt när någon väl visade intressefastnade man direktJag var så tacksamatt någon ville ha migTänk! Att jag också gick att älskaTacksamhetsskuldengav förödande effekterViola ville så gärna kännadet där som hon vissteatt hon kunde kännaMen det kom inteSå jag gömde henneoch bad henne krympaHelst försvinnaJag skulle stanna och bli älskadtill varje prisViola försökte sägaatt det inte skulle kännas såmen jag var för envis för att lyssna på henneTio år senareförstår jag nuatt pojken längre ner på gatanaldrig var ursprunget till ViolaEtt decennier senare förstår jag nuatt Viola föddes långt innanViola föddes i mitt första skrattNär min bror och jag letade julklappar under granenNär mamma och pappa skrattade så mycket att vi inte kunde slutaNär jag fick reda på att jag skulle bli storasysteroch när jag läste "Lillasyster Kanin" för hennetrots att jag själv knappt kunde läsaAll kärlek mormor gav migAllt godis Kjell och jag gömde från henneAtt gunga på mormors gunga,så högt att det kändes som att jag nuddade molnenEller titta i brudböcker i mormors salongoch äta de där goda marrängbakelserna hon gjordeTill att ta exameneller va hög för första gångenAtt lämna någon som man vetaldrig kan älska en på det sättet som man behöverGränssättningVännerna på klipporna på GotlandBakispizzanÖgonkontakten med någon nyspänningen i någon annans famnMina bästisars skrattoch hur vi höll varandras händerKarusellerna på Lisebergoch karusellerna i livetViola fanns där hela tidenHon var en del av migOch jag skulle aldrig be hennegömma sig igenTy hon var det vackrastelivet hade att erbjudaTy hon varjagTillsammans skulle marken skallra där vi gickInte ber jag solen att skina lite svagareså vem är jag till att be Violaälska lite mindreViola överlevdegenom allt jag gjortför att förtränga henneför att passa in hos honomJag gjorde mig så litenHon gjorde mig störreVarje manvarje dödVarje våldtäkt och varje misshandelVarje pillerburk och tragediDet var honsom påminde migom att vi hade varandraDet var honsom gav mig glitternär allting var svartSå när allt kommer omkringoch du frågar vad män givit migInget mer än vishet och lärdomMen räddningen, den stod jag för självJag var min egen hjälte