Back in the old country

Så är jag då tillbaka i hemlandet, good old Sweden. Bra under delar av sommarhalvåret i alla fall, något mindre gästvänligt när frosten biter och snön yr runt öronen. Men helt OK nu. Det är en fin tid. På tåg nu från Stockholm mot Småland och jag tittar ibland ut från min coronasäkrade fönsterplats utan någon intill eftersom jag reser ensam. Det är gröna lövträd, sjöar, någon gul åker med möjligen raps trots att jag inte är i Skåne. Stor skillnad mot det karga Sal där jag nu varit så länge. Allt har dock sin charm och jag trivs bra där när jag är där. Skönt komma hem nu ändå. Tillbaka i Sverige alltså och det mesta är förstås sig likt, men ändå inte. På Stockholms Centralstation gapar sittplatser tomma och är avspärrade på grund av rådande pandemi. När jag senast lämnade landet den 29 januari 2020 var vi alla ännu lyckligt ovetande om vad som väntade. Det där coronaviruset var ännu inte i närheten av Sverige. Det blev onekligen en lång utlandsvistelse, pandemifast som jag blev när i all hast flyg ställdes in och gränser stängdes just innan jag skulle ha flugit hem 26-27 mars. Det känns som - och är - länge sedan. Efter två veckor hemma från ön Sal, Kap Verde, i december 2019 flög jag ner igen på annandag jul då för två nya veckor i Santa Maria på Sal. Två veckor då alltså, sedan 53 timmar på svensk mark innan jag på nytt flög ner. Hem igen efter två veckor och den gången (om jag går på flygtiderna) 52,5 timmar på svensk mark innan jag åter flög ner till Kap Verde den 29/1 2020. Den gången tänkte jag hoppa av hemresan och för en gångs skull stanna längre än de annars två veckorna i taget jag brukar åka ner. Planen var att stanna i ungefär två månader. Man har 30 visumfria dagar på Kap Verde och planen var att innan den perioden var över lämna landet för en vecka eller så och efter det få 30 nya visumfria dagar vid inresan. Så blev det också, men hemresan som bokades innan den andra visumfria perioden var över blev alltså inte av. Jag fastnade, liksom flera andra. När jag senast flög ner från Sverige gjorde jag det till Boavista, grannön till Sal (man ser över dit vid riktigt klar luft), eftersom jag hittade en biljett till bra pris dit. Efter en natt där vidare till Sal nästa förmiddag och sedan dess har jag bara varit där förutom den vecka jag var i annat land (São Tomé och Príncipe) över månadsskiftet februari-mars 2020. Det blir totalt 495,5 dygn utanför Sveriges gränser fram till när TAP-planet som tog mig sista biten från Lissabon tog mark på Arlanda strax före 18 igår. 495,5 dygn! Onekligen med råge nytt personligt rekord gällande bortavaro från Sverige. Hemresan var emotsedd sedan jag väl bokat flygbiljetterna - det var väl dags - men det var en påfrestande resa. Det här med munskydd är inget jag är förtjust i att behöva använda, men eftersom det var krav på det på flygplatsen på Sal, som det verkade även på flygplatsen i Lissabon och definitivt under de två flygresorna blev det drygt 18 timmar med olika sådana på. Enda undantagen när jag köpte något att äta och dricka något på flygplatserna och ombord och lite tid utöver det när jag satt stilla i Lissabon eftersom jag såg att en del andra också gjorde det. I övrigt var det munskydd/ansiktsmask på hela tiden. Jag hade egentligen tänkt döpa det här inlägget till He's back - the man behind the mask, men så såg jag att jag redan använt ungefär den rubriken och den låt den syftar på så då fick det bli annan rubrik. Men med mask fortfarande på återvände jag till hemlandet och först efter att ha passerat passkontrollen och tullfiltret tog jag av den. Ännu var jag lite osäker på vad som gäller i Sverige, men jag såg att de allra flesta inte hade något som täckte näsa och mun så det kändes som att det var OK utan. På flygbussen sedan: chaufför och passagerare utan munskydd. Och samma inne i Stockholm: i princip inga munskydd alls siktades. Och jag måste säga att det var en befrielse. I Santa Maria har det ändå mot slutet varit allt fler som burit munskydd överallt, inte minst som polisen börjat bötfälla om man ertappas utan. Men här i Sverige alltså som det verkar inga krav på att ha det någonstans egentligen så jag kan nog arkivera de jag har. Jag kommer nog ändå tills vidare försöka ha ett med mig eftersom jag misstänker att det