Money for nothing

Jag lever i föreställningen att jag möjligen klarar mig undan billigare genom att vara här där jag är (i Santa Maria på ön Sal, Kap Verde för eventuellt nytillkomna läsare), men jag kan förstås ha fel i det. Det är ändå hyggligt billigt med mat och dryck på restauranger och barer här och man kan kryssa sig fram mellan lite happy hours och erbjudanden och välja att äta på de enklare lokala haken emellanåt. Det går alltså att klara sig på en acceptabel peng här. Man kan äta en dagens för så lite som 25-30 kr om man vill och även om man inte tar det går det ändå att klara sig hyfsat billigt undan. Det finns naturligtvis betydligt dyrare restaurangalternativ, men det går att hålla budgeten nere om man vill eller behöver. Och så behöver jag ju inte betala så mycket hemma i Sverige. Det är inte mycket av uppvärmning att tala om när hemmet bara behöver underhållsvärme och bilen är sedan ett tag avställd så den kostar också mindre än annars. Och jag kör ju inte heller så bensin behöver jag inte betala. Så… möjligen lever jag billigare här och klimat-/vädermässigt helt klart bättre än hemma i Sverige vid den här tiden på året. Det som är lite störande är ändå de där räkningarna man ändå har att betala hemifrån. Det är ju som det är nu så att jag betalar för sådant jag inte använder. Det är mobilabonnemang och trådlöst wifi, soptömning och inte minst abonnemang hos Viasat. Jag har under flera år inte sett på TV hemma och jag betalade länge helt i onödan för ett Boxerabonnemang. Så kom jag på att jag kanske kunde avsluta det och gjorde så. Men när jag efter resande kom hem förra våren tänkte jag väl ändå att jag skulle komma igång med TV-tittande igen och jag gjorde det jag inte brukar göra och nappade på ett erbjudande från Viasat när en säljare ringde upp. Det var ett medvetet val för på något sätt tänkte jag ju ändå komma igång med att se på TV lite grann igen. Jag kunde skjuta lite på installationen eftersom jag inte riktigt var redo, men det blev mycket farande överallt och det gavs aldrig tid till att installera den där parabolen man skulle ha. Till slut var jag tvungen att hitta ett tillfälle till besök från en installatör så det gjordes när jag var hemma och vände en gång och efter det har det ju då strax börjat kosta. Och jag har väl då haft TV på i kanske en timme för att kolla att det fungerade, inte mer. Och jag har inte alls utnyttjat den deal med extrakanaler man fick i början. Och alltså inte alls tittat sedan. Det har nu gått över ett år sedan abonnemanget drog igång och jag betalar alltså för något jag inte alls utnyttjar. Det är ju dumt. Det var ju inte meningen att det skulle bli så, men det blev som det blev och jag fastnade i utlandet när pandemin slog till i våras/vintras. Hade jag kommit hem som tänkt hade det förstås funnits goda möjligheter att se på TV eftersom inte mycket annat av vikt hände, men som det är nu är abonnemanget outnyttjat. Och jag betalar varje månad. Det Viasat Play (heter det så?) som ingår fungerar inte utanför Europa/EU så jag kan inte se något den vägen heller. Och samma alltså med trådlöst wifi och mobilabonnemang. Fakturor ska betalas varje månad trots att jag inte använder något av det. EON ska ha sitt för elabonnemang och visserligen är det inte mycket i konsumtion, men det är ändå avgifter och skatter av olika slag så det blir en del. Många bäckar små blir till en stor å eller hur det heter och när det inte flyter in några pengar får man ta av det krympande lilla kapital som finns. Jag brukar snabbt avfärda försäljare på telefon oavsett vad det är, men den där Viasatsäljaren gjorde jag ändå inte det med. Och inte heller när det ringde en från Postkodlotteriet för några år sedan. Det var som det lät ett bra erbjudande och man skulle få pengarna tillbaka om man inte vunnit inom ett halvår eller hur det var. Så skedde också, men sedan har det där bara rullat på och den där summan dras varje månad just efter månadsskiftet och det är verkligen money for nothing för jag har aldrig vunnit någonting på de år jag varit med. Jo, en ny lott en gång. Tror jag. I övrigt helt värdelöst. A-kassan är jag av någon anledning med i också och de ska också ha in en slant varje månad trots att jag kanske aldrig får möjlighet att få ut någon ersättning från dem. Först måste man ju få tag i ett jobb så man uppfyller krav för ersättning och sedan ska man också bli utan arbete igen. Som det är just nu känns det inte så troligt att man lätt hittar jobb till att börja med så det känns ganska mycket som en onödig kostnad med A-kassan också. Och det finns väl fler sådana som jag inte kommer att tänka på nu. Nej, räkningarna hemma kommer man inte undan även om man är iväg. De är i förekommande fall mindre än vad de varit om jag varit hemma, men de är inte helt försumbara ändå. Och det känns framför allt som onödiga pengar att betala när man inte utnyttjar något av det. En sak som tillkommer när man är iväg så här länge – mer än 45 dagar vilket täcks av hemförsäkringen – är reseförsäkring. Det närmar sig snart 10 000 kr jag betalat bara för det under min vistelse här. Även där utan att utnyttja något av det, men sådan vill man ju inte vara utan ändå så det kan jag inte räkna som en lika onödig utgift. Det är ändå en säkerhet man köper sig. Om något skulle hända vill man inte stå utan försäkring. Nu har det visat sig att jag kanske inte kan förlänga den längre med det försäkringsbolag jag har eftersom de har en bortre gräns för hur länge man kan förlänga en reseförsäkring. Jag får således börja se mig om efter att hitta något annat försäkringsbolag för det. Jag borde väl annars vara en bra kund som bara betalar och inte – peppar, peppar – råkar ut för något och därmed utkräver någon ersättning. En annan sak jag annars betalar i onödan för är förresten antivirusprogrammet Norton Security. Jag har väl köpt till det vid något datorköp och det på dator som kanske nu inte längre fungerar. Och jag har sedan inte installerat det på någon annan. Tydligen är det i alla fall inte installerat någonstans och jag har glömt bort det. Jag har dock sett att pengar dragits och när jag nu väl skulle installera det på den dator jag tvingades köpa här sedan tidigare sådan gick sönder visade det sig att jag bara kan installera det om jag befinner mig i det land där det köpts. Det är alltså i nuläget något jag också betalar helt i onödan för. När jag kommer hem ska jag i alla fall se till att installera det på det jag fortfarande har som fungerar. Ja, det är mycket att hålla reda på. Men… som sagt tror jag – eller lever jag i villfarelsen av – att jag sammantaget kanske lever något billigare här där jag är än om jag varit hemma. Men det stör ändå lite med de där autogiroutgifterna jag har och som gäller sådant som jag inte alls har någon nytta av. Det känns som att man kastar pengarna i sjön såtillvida. Nog gnällt nu dock. Jag har det bra, jag har inte smittats av covid-19, solen skiner och ikväll ska jag lyssna på lite musikunderhållning i form av en irländare på ett ställe. Han spelar det mesta som man önskar bara han kan det. Jag kanske ska önska mig Money for nothing…