HELT JÄVLA FANTASTISKT

På förfesten hos Nora blir jag avbruten mitt i av en gammal kollega"Fy fan vilket fantastiskt liv du lever Märta.Du bara gör det du vill och följer din dröm.Sticker till Visby och lever life där för att sen plugga barnmorska.Ditt liv är verkligen så bra?!"Jag sätter nästan i halsenoch önskade för en kort sekundatt jag hunnit spela in det hon saså jag hade kunnat visa EbbaDå hade vi nog båda pissat på oss av skratt26 år av olycka och total misär for genom huvudetOch för en sekund ville jag säga att hon hade felatt mitt liv minsann inte alls var sådär fantastiskt som hon målade upp detGud vet att ryggsäcken är fylld, det blev den redan när man var barnGud vet alla överdoser, alla självmordsbrev och depressionerAll död och mörkerJag ville säga,att hon visste ingentingMen för första gången i hela mitt 26-åriga livstannade inte fokus på allt som var svartDet svarta var mest en liten detaljDet fanns där, det kunde varken jag eller någon annan förnekaMen det var inte det som definierade livetSå istället hör jag mig svara"Tack! Jag tycker också att mitt liv är ganska fantastiskt faktiskt,Gotland var ännu bättre än vad de såg ut att va,och barnmorskeutbildningen är fan svinfet.Så tack, fan vad fint att du säger det!"Mitt liv var fantastisktDet var jag själv som hade byggt detStrax därefter drog vi alla till Plan BJag spiller mitt glitter över hela dansgolvetFolk kommer fram och vill veta vem jag ärJag är stormenJag är glittretJag är solenJag är basenMen jag stäcker istället fram handen och svararatt jag hette Märta