NATURKRAFT OCH VÅLDTÄKTSMÄN

5 juni kl. 23:17Någon gång måste det slutaAlla löften om att vilja någon välJag lägger ett nej i hans händerHan låtsas inte känna detJag säger ett nej med all röstsom är kvar efter att han tystat ropenHan låtsas att han inte hörJag visar honomatt han gör mig illanär varenda muskel i ansiktetgrimaserar av smärta han njuter avHan säger att det var för mörkt för att se migJag ligger still och gråterFörsöker vagga allt samtycke han inte brydde sig om till roHan försöker tränga in i migJag gråter lite tilloch undrar hur han inte kan höra detTill slut kan jag inte röra migutan hoppas att han snart blir färdig iställetMåtte det gå över snarttänker jag och stirrar in i väggenHan somnarmed hans armar om migSom om jag hade fastnat häri min egen sängägde jag intemin egen vijaSe migVarför ska det vara så svårt för mänatt bara se migJag var ju härHan tog mitt glitter och även om jag vissteatt jag alltid var merän ytterligare ett våldtäksofferså undrar man fortfarandevad männen lämnade kvaråt migNågon tar din röstDen andra tar ditt skenDen tredje tar din kärlekOch den fjärde tar din viljaDen femte frågar inteeller låtsas att inte höraDen sjätte ber dig väntaoch den sjunde dök aldrig uppDen åttonde fick dig att troatt du knappt var värd någontingDen nionde tog det allra dyrbarasteutan att ens frågaDen tionde fick dig att blödaöver sår du aldrig förtjänade Och alla tog dom ditt glitteren efter enVill säga att allt är okejatt det inte är någon faraMen om jag då var så okejvarför ligger jag då härmed blod i mina trosorfrån hänsyn han aldrig hadeoch vågade inte somnaför varje gång jag blundarså ser jag saker jag inte orkar seSå jag stirrar in i väggenoch sörjer allt glittersom gått förloratför att man varit naiv nog att troatt kärlek faktiskt fannsTrots allt//Ida och Calle håller migJag går sönder i samma stund som dom börjar bära migJag visste inte hur jag kunde hamna här igenDet var ju inte såhär sommaren skulle börjaHela underlivet är sprucketDet svider när jag går på toaI år hade jag tänktpå alla män jag skulle sätta på en stolSen skulle de få sitta däroch lyssna på all min ilskapå allt de aldrig frågade omAllt dom tog föregivetJag skulle få sägaprecis alltMina lungor skulle nästan bristafrån de urvrål som moder jord skulle fylla mig mednär marken under mig skriker utall den smärta som männen orsakatJag är 26 snartoch hela denna tankenhar alltid bara varit en tankeTills idagJag fick nogSå jag skriver till honomoch frågar om han vill komma förbiPå mina kompromisserpå mina villkorOch han skulle höraall den smärtanhan orsakatAll den smärtanhan ignoreradenär jag bad honom slutaoch han fortsatte ändå Jag var en naturkraftHan var en våldtäksman