GRAVEN OCH HIMLEN OCH ALL MUSIK DÄREMELLAN

Jag gick till graven idagSatte mig på bänken och grätJag visste inte vad jag skullegöra av min sorgDen föll ur mina händerså jag gav den till digSen grät jag så högt att jag störde de andraThomas hade säkert tyckt att jag var överdramatisk och känslosamMen jag vet att han hade fattat ändåNär jag nästan gråtit klart kom Tomas son till graven ocksåVi pratade om allt som varit och hur det blevOch jag sa att hur många liv jag än må räddasom sjuksköterska och barnmorska,så kommer jag aldrig rädda lika många liv som Thomas gjordeThomas son Gustav frågadeom jag sjöng något numeraJag svarade att det dog samtidigt som ThomasÄven det var en sorg i sigJag hade länge sagtatt jag ville dö i krigsfrontenHjälpandes någon annanMen där vid gravenkom jag och tänka påden där känslanThomas brukade nämligensamla sina körer, både unga som gamlainför jul och nyår och hålla en konsert så stor och mäktigatt folk köade i timmar för att få en plats(trots att vi körde fyra gånger så var det inte tillräckligt)Och jag må ha tvivlat på min tro,men att få stå där i kyrkanmed en akustik som får håret att resa sig,se Thomas vinka fram en för att sjunga solomed över 100 personer som körade,då var jag så nära himlen man kunde kommaDå var jag hemmaThomas var väldigt duktig på att få folk att känna såHemmaJag saknade honomKanske nu mer än någonsin Jag önskade att han var härack så jävla innerligtäven om man aldrig fick svära kring honom,(sorry Tompan)men ändåDå hade vi suttit bredvid varandraoch han hade sagt något i stil med"Visst suger det?"Jag hade hm:at till svar för att hålla gråten inne"Det finns inget jag kan säga, för att ta bort det,men jag kan sitta här ett tag om du vill?"Sen satt vi tyst i stillhet och stirrade in i väggentillsammansTack Thomasför att du gav mig nått att leva förTack Thomasför att du aldrig var rädd för dödenTack Thomasför att du kändes som att komma hemFör den extra föräldern du varJag tror du visstevad du betyddeför migAtt köpa fika till digvar också ett sätt att säga"Jag älskar dig" påDu är för alltiden ovärderlig källatill trygghet och kärlekJag ska berätta om digför mina barn och deras barnbarnoch genom varje sångså ska du leva vidareI varje tonså ska du finnasÄven om jag vetatt du sa att döden varsom att komma hemså kändes också hemmaså som du kändesnär du fortfarande var härJag önskarvi kunde sitta bredvid varandraoch hålla käften igenNumera sitter jag stillsamt vid din gravoch tänker att vi håller käften tillsammansDet var det närmsta jag kunde kommaoch det fick duga ikvällMå du vilai den ljuvaste körsångmed alla kakor du någonsinkan tänkas orka äta