KÄRA MORMOR

Allting rinner ifrån migsom regnet letar vägar bortnär trottoarkanterna svämmar överVart ska allt ta vägenLåt mig få dansa i detinnan det försvinner och solen torkar bort alla tårarJag vill så gärna kännaAlla dina ord i min famnförsvinner en efter enNär jag vänder ansiktet mot himlenoch är för upptagen med att levaför att undra överhur du spenderade kvälleneller med vemAlla dina ordom för alltid och "bara en chans till"försvinner med regnvattnetnär det dränker mina kläderdär på VävaregatanDär du inte ville kyssas i regnetför det var kallt och obehagligtExakt där hittade du migExakt där dansade jagJag lät regnet omfamna migså som jag alltid längtat efter att du skulle göraJag lät regnet se migså som jag försökt få dig att se migDet var en befrielse att låta dig gåKära mormorJag lät honom gå idagSen grät jag i regnet, när det slog mig,att vi verkligen var överpå alla sätt som en kärlek kunde vara över påHade han kommitså hade han inte fått migÄntligenDet tog fyra åratt älska sig självoch en livstid av naivitetför att inte göra om samma misstag med någon annan manMormor,Jag visste inte vad jag skulle med män tillnär allt de gjorde var att ödeläggaNär allt jag behövde fanns rätt framför migElin skulle aldrig be mig älska mindreDet skulle ingen av mina vänner göraVi visste bättre än såVi var så mycket större än såKära mormor,idag grät jag i regnetidag lät jag honom gåHan tog för alltid med sig