Point blank

Det har gått 40 år sedan John Lennon kallblodigt mördades i New York, just som han var på väg genom porten till sitt hem i Dakota Building. Det är påfrestande att tänka att något är så långt tillbaka i tiden för man känner sig gammal, men det är förstås bättre än motsatsen, att inte bli det. Gammal alltså. Och John Lennon BLEV bara 40. En Mark David Chapman hade fått griller i huvudet och kom i Lennons väg och sköt honom på några få meters håll, point blank som det heter, sedan han passerats av den tidigare Beatlesmedlemmen. Jag var 15 när det här hände, gick i näst sista terminen i grundskolan och var sedan redan flera år intresserad av musik. Det kom med radion, topplisteprogrammen och önskeprogrammen m.m. Jag sög åt mig av det jag tyckte var bra. Beatles var förstås oundvikligt att man kände till för de spelades emellanåt och jag förstod tidigt att de var uppe där bland de absolut största. John Lennons karriär efter att Beatles splittrades hade jag nog ingen större koll på för det hade varit relativt tyst om honom ett tag. Den där hösten 1980 kom dock ett slags comebackalbum, fem år efter det senaste, och framför allt låten (Just like) starting over spelades flitigt. Jag gillade den och kanske var det mer jag hört från det där albumet Lennon gjort tillsammans med sin fru Yoko Ono, Double fantasy, men om inte så räckte den där låten för att få upp intresset. På något sätt kopplar jag den låten och Lennon till teckningssalen i skolan – ja, ämnet hette väl fortfarande Teckning då och inte Bild som det senare kom att kallas – och kanske var det så att vår lärare där lät oss lyssna på musik medan vi tecknade, målade eller vad vi gjorde. Minnet spelar en spratt ibland, men på något sätt kopplar jag alltså Lennon, det albumet och den där låten till just det rummet. Något är det med det. Jag hade alltså just fått upp ögonen – eller snarare öronen – för John Lennon då senhösten och in på vintern 1980 och det var förstås chockartat att höra att han blivit mördad. Kanske förstod jag inte vidden av det och Lennons betydelse, men att det var tragiskt och ledsamt insåg jag ju. I efterhand har jag sedan lyssnat mer på vad Lennon gjort efter tiden med Beatles och det är en låtskatt med flera pärlor som finns där, Imagine och Jealous guy bara för att nämna två av de allra finaste. Men mer blev det inte efter den där sena decemberkvällen 1980. Willie Nile – om han är bekant – har i intervjuer berättat att han sen söndagskväll den 7 december spelade in på The Record Plant, i en studio intill där John Lennon befann sig, och från grannstudion kom det att Lennon var i behov av gitarrsträngar. Hade Willie Nile några? Det hade han och de skickades dit. Nile skulle träffa Lennon på tisdagen, men sedan Lennon sent måndag kväll lämnat studion hade han inte många minuter kvar i livet. Niles möte med Lennon blev alltså inte av, men hans gitarrsträngar var bland det sista John spelade på. Det var alltså en måndagskväll John Lennon sköts till döds och tidigare den dagen hade han som han ofta gjorde välvilligt skrivit autografer till sina fans. Bland de som fick hans autograf fanns makabert nog även den som på kvällen skulle mörda honom, Chapman. Han hade redan i oktober rest till New York för att mörda Lennon, men återvänt till sitt hem på Hawaii och så gjorde han då en ny resa till New York i december. Han hade läst J.D. Salingers bok The catcher in the rye och så starkt färgats av huvudpersonen Holden Caulfield i den boken att det fick honom att tänka så mörka tankar som att ta livet av John Lennon. Han hade även tankar på att mörda någon annan känd person, bland dem Paul McCartney och Ronald Reagan, men John Lennon blev det. Chapman tycks ha stört sig på att Lennon sagt att Beatles var ”större än Jesus” och på texter i låtarna God och Imagine. Vad han tänkte när han tidigare på dagen fick Lennons autograf kan man bara fundera över, men när Lennon sent på kvällen kom hem väntade Chapman utanför porten och sedan Lennon passerat honom och kastat en blick på honom sköt Chapman honom bakifrån från, enligt uppgift, ungefär tre meters håll. Lennon skadades