Hips don't lie

Under min ofrivilliga pandemiexil i Santa Maria på Kap Verde 2020/2021 – det blev 14 ½ månad längre tid där än tänkt – lyckades jag gå upp några kilon och det gick alltså ingen nöd på mig så sett. De flesta ställena höll öppet trots avsaknaden av turister och det är inte lätt att hålla igen när man är iväg så. Det var alltså inte oväntat att jag till redan innan vistelsen alldeles för många kilon lade några ytterligare. Så kom jag då hem till Sverige i början av juni i år och det var inte heller oväntat att jag skulle gå upp lite ytterligare efter det för det var onekligen en del saker jag saknat under den långa bortavaron från Sverige och så var det ju sommar och svårt att hålla igen även på hemmaplan. Nu kan jag inte med säkerhet säga att det är extrakilona som gör det, men det känns som att jag efter hemkomst har fått ont i om inte hela kroppen så i alla fall stora delar av den. Jag brukar tänka och säga att jag hastigt och mindre lustigt ”gubbat till” och att det är åldersrelaterade krämpor som satt in. Det är ryggen och benen och fötterna och inte minst höfterna – eller åtminstone den högra – som jag har ont i. Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och säga att det är covidvaccinet som ställt till det i kroppen, men det kan jag väl ändå inte tro. Jag fick första sprutan dagen efter hemkomst till Småland och det känns som det här onda i kroppen kommit från just efter hemkomst, men jag tror ändå att det mer är vikt- än vaccinrelaterat. Det kanske var så att jag hade ont även där nere på Kap Verde och att jag glömt det, men känslan är ändå att den här ”tillgubbningen” kommit efter hemkomst. Med koppling till jobb var jag för några år sedan på en hälsoundersökning som var anmodad eller snarare obligatorisk. Läkaren hittade inga direkta fel på mig, men avslutningsvis konstaterades sedan jag själv nämnt extrakilona att jag hade lite högt BMI. Det var kanske inga problem då, men på sikt skulle det skapa en del. Det menade i alla fall läkaren. Jo, så är det väl. Det blir mer slitage med onödigt många kilon att bära på och kanske är det så att det nu visar sig. Jag går här hemma väldigt mycket i trapporna för tvättstugan – där jag även har diskmaskinen eftersom den inte gick att passa in i köket – ligger två trappor ner och det är mycket jag har att tvätta ikapp från högar som legat till sig. Det sliter väl med allt det där trappgåendet när man har en del extra vikt att bära på. Det borde å andra sidan ge något lite av motion och åtminstone starka benmuskler. Det är hur som helst väldigt stelt i benen och knäna och jag kan trots all ”trappträning” inte se det direkt som att jag har träningsvärk så jag misstänker att vikten spelar in en del. Åtminstone tror jag då det när det kommer till den högra höften. Det gör väldigt ont i den ibland, inte minst när jag ligger ner i sängen och ska vrida mig eller liksom flytta benet i sidled. Jag har inte trillat så att jag slagit i höften så jag tänker att det här snarare är viktrelaterat. Att jag ett tag bar en massa tunga paket med klinkerplattor in och ut från bilen och i förekommande fall nerför trappa gjorde väl inte saken bättre. Då var det ju ytterligare kanske 25 kg extra att bära på. Det frestade på benen och ryggen och säkert höfterna. Men även de egna extrakilona frestar på och det är kanske någon förslitningsskada jag ådragit mig. Jag tänker att om höfterna börja säga ifrån är det nog bäst att lyssna. ”Hips don’t lie” som Shakira sjunger. Blir det inte bättre av det får jag kanske till slut kolla upp det hela hos någon vårdinstans, men nu ska jag i alla fall göra ett försök att gå ner lite grann i vikt. Det vore bra på många sätt att bli av med en del av överflödskilona och kanske att det kan rätta till det åtminstone något med höften och benen och allt vad det är. Jag hoppas det. Ett försök blir det i alla fall nu att skala bort några kilon och efter lite drygt en vecka går det åtminstone sett till siffrorna på vågen åt rätt håll så kanske att jag kan plocka ner mig lite grann. Jag kanske återkommer med resultatet om det blir bra, annars kör jag väl strutsmetoden och sticker huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Jag ska försöka späka mig lite under en månad nu i alla fall och så får jag se vad det ger. Och om det möjligen kan reducera mitt onda något. Om inte är det kanske något lite av ålderskrämpor även om jag tycker att de kunde vänta ytterligare ett par-tre decennier. Det är ju inte kul att inte kunna unna sig det man vill av mat, dryck och godsaker av olika slag riktigt, men ont ska med ont fördrivas som det heter. Framtiden får utvisa om det blir minskade smärtor och stelhet lite här och var. Jag hoppas i alla fall på det och det här är åtminstone ett försök.