GLITTERKONTRAKT OCH GRÄNSSÄTTNING

"Men hur vet man det då?"frågar jag mamma och pappa som i sedvanlig ordninglandat framför Aktuellt en vardagskväll med varsin kopp kaffe"Hur vet man när något är romantiskt eller när något är gränsöverskridande?"Pappa, som alltid vet allt och var en självutnämnd livsexpertsäger emot sig själv, fast med lika mycket självsäkerhet för båda argumenten"Med din historia så måste du vara uppmärksam och inte låta känslorna ta över.Men du kan inte heller gå runt och va skeptisk till varje chans till kärlek.För då kommer du aldrig få den."Även om hans svar var braså gjorde det inte saken bättreSnarare tvärtomJag hade varitmed om för mycketför att låta någongå över mina gränserDet hade numera resulterat iatt man var så skeptisk mot kärlekatt minsta överträdelsefick en att hellre vilja vara ensamIbland var det svårt att sevad som var en vacker gestoch vad som var en röd flaggaMamma sägeratt ibland är en fin sakbara en fin sakVill så gärna tro detmen var tack och lovalldeles för skeptiskför att köpa det rakt avSå man drar ett sträckHit men inte längreoch låter honom vetaatt han gick över en gränsFortsätter va skeptiskmen nyfikenheten stannar kvarSå jag bjuder över honompå min sida av linjenSen tittar vi på gränsenoch säger att den ser fin utpå avståndMedveten omatt han redan passerat denKanske var det det härsom var den svåra bitenAtt veta närnågon inkräktadeför att de ville dig illaeller när någon råkadesnubbla över den där gränsenDen hade flyttatsså många gångerför så många mänatt det skulle ta en livstidatt se till att muren blev hel igenSen skickar han ett glitterkontraktMan suckar rakt utoch undrar irriterathur svårt det ska vaatt sluta vara nyfikenpå honomSå man kompromissaroch säger okej dåvi körFortsätter vara nyfikenMen inte naivJag tror det är bra att va skeptiskMen ingen vinner påatt ha så höga muraroch så stora gränseratt ingen någonsinfick komma inom man hade tagit rätt beslutoch släppt in honom trots att det var läskigtkunde man egentligen bara veta efteråtnär allt var överAllt man vunnitoch allt man förloratAllt man lärt sigoch fått lära någon annanKanske var det också det som var det finaatt inte riktigt veta, men att lära sig på vägenPappa sägeratt jag måste ta bort mina känslorför att veta när någon går över en gränssom inte är okej att korsaMen sen svarar jag pappaoch undrar vad jag då skullemed kärlek tillom jag ändå inte fickkänna denJag ville ju ha denDet ville ju alla"Följ din magkänsla!"säger mamma peppande"MEN VILKEN AV DEM?!"svarar jag och skrattarVille inte hamed kärlek att göraMen vill gärna känna den ändåSå måndagskvällen slutar medatt vi alla sipprar på vårt kaffeoch kommer fram tillatt ibland måste man våga chansaför att kunna känna kärlek igenMen om gränsen blev överstigenfler gånger än enså fanns där inga chanserkvar att fåStannade du dåså var det körtDå var det inte kärlek längreDå var det inte värt att kämpa förLika viktigtsom det är att älska andravar det ocksåatt älska sig självSå ta hand om ditt glitterDet är det vackraste du har