allvarligt av de fyra av de fem avlossade skotten som träffade honom och han dog kort efteråt. ”Point blank, shot straight through the heart… / … point blank, bang bang baby you’re dead” som Bruce Springsteen sjunger även om den sången inte alls handlar om mordet på Lennon. Chapman var fullt medveten om vad han gjort och på frågan ”Do you know what you´ve done?” svarade han lugnt ”Yes, I just shot John Lennon”. Det sägs att han utöver att en del texter och uttalanden misshagade honom även genom att mörda Lennon trodde sig kunna överta en del av hans berömmelse. Kanske var han något av avundsjuk på den där berömmelsen, ”a jealous guy” som ju Lennon sjunger. Chapman dröjde kvar på mordplatsen och inväntade polisens ankomst och han gjorde inget motstånd när kom för att hämta honom. Vid gripandet hade han ett under dagen köpt exemplar av The catcher in the rye och i boken hade han skrivit ”To Holden Caulfield, FROM Holden Caulfield, THIS is my statement”. Några månader efter mordet på Lennon genomfördes ett omtalat mordförsök på president Ronald Reagan och även den som genomförde det kopplas till att ha färgats av boken The catcher in the rye. Något i den triggar tydligen galningar. Chapman dömdes till livstids fängelse och lever alltjämt. Han har inte benådats trots flera nådeansökningar. När jag kom till New York första gången i början på 90-talet letade jag – om jag inte totalt missminner mig och blandar ihop gångerna – upp Dakota Building eller The Dakota som den ofta kallas. Högt där uppe, med utsikt över Central Park, bodde John och Yoko och där såg jag nu porten där det gruvliga dådet skedde. Efter det gick jag över till Central Park och helt nära parets bostad där finns Strawberry Fields med mosaiken Imagine, allt till minne av John Lennon och invigt av Yoko Ono den 9 oktober 1985, på den dag som skulle ha blivit Johns 45-årsdag. ”På Columbus Avenue strax bortom Dakota ligger en affär där du kan köpa din framtid” sjunger Ulf Lundell i låten Maranita och jag minns att under den där vistelsen i New York var jag hemma hos någon svensk journalist som bodde där någonstans, vid eller på Columbus Avenue. Han var om jag minns rätt gift eller tillsammans med systern till den resebekant vid namn Kevin jag bodde hos under min vistelse, längre ner på Manhattan. Men det är förstås en annan historia. Jag har glömt vad journalisten hette, men jag såg hans namn i tidningar ibland efter det där besöket och jag brukar tänka både på det och på mordet på Lennon när jag hör textraderna i Lundells Maranita. När jag var tillbaka i New York 2015 var jag också tillbaka vid Strawberry Fields och Imagine-moasiken där, och kanske/troligen The Dakota. Jag påmindes om det på Facebook i morse för jag hade lagt ut några bilder. Jag slänger med dem här nedan tillsammans med en del bilder jag hittat på nätet. Det är bl.a. en på Imagine-mosaiken med lite blommor på och så är det en inramad förstasida eller löpsedel med något brev från. Den bilden är, tror jag, från Hard Rock Cafe på Manhattan. Det hade för övrigt flyttat till andra lokaler jämfört med när jag var där på 90-talet.    John Lennons storhet går inte att förneka och det är helt säkert mycket av bra musik och fina texter vi gått miste om genom det där vansinniga dådet för nu 40 år sedan. Flera av hans – och Beatles – låtar är odödliga även om han själv är borta. I hans hemstad döptes 2001 flygplatsen om till till Liverpool John Lennon Airport för att hedra hans minne och jag har flugit dit en gång, 2014. Normalt sett åker jag buss om jag ska till Liverpool, men den här gången ankom jag från Cork, Irland, på väg från en konsert till en annan. Det var fint att se att Lennon hedrats med namnet på flygplatsen. Jag tror inte att jag kände till det tidigare. Jag avslutar med några textrader från Lennons Imagine, tänkvärda ord från honom. Rest in peace. ”Imagine there’s no countries / It isn’t hard to do / Nothing to kill or die for / And no religion too / Imagine all the people living life in peace, you / You may say I’m a dreamer / But I’m not the only one / I hope some day you’ll join us / And the world will be as one”.