ett rop på en tom gata

Hans glitter var all over och jag såg så mycket i mig själv i honomAtt vilja älska, ack så innerligt, men så lätt fastna mellan att man älskar för mycket eller alldeles för lite Aldrig tillräckligt eller i fas med den andraKanske var det därför, ingen av oss hade lyckats stannaeller få någon annan att stanna hos ossHela han var motsatsen till allt jag vant mig vidTillgänglig, villig, intresserad och sårbarEn vacker själ som var säker på sin sak,men som ändå stundtals verkade tvekapå sin egen förmågaDet hörde till,på något sätt,om man var som ossSå varför kunde jag inte ta emot denVarför fick den inte platsVarför bad jag den inte att stannaetablera sig och växa till något vackertJag var inte van, vid att tacka nej till kärlekAlla som kände mig visste att min hunger efter kärlekvar nästintill omöjlig att stillaOch jag vill intesäga att det var någons felMen all den kärleksom hade kommit och gåtthade bara lärt migatt efteråtinte riktigt väger uppför det vackrasteOch det är klartatt man önskadeatt efteråt aldrig komändå hände detAll ens kärleksom ett rop på en tom gataIngen komingen hördei slutet var det alltid såSå jag kan spilla kärleksäga att jag är dinså länge allting funkarMen hur kunde jag någonsinälska igenefter att ha förståttvilken smärta jag måste ha orsakatmot alla hjärtansom jag krossat på vägen hitAldrig ville jagkänna så igenÄnnu mindre få någon annans hjärtaatt gå ituSå jag vill be om ursäktför alla hjärtan jag aldrig tog hand omAlla dörrar jag stängdeför att jag tänkte på mitt egetAtt älskakunde aldrigbli felom man aldriggav sitt hjärtarakt utfrån börjanKanske är det numera jagsom är den fegaste av allaMen jag kunde inte stå uppoch säga att jag ville älskaeftersom jag också ville vara lyckligoch än hade jag inte kunnat få bådaAldrig tillräckligt länge för att våga tro på att det är santAllt slutar medatt någon blir käroch den andra blir inte detÄndå pratar man om för alltidsom om vi inte visste bättresom om vi aldrig hade velat slita ut oss hjärtatnär vi inser att vi älskar allenaatt han redan gåttatt han inte var käreller ville kämpaSå jag vill inte älska allsaldrig igen faktisktJag kan hantera detsmärtan efteråtman lär sig med tidenMen vad händerden dagsom jag gör sammamot någon annanNågon råkade bli kärnågon råkade älskamen jag gjorde inte detHur kan jag sägatill någon annanatt jag inte vill haden människans hjärtaHur ska jag kunna tacka nejeller förneka en famn och en längtanbara för att jag inte kände sammaNär jag visste hur ont det gjordeatt inte få sin kärlek besvaradJag kunde inte riskeraatt såra en människa på det sätteteftersom det var ett helvete att ta sig igenomefteråtSå det enda sättetatt aldrig hamna därär att se tillatt det aldrig någonsinkan bli ett efteråtfrån börjanSå be mig inteälska digÄven om jag villså kan jag inteFör tänk om du gav migditt hjärtaoch tänk om jag intekunde hålla det hos migVad skulle vi då med kärlek tillom vi ändå skulle slösa denpå något som skulle gå överSå behåll denJag kan inte riskeraatt låta någon annan gå igenomdet som jag själv tvingats kännaNär allt man vill är att älskaoch den andra redan gett uppSå ge mig inte kärlekJag kommer ju vilja ha denÅh älskling du vet att jag vill ha denMen jag kan inteeftersom jag inte kunde lovaför alltid till någonEfteråt skulle alltid kommahur mycket vi än försökteHur mycket vi än älskadei slutet skulle allting rasaÄlskling vi måste haen hejdundrans vacker kärlekom det skulle övervägaall den smärtasom följdenär det tog slut