EN GLITTRIG OCH GANSKA SNÄLL LISBETH SALANDER

Jag har alltjag behöverinom migJag gav mig självden kärlek jag så givet gav andraAll min empatiska jag ge mig lika självklartsom att våren alltid kommerOch när jag inte tror på mignär jag skakar av utmattning och spyr i toanDå ska jag veta att jag ska resa migmen att det var precis lika okejatt bara lägga sig ner på golvetoch ge upp en stundSå när jag inte vågarNär jag vill vända om och gå tillbakatill det där trygga men ändå destruktivatill platser där kärlek aldrig kunde växamen som vi lärt oss utantillDå skulle jag ta lilla Märta i handenoch säga att stora Märta tar över härDet är klartatt man blir rädd iblandVem blev inte?Då skulle jag göra dig stolteftersom jag skulle göra det ändåMot alla oddsmot alla mänmot all misärså skulle jag gå gatorna framoch jag skulle vara det vackrasteni någonsin settTy jag var styrkani att överlevaAtt ta skuldenfrån mina axlaroch lägga den hos honomDen var inte min att bäraJag förstod det nuOch jag skulle glittraLikt solen en dag i aprilFör mina tårarfrigjorde känslorsom inte var mina att bäraJag spred glitter där jag gickoch jag visste detHeja migHeja digHeja ossFör alla kvinnorför alla flickor1. Det var inte ditt fel2. Du är inte ensam3. Jag tror digDu sprider glitter där du går och du vet det knappt själv