EN MIDSOMMARNATTSDRÖM DEL 2

"Tänker du fortfarande på honom?""Nästan hela tiden."Sen satt vi tysta och tittade ut över VisbyAlla var så kära härDet låg romantik i luften vart man än gickFolk höll hand och kysstes längst strandpromenaden i solnedgångenJag och Jens grät den kvällen,som så många andraHan tyckte det var så oerhört läskigt att vara kärHans tårar gav rädslan ett tydligt ansikteVi går framför alla andraJag håller honom och han håller migHan hade alltid haft ett stort hjärta,som kände allt så oerhört mycketKanske var det därför jag fann honom så finDet var inte lätt att levaoch det var definitivt inte lätt att älskaFör att inte tala om att tillåta sig själv att bli älskad ocksåDet var nästan det svårasteI sådana stunder var jag glad att jag hade mina vännerSatte dom alla på varsin piedestal och ingen av dom fick någonsin komma nerDe förtjänade att få ett första pris i att älska,eftersom de gjorde det så stort och så himla braDet var det vackrast med att vara nära demHär fick stora känslor rumTårar på kinden och skratt i magenTomhet och tystnad,extas och längtanHär fick livet pågåMed alla känslor utanpåOch vi skulle alltid heja på varandra medan det hände