KNAPPT SETT HÄLFTEN ÄN

21 augusti kl. 06:18Allting går i slowmotionfastän att om någon skulle sägaatt jag levt i 26 årså skulle jag inte tro domDet var en livstid och lite tillEn kort begränsad periodJag hade sett så mycketoch upplevt ännu mer"Du har verkligen varit med om en hel del."brukade folk sägaKonstigt det där,att det ändå aldrig skulle bli tillräckligtDet är fantastiskt att bli äldreMen när jag tänker på allt som häntså ryms det knapptBehöver mer platsBehöver mer tidBehöver bli störreDet är så många mänsom kommit och gåttSom använt en på de vackraste och mest absurda sättHittills hade ingen stannatKanske bara någon enstaka,men med tiden skulle även han bleknaJag hade fått mina blommorJag hade gått på mina dejterHört man efter mansagt att de för alltidvill vara med enUtan att ta något som helst ansvaröver hur det landade hos den som får höra det26 år av förhoppningar26 år av att fortsätta letaTill slut blir man likgiltig av tankenatt det kanske var en själv som det var fel påOch när den känslan väl landade,så slog den mig hårtMen inte som ett slag i magenutan mer likt en örfil i någon romantisk, tragisk komediDet var en uppmaning till förståndatt förstå att det kanske istället handlade om att lycka aldrig var något som man skulle hitta i en manJag blev tillräckligförst när jag förstodatt jag alltid varit otillräcklig för honomAtt göra sig själv mindreför att passa in hos någon som inte är lika storkan omöjligt vara kärlekDet vägrar jag troPå vägen till jobbetdär kullen möter muren och Visby ringas inDär ser man havet och allt det lovadeOch det viskadeatt jag knappt sett hälften än