En kväll i juni

"En ljum kväll i juni" sjunger Ulf Lundell i låten Den vassa eggen. En sådan var det verkligen i lördags när jag parkerat mig på balkongen. Det var mitt i rådande värmebölja i södra Sverige och den här dagen hade det som mest varit uppe på 33,0° på min termometer. När jag motvilligt drog mig in från balkongen lite efter kvart i tio för att efter en snabbdusch se andra halvlek i matchen mellan Spanien och Polen i Sveriges grupp i EM visade termometern fortfarande så mycket som 23,5°. Skulle det bli en så kallad tropisk natt, d.v.s. inte gå under 20°? Nej, med facit i hand gick det ner lite under det, men en fantastisk dag och sedan kväll var det. När jag köpte och flyttade till huset, som var byggt tidigt 50-tal, för 28 år sedan var den lilla balkongen försedd med järnräcke och korrugerad plåt. Det såg ungefär likadant ut som på den bild från 1971 där Ulf Lundell på baksidan av biografin Full fart genom evigheten sitter på annan balkong och skriver. En typisk 50-talsbalkong skulle jag tro. Jag målade räcket gult på insidan och blått på utsidan. När jag många år senare lät brädfodra huset fick även balkongen gå i samma stil så det blev trä fäst på järnräckesstommen och allt målat vitt. Det behöver återkommande rengöras och bättringsmålas och efter en hel föregående sommar utan besök på balkongen är det nu i skriande behov av att målas på framför allt ovansidan, men innan dess måste det först skrapas bort lite mer färg om den inte helt ska avlägsnas. Nåja, nu var det i alla fall rengjort på både räcke och golv så det gick för sig att begå säsongspremiär. Även om det är en mycket liten balkong är den fin att sitta på sådana här kvällar. Det blev skrynklig duk till avtvättat och nu torrt träbord och ut med salta kex, Brieost, vindruvor och husets för tillfället sista flaska prosecco. Trots kväll var det nästan så att solen stekte till en början sedan jag satt mig. Det var en exceptionellt fin kväll. Det smakade bra med Brie, kex, vindruvor och prosecco och det var verkligen njutbart att sitta där. En fin kväll i juni så här lite innan midsommar. Det var tyst och stilla. Endast ett par röster från grannhuset, dit två personer just anlänt, "störde". Det fina med balkongen är inte minst att myggorna inte tycks hitta dit. En trappa ner kan det vara helt infernaliskt, men dit till balkongen verkar de inte komma. Det är en fristad såtillvida. Som betydligt yngre tyckte jag om att läsa och jag läste verkligen en hel del, men numera är det som att jag aldrig tar mig tid till det. Det finns därför en hel del köpta, men ännu olästa eller bara halvlästa böcker att ta till. Den här balkongen har också genom åren blivit nästan enda stället dit det faktiskt händer att jag fiskar med mig en bok och läser. Så även nu. Jag lyfte ut Ulf Lundells Vardagar, köpt på bokmässan i Göteborg 2018. Jag hade med mig den ner till Kap Verde den hösten och läste lite i den sedan jag råkat spilla vin i laptopens tangentbord och den därigenom kraschat i november då. Det är ibland sådant som krävs för att jag ska komma till skott med att läsa, när inget annat påkallar ens uppmärksamhet. Jag lämnade kvar den där nere sedan, men jag tog med den hem på flyget hem en av alla gångerna jag flög hem vintern 2019-2020. Då läste jag faktiskt en hel del på flyget hemåt, men ännu återstod ett par hundra sidor av tegelstenen och först nu återupptog jag alltså läsandet. Jag gillar fortfarande att läsa. Det är bara just det att jag aldrig tar mig tid till det. Kanske att jag kan ta mig igenom resten av den här boken nu i sommar i alla fall. Undrar om det blir någon fortsättning på Vardagar förresten? Jo, visst ja, han har kommit med Vardagar 2, Vardagar 3, Vardagar 4 och Vardagar 5 också... Det är lite som Die Hard och Hajen m.fl. filmer. Det kom en tvåa, en trea o.s.v. också. Till slut försvann solen där på sydvästsidan av huset och jag kunde ha suttit kvar en god stund till i den sköna kvällen, men jag gick alltså in för att se lite fotboll från EM. Allt har sin tid. En fin kväll där på balkongen var det i alla fall.