EN MIDSOMMARNATTSDRÖM DEL 1

Den kvällen ställde vi oss utanför hans lägenhetoch skrek ut vår smärta, fyllde lungorna med alla nej han fick,men fortsatt ändåSom om han inte såg migJag ville att han skulle se migJag ville att han skulle vetavad han tagit och vad som blev kvarInte bara tog han kroppen min,utan även det sista hoppet om att kärlek faktiskt fannsHur kunde han inte se att jag så ivrigt väntadepå att också få bli älskadVi skruvar upp högtalaren till maxSen håller jag den över huvudet Han har öppet fönster i lägenhetenInga ljus var tändaDet såg ut som mitt hjärta kändesövergivet, mörkt och tomtÄndå skriker jagMed all min röstså hela Visby hördeOch mina vänner sluter upp i körAll min vredei hans händerHåll det! Skriker jag och han ser vettskrämd utHåll det och släpp aldrig taget! Jag vill att du ska exploderaav alla känslor jag kändenär jag tänkte på digDra åt helveteoch kom aldrig mer tillbakaInte ens imorgonSen dansade vi på din gataJag hade tagit tillbaka markensom du fått mig att troatt jag inte förtjänade att vandra påJag var inte bara någonJag var en 25-årig kvinnaHalvfull på för många whiskeysen midsommarnatt,vackrare än vad du någonsin sett mig,starkare än vad du någonsin vågat föreställa digJag var honsom du troddeatt du kunde hållaunder digSe mig dansa på din gataSe mig be himlen öppna sigSe mig exploderaav tjugofem år av längtanAv hopp om att hitta någon att älskaSe migförstöra hela digså som du förstördehela migFastän att jag sägeratt du knappt känns"Det har hänt så många gånger nu,att det liksom inte gör mig något.Det var bara en våldtäkt.Inte mer än så.""Inte mindre heller."svarar NiklasJag blir tyst förstSen så skriker vi alla i körOch dansar på din gatasom jag innan ikvällinte vågat vandra påTa tillbakaditt glittersysterGå ut i krigLåt honom höraall din smärtaur ett vrålTvinga honom lyssnaTvinga honom se digDin var makten att ta tillbaka Res digStäll dig uppDu var stormenHan varen besvikelseDu var solenHan varen våldtäktsmanStäll dig uppSkrik tills rösten hisnar//"Gick omkring I ditt kvarter tills det blev för kalltTänkte ut en dialog mellan oss och alltLampan släcktes i din hall och jag gick hem igenför har inte glömt vad du, har inte glömt vad du gjort."