ÖMKANDE HJÄRTAN

Och sen frågar honhur lång tid det ska taatt komma över digJag svarar med händerna rakt framför mig,som om jag höll i mitt hjärta och betraktade detDet såg så sorglig och ynkligt utalldeles övergivet och trasigtSom om alla stod runt omkringoch undradenär det skulle läkainklusive jagNär ska du börja slå igen?När ska du komma ihågatt du faktiskt fortfarande leveratt du faktiskt fortfarande är härJag och Nina tittar på detVi skrattar och gråter och skålar över synenHerre Gud vad det älskatdet såg man på resterna som lämnades kvarefter att han var färdig med detHär fanns inget mer att trötta utHär fanns inget mer att jagaInget av det han ville ha iallafallMen jag var kvar, om det nu räknadesNågonstans var jag ändå kvaräven när han berättar så känslokalltatt han inte ens vet om han är kärDå står jag kvarSuckar och väntarMen inte fan var det kärlekäven om man inte förstod det dåDet var en väntan på en uppfyllelse om för alltid som aldrig kom”Hur länge ska vi vänta?”undrar vi och tittar på det igen med lite halväcklad min blandat med ömkan”Vad sägs om typ första november?””Ah. Sen får det fan va nog.””Japp. Sen får det fan va nog.”Sen skålar vi och håller en begravningför alla känslor (som vi visste en dag om tusen år)till slut skulle dö // Göra slut= begravning om och om och om igen varje dag från första dagen Göra slut= förtvivlan när man fastnarmellan friheten och saknadenoch lever i mitten