FJÄRILARNAS ÅTERKOMST (OCH ALLA EX SOM SHALL NOT PASS)

Morgonångesten är kvarvet inte varförden vägrar lämnaeller varför den ens komDricker fem koppar kaffeen tillextra sockerhjälper fögamår pisssnararelikgiltighethänger regn i vädretser jagändå händer ingetLikgiltig igenpetar i matenvad var ens meningenmed någontingTröttpå alltockså dagenHoppas den går över snartDricker mitt vattensenarestora buller på små fönsterDet var ingen som knackade härväl?Sticker ut huvudetfrån badetdet ångar från min kroppkänslor man inte kan fångasom försvinner efter ett tagnär det lagt sigOj vad det regnadesom om det äntligen släppteÅh gud vad sköntatt det äntligen släppteÖppnar fönstretmot vägensticker ut huvudetJag får regn på migmen ocksåfjärilar i magenKanske var detexakt såhärdet kändes att va kärigenfast inte i någonNågon fick inte finnas i migdet var bara jag nuskrattade tillytterst tveksam påom det innebaratt jag numeravar kär i mig självJävla narcisisttänkte påallt det vackraalla färger i det mörkaTänkte pånär han fällde upp paraplyetför han inte tyckte om att bli blötJag tror han tycktejag var galensom dansade i detMen om någon hade frågatvem som hade varit bäst på att levaså hade jag vunnitlivet hade mer att erbjudaän tomma beats och hashOch alla fjärilarsom tidigare tagit livet av sigför att de inte orkade finnasi en värld där de inte fick älska honomvaknade nu sakta till livsom om de bara hadevilat i en kokong och blivit något annatnågot bättreHej på digsäger jagtill känslan i magendär dom härjadeEtt jävla livhär inutidet var utmattandeatt på morgonen vara så avstängdtill att på kvällen få förlösaännu en fjärilför migoch min skullADHD, ångest och pirr i magenKunde inte undgåatt kännaatt jag vannmedan han inte hade rört sigmedan han var sammaprecis som jagSkillnaden varatt han hade inga fjärilarMina tog livet av sigoch det sög juså på så sätt var det kanske skönareatt inte ha några allsMen när de vaknadeDet var den vackraste av känslorJag hoppas att han kände detAtt det var frid i hans stegatt han glittradeFör Gud vetatt jag börjat hitta tillbakaOch mormor vetvad hon gett sig in påSå säg till stormenatt jag är denSäg till regnetatt jag dansar i detSäg till solenatt jag skiner ikappSäg till ångestenatt jag också är rädd iblandSäg till kärlekenatt jag redan har denSäg till livetatt jag stannarSäg till ensamhetenatt jag har hellre omfamnar denän att leva med en mansom aldrig ser enSäg till fjärilarnaatt det är fritt fram nuHan är bortaoch han kommer inte kommaDitt är livetatt få flyga fritt iAldrig ska jag låta erta livet av er igen...Öppnar fönstret lite tillBlir dygnsurregnar in på sängenFönsterbrädanhela migalltLerHan hade bett mig stänga fönstreteftersom det inte gav han glitteroch jag hade lyssnat,för jag älskade honomför jag var kär i honomÖppnar fönstret demonstrativt lite tillfaktiskt så mycket det gårJag älskade det här Fjärilen flög frittJag längtade tills alla andra också kom till livHan skulle alltidhoppas på att regnet snart gick överJag skulle alltidvilja dansa i detOch det var okejolika betydde inte nödvändigtvis fel(Även om jag visste att mormor också tyckte att jag hade rätt)Säg till fjärilarnaatt det är fritt fram nuHan är bortaoch han kommer inte kommaHon gör loopar i skynstudsar bland stjärnorinnan hon flyger in genom det öppna fönstretoch somnar på min kuddeIngen kunde skada henne härMitt hjärta var hennes fristadoch jag skulle vara hennes hemInnan även jag somnartittar jag på henne med förundranJag skulle döpa henne till Violasom mormor hette i mellannamnSmakade på det"Viola och Märta"Somnadetrygg och hoppfullbredvid ViolaDet regnade hela natten