OXYTOCIN

Jag har tänkt på digMin bästa vänLivskamrat och älskarePå passionen vi hadesom om vi aldrig kunde vara i samma rumUtan att klä av varandraJag var 19 år gammalnär du bad migklä av migVända mig omställa mig mot väggenTa på mig självframför digDet var som om vi båda vissteatt det inte gick att säga nejredan innan vi ens börjatKanske gjorde det miggalenatt ocksåtycka om detSättet du tog på migSlagen under sexetsom kändes okej i börjanTills man nästan svimmadeeftersom du ströp så hårtSakerna du kallade migsättet du tog mig påHur arg du kunde blinär jag inte villeeller hur lite du brydde digom att ens frågaI hallenöver byrånDu böjer mig rakt överFångar upp mitt håri din näve och drarRevbenen är blåaefter tyngde dupressade över migJag var så liten dåDu var det störstaEmellanåtvar det också jagsom triggadeeftersom jag inte orkadevänta på utbrottetVisste aldrig när de komannarsVisste aldrignär det händeändåFörsökte tappertstyra över detchanslöstSå du blir argen kväll när du kommer hemDu luktar fernet och ciggtrots att du lovat att inte drickaJag sitter i soffan när du ramlar inDu var förbannadöver attjag inteälskade digDu hade setthur jag tittade på någon annanSå du höjer röstenJag var för trött för att bråkaMen det tog du ingen hänsyn tillDu tar ett glas och kastar det på marken bredvid migJag bad dig att sluta, men du lyssnade inteStår på knä och torkar uppDu spottar på migJag gråter tystJag vet nuatt jag aldrig hadenågon skuld att delaDen var bara dinSkammenskulle för alltidvara dinÄndå kan jag inte undgåatt känna den ocksåSkamöver att ändå älska digöver att vilja få det att funkaöver att tänka "han får en sista chans"säkert trettioåtta gångerÖver att lovavännerna att lämnaMen inte kunnaeller orkaÖver sexetoch passionen som gjorde åtrån oförklarlig Det var som att bara vi visste något,som ingen annan skulle förståDet var inte lönt att förklaraeftersom jag också stundvisälskade det, värnade om detville skydda detDe säger att du har någon ny nuJag har tänkt på henne merän vad jag tänkt på digDet var en sorgatt vetaatt du försökte älska igenDu var inte värdett annat hjärtaförrän du läkt ditt egetFör alla gånger jag låst in i mig på toalettenväntandes på att det skulle gå överFör alla gånger du trängt in mig i hörnHur jag instinktivt lärde mig skydda huvudet förstFör sexet, hur du tog på mig, hur oerhört vackert det varFör känslan efteråt, när det återigen gått överstyrFör alla gånger du saatt det aldrig hade behövt bli såhärom jag bara betett migFör alla gångerdu fått skuldkänslorefteråtoch gråtit i min famnJag tröstade digDu fick min kärlekDu fick mitt alltJag byter stadJag byter livJag blir nästan kvittdina försök till att älskaMen söker dig ändånär ångesten kommereftersom jag vissteatt det var du och jag mot världenDu ber mig komma hemJag svarar medatt jag redan är hemmaI Lund där jag var tryggdär jag hade min familjHemma vardär du inte fannsSå när jag i panik en kvällpackar väskan med sakerefter att du ännu en gång tappat detså spelas Runaway- Live on resolution tour i bakgrundenOch jag vissteatt du skulle hata migom möjligt ännu merför att jag försökteälska digmen gick sönderDu var min bästa vänDu tog allt från migJag vill sägaatt jag hatar digMen det stämmer inteJag kände endast sorgatt veta att en människaverkligen försökt att älskamen aldrig kunnateller vetat hur man görDet fick hjärtat att bristaJag hade många felMen att veta hur man älskar någonär inte ett av demDet var aldrig mitt felÄven om jag vetatt du fortfarande tror detSkriker inte längrehar ingen röst kvar att användaVill bara få leva i fridutan flashbacksfrån hur det kändesatt troatt man hittat hemDu var mitt hemMin bästa vänDu fick alltÄndå var det inte tillräckligtMen min sol gick uppOch den lyste för migInte brydde den sig omvart du var eller vad du gjordeDen lyste ändåOch den var fri att göra såNumera behövde den aldrig be om lovatt få skinaDen bara gjorde det ändåDu var nattensolen alltidövervinnerJag var kärlekendu aldrig förtjänademen fick ändå