Oslagbara

Novak Djokovic tog på ett uppenbarligen komfortabelt sätt hem Australian Open tidigare idag. Det blev seger i tre raka set mot Medvedev trots att den senare hade 20 raka matchsegrar i bagaget. Djokovic verkar nästan oslagbar i Melbourne. Det här var hans nionde seger i den Grand Slam-turneringen. Det HAR dock hänt att han förlorat även där. Om jag inte helt missminner mig såg jag live på plats att han förlorade en gång och det måste i så fall ha varit 2017. Jag har varit på Australian Open tre gånger: då 2017, 2019 och en gång långt tidigare, 1990.  Om Djokovic är kung i Melbourne är det de andra två stora, Roger Federer och Rafael Nadal, som är det på andra håll. Jag har sett alla tre spela i Melbourne och senast var huvudanledningen att åka dit just att få se Federer spela live eftersom jag missade honom gången innan. Det grämer mig att jag ett par-tre månader sedan såg honom vid en flashig sportbil utanför Beverly Hills Hotel i Los Angeles och inte förstod att det var han. Det hade varit trevligt med en kjellfie med Federer, men när han kom ut iklädd kostym trillade inte polletten ner. Att jag strax efter det råkade blockera hans väg när jag backade ut med min hyrda VW Beetle-cab väger liksom inte upp en missad bild och kanske autograf. Jag håller Federer för den störste av de tre, men det kan förstås diskuteras. De tre stora är utan tvekan störst i varsin Grand Slam-turnering. Federer har åtta segrar i Wimbledon, Nadal tretton i Franska öppna! Och Djokovic alltså nu nio i Australian Open! Ja, det är värt utropstecken. Andy Murray var uppe där och nosade på att vara en del av vad som då skulle vara Big Four, men skada satte stopp för honom. Big Three är vad som gäller nu. Den svenska storhetsperioden i tennis verkar vara ett minne blott. Det var ju annars många fantastiska år när alla möjliga svenska spelare vann lite varstans. Det var ju inte bara Mats Wilander och Stefan Edberg. Och förstås... innan hela den epoken: Björn Borg. Hans framgångar inspirerade säkert den kommande generationen spelare storligen och hans fem raka segrar i Wimbledon 1976-1980 och sex segrar i Franska öppna kommer man inte runt. De har satt sig djupt i folksjälen och det var inte för inte som han vid millennieskiftet utsågs till århundradets svenska idrottare, med Ingemar Stenmark som tvåa. Och visst inspirerade Björn Borgs framgångar även många betydligt mindre begåvade tennisintresserade, som undertecknad. Björn Borg hade sin garageport att slå bollar mot, jag en lagårdsvägg.  Borg slutade när han var på topp och kanske hade det blivit fler turneringssegrar om han fortsatt, men det kan man ju inte veta något om. Hans fem raka i Wimbledon är ändå idrottshistoria även om nu alltså Roger Federer passerat honom i antal där. Det har förstås funnits andra stora genom åren också, mellan Borg och de nu tre stora, inklusive den svenska framgångseran post-Borg. Pete Sampras var en och jag såg honom spela under OS i Barcelona 1992. Han förlorade då i först singel och sedan dubbel tillsammans med Jim Courier samma dag och när jag en gång efter en föreläsning träffade tennisoraklet Björn Hellberg tänkte jag att jag skulle sätta honom på det hala genom att fråga om vilken stor spelare jag sett förlora två gånger samma dag. Han gick bet på den frågan och sade väl att det var Grand Slam-turneringarna som var de han verkligen hade koll på. Och kanske Davis Cup. Han kan ju faktiskt inte ha koll på allt! Hur länge det varar får man se, men som det är nu är det Federer, Nadal och Djokovic som är de riktigt stora och frågan är väl om Djokovic ska kunna ta sig ikapp de andra två i antal Grand Slam-segrar. Djokovic har efter dagens triumf 18 sådana, Federer och Nadal 20 vardera. Jag kunde ha engagerat mig i att gå ner till Sal Beach Club för att se finalen idag, men det kändes lite tidigt att gå ut redan framåt 8. Jag nöjde mig med att följa Djokovics väg mot seger via direktrapportering på internet. Jag kom inte åt att se de videoklipp som lades ut, men såg bild inifrån Rod Laver Arena och det var ju positivt att se att det faktiskt var publik på plats.  Det inger visst hopp inför framtiden. Kanske det ändå kan bli OK med publik på idrott och musik framgent även i Sverige och andra delar av världen. Man kan hoppas. Det är lite trist att se dessa tomma läktare på evenemang på de flesta håll. Djokovic alltså segrare i Melbourne idag och nästa Grand Slam-turnering är väl då i Paris i vår, med eller utan publik. Då är frågan om Rafael Nadal ska kunna vinna igen. Tills vidare verkar de tre stora i alla fall relativt oslagbara, åtminstone i sina egna favoritturneringar.