kan krävas/anmodas på vissa ställen. Jag var beredd att ha det ombord här på tåget, men när jag ser mig runt är det ingen annan som har och då har självklart inte jag det heller. Det känns verkligen som en befrielse! Det är också skönt att komma hem till sommar och inte mitt i vintern som oftast. Eftersom jag inte kom i jeansen jag åkte ner i - kan någon människa begripa hur de kan krympa så mycket på bara 16 månader i garderoben?!... - fick det bli att åka i shorts och det går ju bra när det är som nu. Jag har sett att det varit fint ett tag, men igår såg jag att det förväntades kraftiga regn- och åskskurar på flera håll i landet. Det var väl typiskt då. Idag på Pressbyrån såg jag ändå att förstasidan på Expressen utlovade finväder ytterligare lite. Ville man veta HUR länge fick man vackert köpa tidningen. Tidningar förresten... Stora Pressbyrån i Centralhallen på Stockholm C har ju mängder av sådana, det och tidskrifter. Jag tror inte jag har sett en tidning sedan jag lämnade Sverige för nästan 500 dagar sedan! Det finns någon liten tunn historia på Kap Verde, men ska man hitta den får man veta vart man ska gå. Jag tror att den kan finnas att köpa på något av matställena i Santa Maria, men jag har inte sett den. Nu är jag tillbaka i att ändå kunna köpa tidningar och tidskrifter om jag vill, även om det mesta numera konsumeras på nätet. Pressbyrån, ja... jag såg en jag höll på att skriva (och gjorde tydligen) uppstoppad butiksanställd där vid en av kassorna! Förhoppningsvis var hon väl ändå inte uppstoppad utan snarare en skyltdocka med pressbyråutstyrsel, men vad var det?! Det såg lite spooky ut. Just nu tror jag att allt nytt jag ser är coronaanpassning så jag får då tro att det här är en sådan, en slags markering att kassan är stängd liksom att man på flygplatserna markerat eller plockat bort en del sittplatser för att man inte ska kunna sitta där. På det första av flygen gick det annars för övrigt tydligen bra att sitta tätt. Där såg jag inte en enda ledig plats. Annat här på Snälltåget söderut dock. Här har jag min egna dubbelplats.Det är ju som sagt en fin tid att komma hem till nu och det såg under färden med buss mot Cityterminalen igår ut att vara en fantastisk kväll i huvudstaden. Det var folk överallt, ljummet och ingen vind. Jag hade vid framkomst till Cityterminalen och strax därefter hotellet jag efter ankomst till Arlanda bokat in mig på varit vaken i 36 timmar efter att bara ha sovit tre timmar natten innan och jag kände att jag var trött och knappast skulle orka vara särskilt social. Jag hade därför avböjt två olika propåer om att träffa vänner på stan för en öl, men efter incheckning på hotellet kände jag att jag ändå för egen del ville gå ut något lite i den fina kvällen. Jag behövde få mig något i krävan och jag gick den korta biten ner till Vasagatan. Jag kunde egentligen lika gärna bara ha ätit några chicken nuggets på Burger King, någon hamburgare på McDonald's eller ett par korvar med bröd på Pressbyrån eftersom jag saknat sådant lite grann under min exil, men det blev att jag fastnade för en Argentino sirloin steak med pommes och chilibearnaisesås på The Meat. Det och ett glas Krusovice blev det och det var gott. Det var också skönt att sitta ute i den ljusa och ljumna sommarkvällen. "En ljum kväll i juni" som Ulf Lundell sjunger i Den vassa eggen. Jag var trött och sliten, men jag skulle väl ändå krama ut något lite ytterligare av sommarkvällen så det fick bli en pint Guinness på Bishops Arms också, helt nära The Meat, innan jag mycket sliten av lång vakenhet släpade mig till det närbelägna hotellet för några timmars välbehövlig nattsömn. Uppiggad av sömnen, svenskt kaffe och svensk hotellfrukost sedan idag på morgonen till Centralstationen för tåget som ska ta mig till Småland och det blir mer och mer av blå himmel efter hand. Det ser lovande ut för resten av dagen. Det var ju Sveriges nationaldag i söndags och den dagen påbörjade jag min återresa till Sverige sedan jag fått mitt negativa testsvar på PCR-testet, packat ihop det sista och satte mig i en taxi för att åka upp till flygplatsen på Sal. Efter mer än 16 månader på drift var det väl dags att ta sig hem. Nu är jag tillbaka och det lär nog dröja ett tag innan jag lämnar landet igen. Nu ska jag njuta av den svenska sommaren.