EBBA, KLOCKAN 03:12 (OCH ANDRA LIVSUPPEHÅLLANDE ÅTGÄRDER)

Ibland ville jag bara pausa liveteller snarare fly från detNär klockan blir 03och allting gått emot digNär allting blir svartoch du inte ser någon mening i detDet gjorde för ont för att det skulle vara värt detAtt leva kändes så iblandDå ville jag vara med EbbaJag ville sitta i passagerarsätet i hennes bilPå väg till biltema för att köpa något till koloninJag var tryggjag var säkerjag var älskadDet var tre timmar ifrån oss nuoch det gjorde fysiskt ont att sakna henneSå jag ringer henne, klockan tre på nattenoch berättar att jag inte längre ser det andra serDet fanns inget glitter härJag kände mig bara i vägenHösten kom,som den alltid gjordeOch drog alla hjärnspöken med sigVissa dagar fick man bara ge sig själva fan på att man skulle ta sig igenomAndra dagar kändes det mer avlägset att ens orka försökaDå blundar jag och tänker på hur det känns att sitta i Ebbas bilKravlöst, enkelt, vackert och en stabil 5:aVarken mer eller mindreÄndå fick inte smärtan rum därInget kunde skada ossnär vi var med varandraJag blundadeoch lyssnar på henne röst i lurenBlickar ut över stjärnorna på himlenoch låtsas att vi sitter i hennes bilBara hon och jagIngen annanFör jag vissteatt livet skulle kännaslite mer värt att levanär jag var med henne