Big in Japan

Efter en veckas total medaljtorka för den svenska OS-truppen smällde det igår till. Och det ordentligt. 160 kg muskelstyrka hos Daniel Ståhl samlade sig till ett kast på 68,90 meter i andra kastomgången i diskusfinalen och det räckte för att bärga hem guldet. Och inte nog med det. Träningskompisen Simon Pettersson drog iväg sin diskus 67,39 meter i femte kastet och det gav honom ett silver. Guld och silver till Sverige alltså och det bläddrades i historieböckerna. Det här var första gången sedan 1948 Sverige tagit två medaljer samtidigt i samma gren och det här var också första medaljerna överhuvudtaget i friidrott sedan 2004! Och när det nu väl hände var det alltså dubbelt upp. Det här var den store Daniel Ståhls stora ögonblick i livet. Att vara med på ett OS och att vinna guld har varit en dröm för honom och den slog alltså in denna lördag den 31 juli i Tokyo. Det var en till synes mycket avspänd Ståhl som gjorde entré vid presentationen av deltagarna i diskusfinalen. Med väldigt skön stil smådansade eller småjoggade in på ett skojfriskt sätt och med det gjort gick han bara ut till diskusringen och presterade helt enkelt. En imponerande insats. Och han var onekligen denna dag i dubbel bemärkelse Big in Japan. Diskuskastare och kulstötare är ju inte stöpta riktigt i samma form som de flesta andra atleter. Det är knappast några trådsmala deltagare som i löpning och hoppgrenar precis och Daniel Ståhl slapp väl tydligen till och med att ha en sådan där säng av papp som andra begåvats med i OS-byn. Och så denne Pettersson då som fullbordade den svenska triumfen. Ja, det var ett fint och klassiskt svensk idrottsögonblick när det stod klart att det blev dubbelt svenskt i diskus. 14.24 svensk tid visade klockan så dags. Idrott kan vara fantastiskt. Ståhl och Pettersson njöt verkligen av segerns sötma och Ståhl är ju verkligen en glad gamäng. Det var nu med svensk flagga runt axlarna att han var en ”Swedish viking” och att de var ”blågula i Asien” och in i kameran var han inte helt olik Micke ”Svullo” Dubois när han sade att det var värt kostnaden att betala för discovery+. Det var en fröjd att se honom och hans medtävlare Simon Pettersson i farten, firandes sin historiska dubbel! Jag smittades av guldglädjen och bestämde mig för att skåra en flaska japansk whisky jag helt nyligen hittat i hylla i samma rum som TV:n. Den hade jag glömt bort att jag hade och det kunde ju passa bra att prova den nu när OS utspelar sig i Japan och de svenska medaljerna plötsligt trillade in. Och jodå, Nikka-whiskyn smakade bra. Skål, Ståhl! Och Pettersson förstås, men det rimmar sämre. Det blev lite prosecco också senare. Det är ju inte varje dag vi får två medaljer på ett bräde så. 1948 senast i friidrott som sagt. Men så har det ju tränats i Växjö också. Det är väl den småländska luften som bidragit till framgångarna. Alarm satt på 3.30 i natt sedan och så fick jag också se Sarah Sjöström simma näst snabbast på 50 m frisim och därmed alltså ta hem ett silver. Med tanke på Sarahs armbågsskada i vintras är ju det här en än större bedrift, ett silver som smakar guld. Barn-TV:s SupersnällaSilverSara har fått ”konkurrens” av Super-Sarah/Silver-Sarah. En Josefin med det trevliga efternamnet Olsson har också sedan tagit silver i en av alla seglingsgrenarna så nu börjar det rätta till sig i medaljligan. Silvermedalljörerna Josefin, Sarah och Simon i all ära, men störst av alla där borta i Japan är ändå så långt Daniel Ståhl. Guld är ändå guld. Heja Sverige!