KAPITEL 1

I köket där på det snea second-hand bordet ligger listan. Den stirrade på mig som om den väntade på att jag skulle säga något. Jag hade inget att tillföra, så jag stirrade lika argt tillbaka och undrade vad det var den krävde av mig egentligen. En pappersbit med svart bläck på. "Åka till Lomma, Romantisk picknick i parken, Bli pruttfulla tillsammans" följt av en lite ruta som man kunde kryssa i när man väl genomfört det. Den här listan av bara ett av många försök att rädda något som redan var på väg att dö ut. Jag hade gjort allt jag kunnat, tagit till varje knep. Gömt lappar under kudden och städat alla hans lägenheter. Som om det var det jag dög till. Jag hade vänt ut och in på mig själv, för att få honom att älska mig. Och han hade låtit mig vänta. I fyra år fortsatte han att säga "Jag kanske älskar dig imorgon." Så jag väntade. Och lappen blev ett resultat av någon som ville försöka och någon som redan gett upp utan att låta den andra veta. Jag stryker över hans namn så pass hårt att det nästa tar sönder pappret. Rubriken som blir kvar förvandlades plötsligt till (fett argt överstruket namn med explosionsartat passivt aggressivitet) "Märtas årslista 2021". Första punkten: Åka till Lomma.