Music

2020 såg jag inte en enda konsert, 2021 blev det tre. Det är magert, inte minst med tanke på att jag för bara några år sedan besökte så mycket som nästan 300 konserter och festivaldagar under loppet av två kalenderår. Nej, som det är nu blir det inte mycket. Jag skrev tidigare om att jag var på en spelning med John Holm i Alvesta i oktober och det var då den första spelning jag bevistat på 22 månader! Efter det blev det så ytterligare två spelningar, men mer än så blev det alltså inte 2021. Det lär inte bli något mer de här sista återstående dagarna så det går nog bra att göra ”bokslut” nu. Jag hade tänkt skriva det här inlägget tidigare, med den här rubriken, och infoga några bilder från spelningarna, men tanken var att jag skulle se två ytterligare i början av december och få med dem också på något hörn. Nu blev det inte så. Jag hade annars först tänkt se Hederos & Hellberg i Växjö i början av december, men jag hade inte köpt biljett och den aktuella dagen var det om allra mest svinkallt och i högsta grad eländigt så jag gav helt enkelt upp tankarna på det. När det blir så där miserabelt kallt blir det närmast apatiskt och jag kände att jag inte orkade uppbåda krafterna att köra till Växjö och se spelningen, trots att jag egentligen ville. Hade jag haft biljett köpt hade jag väl ändå tagit mig dit, men nu blev det inte så. Ett par dagar senare var det dags för Ebba Forsberg, även det i Växjö, men det kändes som att de där spelningarna på något sätt liksom hängde ihop och det var fortfarande svinkallt och eländigt så jag orkade verkligen inte bege mig ut och köra till Växjö bara för konserten. Inte heller i det här fallet hade jag köpt biljett i förväg och det fick alltså helt enkelt vara. Inställda konsertåkanden är också… eller nja… det är väl helt enkelt inställda konsertåkanden. Hederos & Hellberg och Ebba Forsberg gick jag alltså miste om att se, men utöver den där första spelningen med John Holm blev det i alla fall en med Ebbot Lundberg på pizzerian Don Camillo i Kosta och en med Anders F Rönnblom på lilla Kafé de luxe i Växjö. I Kosta besökte jag den eminenta Glasbaren på Kosta Boda Art Hotel innan spelningen och där satt Ebbot med några vänner vid ett annat bord. Han pratade ganska högt och efter vad jag hörde av det han sade till sina vänner låter det inte helt omöjligt att The Soundtrack of Our Lives samlar ihop sig igen. Det vore fint. Det var ett fantastiskt band. Det är nu i dagarna nio år sedan de gjorde sina sista framträdanden och jag såg bland annat de fyra första av de sex albumspelningar de gjorde på Södra Teatern i Stockholm. Det var deras sista. Om det nu inte skulle bli någon comeback. Hoppas kan man alltså kanske göra. Ebbot hade ett band med sig till Don Camillo i Kosta och det blev en spelning som (med paus) blev flera timmar lång. Det var eget material, låtar av The Soundtrack of Our Lives, Union Carbide Productions (där han var med tidigare), flera covers på David Bowie, Lou Reed, Johnny Cash och andra. Det var bra och Ebbot bjöd verkligen på ett långt gig. Han verkade trivas bra där på Don Camillo. Ett par veckor senare var det så dags för Anders F Rönnblom med band på Kafé de luxe i Växjö. Det var releasespelning för boxen Din barndom skall aldrig dö, en utgåva 50 år efter att albumet med samma namn kom ut. Nu är det tre plattor och bland annat andra artisters tolkningar av Anders F:s låtar. Det här blev en kort spelning, men den var ändå bra. Anders F är still going strong och bland låtarna fanns Det är inte snön som faller. Det lackade ju ändå något lite mot jul redan då i mitten av november. Jag bifogar några bilder från de här två spelningarna, Ebbot och Anders F, men det känns verkligen klent att jag sett så lite som jag gjort 2021. Till 2022 har jag ändå några få biljetter till konserter så kanske det ändå kan bli åtminstone något mer än 2021. Det får jag hoppas. Om inte den förbaskade pandemin sätter nya käppar i hjulen för turnéer. Jag kanske återkommer om de eventuella konserterna om det blir något av med dem. Jag känner mig ringrostig med att skriva blogginlägg och det här är väl inte mycket till inlägg, men det var i alla fall så att jag tänkt skriva det om spelningarna jag varit på och så skulle jag också uppdatera Spotifylistan som liksom hänger ihop med bloggen. Som rubrik till inlägget hade jag tänkt mig Music och det då med tankar på låten Music med John Miles att ta med på Spotifylistan (som ju bygger på låtar som jag haft som rubriker till blogginlägg). Det här skulle alltså ha blivit skrivet tidigare, men så inväntade jag då de där tänkta spelningarna med Hederos & Hellberg och Ebba Forsberg som jag aldrig gick på och så rann det iväg i tid. Och så har det hampat sig så att John Miles under tiden lämnat jordelivet. Låten Music är nog det enda jag egentligen känner till med honom, men den är bra och det känns lite konstigt att han nu avlidit just som jag skulle ha med honom och låten i det här sammanhanget. Bra låt är det i alla fall, lyssna på den! ”Music was my first love / And it will be my last / Music of the future / And music of the past / To live without my music / Would be impossible to do / In this world of troubles / My music pulls me through”. John Miles avled 5 december och de där textraderna känna faktiskt lite viktiga i dessa tider. ”In this world of troubles my music pulls me through”. Nog kan man behöva lite stöd från musiken i dessa tider när pandemin aldrig tycks ta slut. Om ni som läser det här möjligen tröttnat på all julmusik finns det ett alternativ om man klickar på länken till Otium – Spotifylistan. Jag har i alla fall nu som tänkt uppdaterat den med en hel del låtar. Det är inte alltid mina favoritlåtar, men låtar som funnits som rubriker till blogginlägg här. Eller i förekommande fall textrader från låtarna. Kanske hittar ni något nytt i musikväg. Det är närmare 52 timmar att lyssna på. Länk nedan alltså och jag hoppas att den fungerar. https://open.spotify.com/playlist/5opx8WIYO2s1hnft3ssrF4?si=985b957d1e344c68