Oväntat möte

För några dagar sedan skrev jag om att jag i november 2011 var i Dubai och tog en tur därifrån till Abu Dhabi för att förhoppningsvis kunna se formel 1-loppet där. Det blev ju lyckat med en Paul McCartney-konsert på köpet. Men det finns en story till från den där Abu Dhabi-trippen. Egentligen hade jag tänkt ta med det här i det tidigare inlägget, men det hade blivit för långt med det också och så är han nog värd ett eget blogginlägg, Dan. Som jag skrev i det tidigare inlägget (Seeing double om någon vill läsa det) hade jag lite tid över mellan F1-loppet och konserten och då träffade jag utanför Yas Marina Circuit på en person jag verkligen inte hade förväntat mig att se där. Ett oväntat möte. Och hur ska jag börja? Jo… det är så här att under flitigt åkande på konserter under de senaste sisådär 30 åren har jag på de flesta stora evenemang i Sverige på väg till konsertställena stött på det man väl brukar kalla svartabörshajar. Det köps och säljs biljetter med viss avans utanför och har man då ingen biljett kan det förstås vara en möjlighet att ta sig in och kanske till ett lägre pris än man annars hade fått betala. Det beror lite på tillgång och efterfrågan. Nu brukar jag se till att ordna biljett i förtid (inte minst som jag alltid har en bit att transportera mig) och jag har därför vid ytterst få tillfällen köpt biljett utanför. Och har jag gjort det har jag helst gjort det från någon som mer ser ut att ha en biljett över och vill bli av med den än någon som bara köper och säljer på svarta börsen. Hur som helst är det en av de där som sålt biljetter som jag under många år sett nästan överallt. Var det någon konsert på Ullevi var han självklart där, samma vid Globen eller om Ulf Lundell eller någon annan större svensk artist drog publik. Eller i Köpenhamn. Eller… ja, ni fattar. Jag minns att jag en gång utan att tidigare ha pratat med honom ändå hejade på honom när jag stod i kön till en konsert med The Cardigans i Huskvarna. Jag var förvånad över att se honom där också eftersom det annars oftast väl ändå varit i de större städerna och vid huvudsakligen de lite större konserterna han figurerat. Men nu också i lilla Huskvarna alltså och då sade jag något i stil med ”Är du här också?!” och sedan var det inte mer med det. Men jag såg honom fortsatt ofta på alla möjliga konsertställen. Han hade ofta keps på sig har jag för mig. Och så var det då det där glappet mellan de två stora evenemangen i Abu Dhabi. När jag gick utanför Yas Marina Circuit stod han plötsligt där också! Och nu blev det att vi pratade. Jag sade att jag kände igen honom från utanför en massa konserter och att jag var förvånad över att se honom där, långt borta i Asien. Jag hade förväntat mig att han kanske levde på marginalen hemma i Sverige och att han försökte hanka sig fram med lite – om möjligt tveksamma – inkomster från att sälja biljetter. Och så kanske det var, men arbetsfältet var alltså mycket större än bara Sverige och Skandinavien. Nu var han utanför F1-loppet i Abu Dhabi och han hade koll på var det var något evenemang nästa dag någonstans i Asien och nästa och nästnästa. Han hade inte riktigt bestämt sig vart han skulle ta sig, men han verkade ta det som det kom och han försökte väl då ta sig till evenemang där möjligheter fanns att tjäna lite grann på någon typ av försäljning. Det var onekligen fascinerande. Han berättade att han haft jobb på någon industri på en mindre ort i norra Småland tidigare, men nu verkade det alltså vara det här kringflackande livet som gällde. Exakt en vecka efter det oväntade mötet där i det varma Abu Dhabi, nästkommande söndag, träffade jag sedan på honom igen. Då var det i ett grått, småregnigt och trist Stockholm! Jag skulle se The Sisters of Mercy på Münchenbryggeriet och Dan krängde väl biljetter utanför. Efter det där mötet i Abu Dhabi har jag alltid hejat på honom när jag sett honom på väg till eller från något och han har sålt allt möjligt, inte bara biljetter. Det har varit läsk och vatten utanför Telenor Arena i Oslo innan Beyoncé där, olika länders flaggor vid Globen när det var ishockey-VM där, öronproppar i närheten av Parken i Köpenhamn etc. Den första tiden brukade jag hälsa på honom genom att säga ”Abu Dhabi!” eftersom jag tyckte att det var så anmärkningsvärt att vi träffades där och kanske var det först efter ett tag jag frågade vad han hette. Nu har jag inte sett honom någonstans på några år faktiskt och kanske har han kommit i trubbel på något sätt med allt det där dealandet av diverse saker. Jag såg att den norska polisen visade visst intresse för den där läskförsäljningen i Oslo. Jag känner inte honom mer än så här lite och kanske är det bara en skojare, men jag tror att jag inte skulle behöva vara orolig över att det är falska biljetter han säljer i alla fall. Om jag nu någon gång skulle behöva köpa utanför och han var där. Ett otippat möte var det i alla fall där i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten för lite drygt nio år sedan. Om han verkligen heter Dan eller om det bara är något han valt att kalla sig i den lite ljusskygga branschen vet jag inte, men jag får väl ändå förmoda att det är hans riktiga namn. Och då kan det här inlägget om honom väl vara lämpligt så här några dagar innan jul, den 19 december som det är. Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan blir det ju då.