Halva livet

Från och med i morgon kan jag säga att jag bott där jag nu bor i mer än halva livet. Att jag sedan inte varit hemma i huset under hela tiden – senast blev det ju en lång sejour på Kap Verde – är en annan sak, men om jag räknar på exakta datum är det så. Eftersom det är 28 år sedan jag köpte det hus jag sedan dess bor i och jag – om jag bortser från det faktum att jag brukar säga att jag är mellan 20 och 25 – är dubbelt så gammal roade jag mig för ett tag sedan med att räkna ut mer exakt när det skulle bli att jag bott i huset precis halva livet, så långt. Och det är det här datumet, 26 oktober 2021. Idag har jag levt i 20 750 dagar och jag har bott i huset i 10 375. Då har jag rimligt nog räknat med den dag då jag föddes som den första dagen här på jorden och tillträdesdagen för huset som första dagen i det. Det var också så att jag flyttade in direkt och sov i huset från första dagen, 1 juni 1993. Under de första månaderna flyttade jag runt en säng till där det var som minst rörigt i stunden för från första dagen drog jag i gång en renoveringsprocess som förstås gjorde att det blev stökigt på sina ställen. Jag minns den där sommaren på flera sätt för utöver att jag då jobbade på turistbyrån i Tingsryd och ägnade mycket tid åt att riva ut en del i huset, måla lister och fönster och sådant hann jag också med att se 18 konserter på Ulf Lundells den sommaren mycket omfattande turné. Dessutom hann jag på väg hem efter att ha sett Neil Young på Kalvøyafestivalen utanför Oslo köra på en älg. Så jodå, det var en del som hände den där sommaren. Och jag måste haft mycket energi. Flyttlasset till huset gick inte förrän 2 oktober 1993, men jag flyttade alltså in redan från dagen då jag tillträdde. Det kändes väl enklast och bäst så. Jag ville kunna vara där så mycket som möjligt för att kunna fixa med saker. Jag gick också verkligen med liv och lust in för att få huset som jag ville, åtminstone så långt på övervåningen. I bottenplan hade det fram till sommaren innan varit lanthandel på framsidan och lager och kontor på baksidan. Vad jag skulle göra med den delen av huset visste jag inte och det skulle också ta många år innan jag började göra i ordning där, men övervåningen ville jag få klar så snart som möjligt. Det var inte som en vanlig villa såtillvida eftersom det från första början när det byggdes var indelat i en affärsdel nere och en lägenhet uppe. Där bodde det äldre paret som drev affären fram till att mannen Rune dog 1992 och huset sedan lades ut till försäljning. När jag i maj 1993 kom körande för att få en visning av huset hade jag vad jag vet bara åkt genom den aktuella byn en enda gång (även om man när vägarna gick på annat sätt än nu sneddade genom den yttre delen av den, någon kilometer bort). För mig, när jag kom körande då när våren var som finast, var det så att jag slogs av de vackra omgivningarna och inte minst då den näraliggande ån. Huset i sig var inte vackert, men det kändes rymligt och jag tyckte att det gav möjligheter att få det som jag ville. Det tog därför inte lång tid innan jag bestämde mig för att köpa det. Det handlade om några få dagar. Ett snabbt beslut, men jag kan inte säga att jag ångrar det. Det var på övervåningen lite murriga färger på tapeter i kök och rum och jag ville få det ljusare och mer färgglatt. Det var också mörkbrunt målat runt alla fönster utvändigt och det ville jag ändra. Inspirerad av att Grekland ville jag ha blått till det vita istället. Om det sedan skar sig mot den putsade fasaden med obestämbar kulör fick det göra det. Jag tyckte i alla fall att det lyfte huset med det blåa. Det blev alltså mycket av fixande den där sommaren och hösten innan det var klart att flytta dit möbler. Jag gjorde det jag tyckte att jag själv kunde och det var väl just det nämnda med att riva bort en del – gamla golvmattor och heltäckningsmattor och kanske mer – och att måla lister och fönster. I övrigt fick kunnigt folk i form av framför allt målare, rörmokare och elektriker göra de stora jobben. Och golvläggare för att slipa golv och lacka det samt lägga mattor i kök, trapphall och trappa. Så mycket snickrande tror jag inte att det var i det här skedet. Sådant kom senare, nere och ute. Och själv satte jag färg på källaren, men det var nog också senare. Jag tror inte att jag började med det förrän det var klart uppe. Någon gång på 00-talet tog jag sedan tag i bottenvåningen och den tidigare affären, lagret och kontoret förvandlades till rum, badrum och förvaringsrum. Det blev bra, men eftersom det är lite knepigt med planlösningen när det nu inte är som en riktigt vanlig villa har det aldrig blivit att jag på riktigt tagit bottenvåningen i bruk. Den har tyvärr mer blivit till förvaring när plats på andra ställen saknats. Det är ett projekt nu när jag är hemma mycket, att försöka bringa någon slags ordning i det kaoset. Det är inte gjort i en handvändning, men kanske på sikt att det ska bli ordning. Om några år skulle jag tro, knappast inom ett eller så. Men jag jobbar på det. Exteriört fick huset en förvandling 2011-2012 när den gamla reveterade fasaden (som på sina ställen började rämna) kläddes in med trä. Det blev till ett rött hus med vita knutar liksom de flesta övriga i byn. Den förändringen är jag helt klart nöjd med. Interiört, uppe, ser jag nu när jag tillbringar mycket tid hemma att mycket skulle behöva göras. Det handlar om målning och tapetsering, fixande av golven m.m. Det tar liksom aldrig slut när man har hus. Var jag landar i det med att göra i ordning på nytt uppe eller inte får framtiden utvisa, men en del skulle verkligen behöva fixas. En hel del. Nåja, jag få ta det lite i taget. Nog om detta!