Mind the gap

”Mind the gap!” hörde jag någon säga bakom mig när jag efter ett sällsynt och inte jättelångt besök på baren Legends igår kväll lämnade etablissemanget. Jo tack, det kunde behövas. Gatan utanför, Rua Amílcar Cabral, är helt upp-och-nervänd sedan flera månader tillbaka. All gatsten togs bort och allt ska göras om med – får man förmoda – ny sådan. Man har börjat med trottoarerna i den nedre änden av gatan, men det lär ta ett bra tag till innan man kommer upp till den ände där Legends ligger. Och ännu mycket längre innan man fått ner gatstenarna även på körbanan. Som det är alldeles nu är det värre än någonsin. Nu är det rena diket utanför husen på Legendssidan i den änden av gatan. Som det är just nu kan det liksom bara bli bättre. Ett stenkast längre ner ligger Tam Tam, ett ställe jag besökt betydligt mer flitigt än Legends genom åren. Jag såg att Amy, ena halvan av ägarparet där, idag lagt ut en del bilder på det aktuella läget där utanför. Jag lånar in tre av de bilderna här för att visa läget, som komplement till min egentagna bild från när jag banade mig väg över det där diket igår kväll. Tam Tam har samma ägare som The Dubliner, men har under några år varit uthyrt till andra. I avsaknad av turister som det är har The Dubliner hållit stängt länge nu, men i somras gjordes ett försök att istället öppna upp Tam Tam igen. Lite mindre i storlek, lite mindre personalkrävande, med mer central placering och inte lika avhängigt av turisterna. Det hann bli flera besök där under de få veckor man försökte, men tyvärr bar det sig inte riktigt att hålla det igång. Kundunderlaget var för litet helt enkelt. Och med tanke på hur det nu ser ut på gatan utanför nu lär det inte vara aktuellt på ett tag heller, om det annars möjligen åter kunde vara ett alternativ för dem att öppna där istället för The Dubliner. I väntan på bättre tider. Åtminstone i det absoluta nuläget är det svårtillgängligt att komma till de ställen som finns längs den där gatan, men jag lyckades alltså ta mig både in på Legends och därifrån utan att stupa ner i diket eller snubbla där i röran utanför. Jag kom dit för en kort visit efter ett betydligt längre besök på Sal Beach Club för att titta på fotboll. Den inte helt purunge ägaren till Legends var inte i sitt bästa skick. Det hade blivit några glas rödvin för mycket, tror jag, och det var relativt sent. Det fåtal stamgäster som fanns på plats vid den lilla bardisken hotades på skoj med en golfklubba av bartjejen om de sade något som inte passade henne. Att någon lyfter en järnfemma så i en bar ser man inte ofta. Nej, det är inte många gånger jag varit där på Legends förut och även om stället marknadsförs som en sportbar är det nog i huvudsak mer som en lokal bar för ett antal expats det är i verkligheten. Och inte var det någon sport igång heller där nu även om antalet fjärrkontroller vittnade om att det kunde finnas att antal TV-apparater att se på (jag tittade inte efter några). Det som är lite kul med stället ändå är att man har en del legender på väggarna, i form av bilder och autografer. De flesta vet jag inte vilka de är, men jag har i alla fall sett autografer från Usain Bolt och Pelé där. Det är ju onekligen två storheter och legender. Ett biljardbord finns det också. Och alltså golfklubbor. Eller åtminstone en, en järnfemma. Rua Amílcar Cabral har kommit lite i skymundan sedan man gjorde om Rua 1 de Junho till gågata och det blivit större fokus på den, men när väl det här långsamt framskridande gatuarbetet blir klart kanske gatan får en renässans. Det lär bli fint när det blir klart, med ny gatsten, ny belysning och en del nya palmer om jag förstått det rätt. Men innan det är klart är det avstängt för trafik och det är lite svårbemästrat även som fotgängare. Och som sagt är det bäst att ”mind the gap” om man ska passera över de där små dikena som kommit till.