Den öde stranden

Bilden här ovan är från mitt på dagen i torsdags i förra veckan, men den kunde vara tagen vilken dag som helst egentligen. Det är i princip tomt på stränderna i Santa Maria. Tittar man en bit bort på bilden ser man en liten klunga på kanske 3-4 personer och ytterligare några hundra meter bort är det ett par stycken som badar. Men that’s it. Några enstaka på andra sidan piren också eller åtminstone surfandes ute i vattnet, men det handlar om ett fåtal. Bilden är alltså från slutet på oktober och det är ju nu det skulle ha dragit igång med turismen igen. Högsäsongen kan man nog säga inleds med att de skandinaviska charterbolagen (och även andra) kör igång i mitten av oktober. Så har det varit, men inte i år, inte 2020. Nu håller fortfarande de flesta hotellen, många butiker och en hel del restauranger stängt i väntan på att flygen hit ska komma igång igen. OM de nu alls gör det den här säsongen. Det senaste är väl att det är tal om lite olika datum i december när olika länder ska börja flyga hit turister, från Sverige närmare jul, men frågan är om det blir så. Med tanke på hur det ser ut med coronasmittspridningen i Europa just nu känns det alltmer tveksamt att det kan komma igång igen så tidigt som innan jul. Visserligen ska det väl coronatestas innan avgång och då skulle man ju kunna tycka att det är fritt fram att åka, men det är nog ändå frågan hur det blir. Idag den 7 november är det precis ett år sedan jag flög hit första gången förra vintern. Jag flög från Kastrup och det var i första vändan två veckor jag var här. Då var det tio månader sedan jag senast var här och det var efterlängtat att komma hit. Och läget var ett helt annat. Då var allt normalt. Thomas Cook hade visserligen gått i konkurs så det var nog inte så många brittiska turister som det brukat vara, men med fyllda plan med svenska och andra nordiska turister var det ändå tämligen välfyllt på den nygjorda gågatan, restaurangerna, barerna och stränderna. De tillfälliga besökarna njöt av en eller två veckor (eller fler) i solen och de som bedrev verksamhet av olika slag tog med glädje emot och såg fram emot en ny bra säsong som just tagit sin början på allvar. Och visst höll det sig under några månader, men coronapandemin hotade runt hörnet och plötsligt ströps allt. Då var det ändå inne i mitten av mars så det mesta av förra säsongen var väl ändå i hamn. Kanske ingen katastrof så långt. Men när skulle det komma igång igen? Ja, den frågan hänger fortfarande i luften. Nu är det helt annat än det var under åtminstone delar av förra vintern. Då kunde det ibland vara så att man tänkte ta sig en Caiprinha eller annat på Pub Calema, men det visade sig vara fullt både på verandan och ute på gatan. Nu kan man vara den ende besökaren där. Om man ens går dit. Visst fyller det upp en del ibland, men det är inte alls som det brukade vara. Samma om man går på happy hour på Hiltons strandrestaurang The Bounty. Jag har varit där två gånger och andra gången var jag helt solo där. Ungefär samma på Atlantis lite närmare centrum. Även där kan man sitta i princip ensam trots att det är stort. Barracuda: bara jag ätandes lunch. Sal Beach Club: en del stamgäster ibland, men ibland kan det vara helt tomt där också. La Villa: även där solo med lunchpizza. Och det kan vara samma på exempelvis Kyle’s American Diner och på Cam’s, andra ställen där man kan få sig mat och dryck. Och flera ställen håller fortfarande stängt. Det är begripligt. Kommer det inga gäster är det inte lätt att bedriva verksamhet. En del ställen har också stängt helt, sannolikt som en följd av pandemin och den därigenom avstannade turismen. Det märks alldeles extra mycket på en plats som den här där så mycket kretsar kring just turismen och är avhängigt av att det kontinuerligt flygs in nya laster med turister med flyg. Nu är det i princip inga sådana. Enstaka ryssar kan siktas, oftast boende på Hotel Odjo d’Agua, men i övrigt är det klent. Och så stränderna då. De får symbolisera. Inte för att det är packat på stränderna annars heller, inte som man tänker sig Copacabana eller en högsommardag i England eller på platser i Sverige, men det brukar ju ändå vara en del som gottar sig med att sola och bada. Och nu alltså mycket få. De som är här nu är också det länge eller är helt bofasta och stranden lockar kanske inte på samma sätt som när man är här för en kortare periods välförtjänt semester. Visst är det på sätt och vis fint att nästan kunna känna att man har allt det här för sig själv, men nog är det synd att det blivit så här! Och frågan är alltså hur mycket det drar ut på tiden innan det fyller upp. Ska den långa stranden längs hotellraden, Praia de Santa Maria, vara så här öde hela vintern?! Man undrar ju.