No time to die

Som jag väl nämnt tidigare någon gång är det inte ofta jag går på bio, men när det vankas ny Bondfilm ser jag till att infinna mig vid lämplig biograflokal. Den här gången var inget undantag, nu när No time to die relativt nyligen haft premiär. På väg hem från bion hörde jag förresten på radio i bilen att "publiken rusar till biograferna" för att se just den här filmen. Det gjorde inte jag. Jag gick lugnt och värdigt som det anstår en man i mogen ålder. Lämplig biograflokal i Växjö, den närmaste staden för min del, inskränker sig numera till att endast vara en, Filmstaden. Nu inhyser ju den i och för sig flera biograflokaler i olika storlek i samma byggnad så det är ju inget problem i sig, men nog saknas charmen med att kunna gå till de olika äldre biograferna som fanns. Lyran och Palladium fanns på 80-talet och om jag inte missminner mig fanns nog även Röda Kvarn. Och senare Camera och Cinema. Men nu... bara Filmstaden. Den visning jag skulle se var i salong 4 och det fyllde upp till kanske 40 % eller så trots att det var tidig visning så det var väl inte så dåligt. Premiären för No time to die sköts liksom mycket annat upp på grund av coronapandemin, men när det nu väl var dags kom premiären med perfekt timing åtminstone i Sverige, just när publikrestriktionerna släpptes. Det bidrar förstås till att publiken nu "rusar" för att se filmen. Dessutom är det väl fem år sedan förra Bondfilmen så den var efterlängtad. Jag ska inte avslöja något om innehållet i filmen, men det är förstås som alltid häftiga miljöer och biljakter, en hel del skjutande och att Bond har kvinnligt sällskap. Vissa ingredienser finns ju alltid med. Det finns en Q, en M och onda krafter. Jodå, det var som det ska vara när det är Bond. 169 kr kostade biljetten, men det är en lång film så man får ändå valuta för pengarna får man nog säga. Det här var nu Daniel Craigs sista som James Bond, hans femte, och han får väl klart godkänt. Vilken man tycker är bäst av de som spelat Bond genom åren kan kanske bero på när man hakat på och vilken film man såg först. För min del har jag för mig att Moonraker var den första så för mig blev ju då Roger Moore den rätte Bond, men många hävdar förstås att Sean Connery är den allra bäste. Det är svårt att jämföra, tycker jag. Jag kan se alla filmerna med behållning. George Lazenby gjorde bara en film som Bond medan Timothy Dalton och Pierce Brosnan gjorde fler. Daniel Craig gjorde nu sin femte och alltså sista film och det spekuleras förstås redan om vem som ska spela agent 007 i nästa. För visst blir det väl fler? Det får man nog tro. Det här var nu annars den 25:e officiella filmen och det är ju en snygg siffra. Nästa år är det 60 år sedan den första Bondfilmen i den här "serien". Det gjordes dock ett par stycken filmer om Bond även före den här eran och så kom det ju en med Sean Connery som var utanför de här 25 så att säga officiella. Den får väl på sätt och vis räknas också, men i övrigt är det alltså 25. Det jag saknar lite grann med den här filmen och med de senaste innan är humorn. Det är inte mycket av den varan nu, det är nästintill obefintligt. Då var det betydligt mer med Roger Moore. I de filmerna kunde det komma en och annan fyndig replik. Jag hade också gärna sett att John Cleese fortsatt som Q. För visst var det så att han spelade den rollen i en film? Eller var det i mer än en? No time to die är värd att se så den rekommenderas av undertecknad.