JORDENS UNDERGÅNG (BÄR MIG, VIOLA)

Jag stirrar på den där jävla tandborstensom om vi bråkat i en livstidsom om jag alltid förloratäven när jag vunnitDen stod därbredvid minHade i smyg gömt denför att sen ta fram dennär han väl kom igenRättelse: om han kom igenTänkte på alla krigman haft med dessa jävla tandborstarInnan man förstod va de betyddeeller vad de gjorde med enDet var vackert att älskaDet kändes fint att få ge kärlekSer han glittra när jag får honom att skrattaMen Viola var skeptiskSå pass att jag nästan skämdesDet var som att hon hade bestämt sigatt inget skulle få hända härInga kyssaringa jävla tandborstaringa långa telefonsamtaloch absolut inga jävla fjärilarOch jag hörde hennemen det tog inte bort det faktumatt även hon tyckte omatt ha någon näraEn varm famnhud mot hudAtt få gömma sigi någon annans nackeHur läpparna möttehuden strax över nyckelbenetAtt få höra någon kommaVeta att man ger någon njutningLikväl som man fick ta emot denMen sen kom allt det därsom vi inte pratar omAllt som händeefteråtTomhetennär tandborsten stirrar tillbaka på ensom ett svek för att man nästan går vidareKlumpen i magen som får en att må illanär man tänker på om han gör samma med någon annanAlla känslorbli överväldigandeOch slutar medatt jag inte vill älskaVill inte kännaallsSå man dumpar killarsom solen dumpar månenoavsett hur månen än försökteSå skulle aldrig solenaldrig böja sig för månenOch månen vissteatt han inte kunde levautan solenSå han fortsatte älskaMen slutade jagaVäntade alltidNästa nattkanskeDå skulle hon komma//Så jag plockar undan hans tandborsteBäddar rent i sängensätter mig på köksgolvetoch undradenär månen skullesläppa solen friDen ena kunde inte levautan den andraÄndå märkte solen ingentingDet var som att den inte ens vissteatt månen också hade sitt ljusAtt den varje kvälli resten av hennes livskulle väntaoch hoppasIkvällkanskeAldrig hände detväntade ändåDet var som attde båda var nödvändigaför att snurra hennes världbara det att hon saatt hon redan hade det perfektatt ingenting fattadesInte kärlek, inte sexet,inte månenMen månen visste exaktvad som skulle händaom månen beslutade sigför att ge uppIbland tänkte jag på honomHan var solen jag aldrig kunde leva medmen inte heller utanDet är klart man hade kunnat slutamen jag var för rädd för att sevilka väggar som skulle ramla inom jag lät honom gåIbland kändes detsom att jorden skulle rasaunder mina fötterDen daghan inte längre kommer få platskommer vara dagenallt fallerarjag längtade tills dessSå låt kaoset kommaLåt solen undravarför månen aldrig dök uppOch se solens världbrännas uppi glittersom egentligenvar förklätti att bry sig om sig själv så pass mycketatt man inte ens märkteatt månen förstörtsFörrän den dagdå markenskulle rasaunder solens fötter ocksåNär den dagen komså skulle jag inte va kvarKanske är kärleken trygghet och säkerheti att veta att den andra också känner detOavsett vadså hade jag förståttatt kärlek kunde vara mycketMen aldrig en väntanKärlek varatt vilja någon välKärlek varaldrig imorgonKärlek varidagSå jag vill sägaatt den dag du väntarpå att kanske bli älskad tillbakaär dagen då du jagar solenHar han inte sett dig innankommer han inte se dig nuJag önskar jag hade vetat deti alla dessa årsom jag väntade påatt han skulle känna likadant//Lagar matStädar lägenhetenLäser min kurslitteraturOch sätter tillbaka hans tandborsteKanske kundevi lysa tillsammansUtan att någon bad den andraatt väntaAllt jag hadevar idagVarje gång jag kysser honomblir det sprickor i fasadendet sprider sig till grundensom jag så omsorgsfullt byggt uppunder alla år jag väntade på att du skullekänna likadant"Kom då."viskar jag till sprickornaÄr det inte tid nogatt marken under mig rasar?Hade väntat så länge nuHör månen fallai samma andetagsom jag låter honombehålla sin jävla tandborsteKanske grät månennär den föllMen den hade aldrig hellerkänt sig så friLåt det kommaAllt som väntadeJag ville vetahur livet kändesefter honomutan honomJag ville intetyngas ner längreBär mig, Viola