Jag och ängarna vid E22:an

Jag kör fortare än vad jag bordeFår bromsa vid busshållplatsen vid E22:anJag ser inget för tårarna, de suddade ut skiljelinjernaoch det blev en löjligt bra synonym för hur allt kändesJag ville inte se din ryggtavlatrots det hade den etsat sig fastSlår hårt igen bildörrenDet är bara jag härJag och ängarna vid E22:anAtt förklara depressionför någon som själv inte har varit därtror jag inte gårSå jag tittar på bilarnaoch tar mig sammanDet var inte långt hem nuSen jag var 12 hade alla runt omkring mig sagtatt det blev bättre, att det ordnade sigDet var den största lögnen jag så febrilt blivit matad medJag hade vid 26 års ålder blivit expert på att stanna för någon annans skullJag själv ville mest härifrånSå jag kör, sista biten hemPå uppfarten skriker jag rakt ut i bilen och slår näven mot rattenSen gick jag in, matade katterna och släppte ut dom på trädgårdenLeo hade ett sätt att spinna när man kliade honom på ryggenHan älskade att äta gräs men nyste varje gångSelma, som knappt var några månader gammal,kröp upp i famnen och jag satte mig med hemtentanHon kändes varm i mitt knä, även fast hon var så litenEbba.Elin.Maria.Kenny.Jojo.Nina.Tilda.Kjelle.Niklas.Jens.Ida.Calle.Simone.Alice.Felix.Lotta.Claes.Upprepar.Upprepar igen.En gång till.Sen sätter jag mig vid havet och plockar kantareller på vägen hemOm jag hade väntat en livstid på att dö,så kunde jag lika gärna vänta en dag tillMen Gud vetatt det fan inte alltid var kul att levanär man föraktade sig själv så pass mycketatt man inte ens såg någon mening med solnedgången,men tittade på den ändåJag kunde se det vackra,men jag kände det inteVäl vid det röda huset med vita knoppar påstod mamma på verandanHon hade hittat hortensior som hon tänkte plantera i rabatten De skulle säkert bli fina till nästa år när våren komDe skulle bara överleva kylan först