Öppna ögonen

Jag förstår vinken du ger mig. Nä, allt är inte bra. Du ser, du förstår. Men ändå så har du inte förmågan att se helheten. Öppna din ögon. Rannsaka dig själv så som jag gjorde med mig själv. Jag tänker inte ta upp din tid. Jag både ser och förstår att jag inte är värd din tid. Men är du värd min tid? Inte längre. Du kan inte ta mer ifrån mig än du redan gjort.  Jag kan inte påverka allt som händer, men jag har alltid en möjlighet att välja mellan att se mig som ett offer eller skapare.  Jag väljer att se mig som en skapare. I alldeles för många år såg jag mig som ett offer. Men jag tänker inte tillåta mig själv längre att vara ett offer. För nu räcker det. Jag tillåter inte det längre. I så många år har du gjort mig illa. Men nu är det min tid att få växa och bli en egen person.  En person som du, det kan man vara utan. En person som du, förtjänar inte jag. Du bara tar och tar. Men du ger aldrig tillbaka. Jag vet att jag förtjänar att få tillbaka lika mkt som jag ger.  Ja, jag är trött på att ha det så här. Trött på att bli utnyttjad för min godhet. Därför gick jag. Jag vände er alla ryggen. För jag vet att jag har så mkt annat att leva för.  Ibland tappar jag tron, hoppet för livet. Tankarna snurrar och jag vet varken ut eller in. Men en sak vet jag, din tid orkar jag inte längre att kämpa över för att få.  Jag har försökt. Jag har bara velat att du skulle se mig, älska mig, vara stolt över mig. Men jag inser att det är en dröm som jag aldrig kommer få uppfylld. Aldrig någonsin. Jag är inte en person som ger upp, men i detta sammanhanget gör jag. För jag inser att detta är omöjligt. Jag har försökt och kämpat så länge. Men jag tänker inte ta upp din tid mer. Så nu säger jag farväl. Jag är en person vars sinnesro är viktigare än att försöka få en person att älska mig precis för den jag är. Nu lämnar jag dig. Inte en enda gång till tänker jag att tänka på dig. Jag måste radera dig. Annars går jag under fullständigt, vilket det inte är värt.