ALLT SOM HÄNDE INNAN DIG VAR FAKTISKT VÄRRE

När ångesten komvar det som att marken försvann under mina fötterMan hoppades att man skulle landa snart,få någon typ av solid grund att stå påmen man visste bättreän att jaga denSå jag fölloch svor överhur fort det gickhur maktlös jag varFörsökte till och medslå tillbaka,men föll bara ännu snabbareGick genom staden med ångestDrack rödvin med ångestSkrattade med ångestGick hem med ångestSomnade med ångestNär jag vaknar dagen efterså är den bortasom om den aldrig varit härKan andas igenfå lite perspektivSen tänkte jag påvad man överlevt hitintillshur man liksom nog aldrig borde vara härmed tanke på allt som häntMen levde ändåFrån 12-åriga Märtasom såg sig själv i spegelnoch föraktade sig själv så mycketatt hatet tog övertagJag grät när jag skar mig självmen fortsatte ändåÄrren finns kvar än idagÄven om det tacksamt försvunnit med tidenFrån det där barnetsom inte visste vad som var felbara att man aldrig passade inFör högljud, för tystför på, för passivmen aldrig i lagom taktLivet var en danssom jag aldrig fick stå längst fram påJag ramlade över stegenoch grät varje gångjag såg hur andra liksom flög frammen aldrig fick uppleva det självTill hatetoch hur det följde medända in i kärlekenTill att lära sigatt be killarnata en bakifrånför då slapp de se ens ansiktenär man grätVille inteatt han skulleuppfatta mig sominte attraktivFör ärligt talathur kul är det med tjejer som gråter under sexet?Ingen ville ligga med sådanaTill den passionerade kärlekendär lusten faktiskt fannsDär jag fattadehur det skulle kännasatt kyssa någonMen hur det så snabbt vändetill polisanmälan och men för livetVille bara älskamen snubbladefortfarandeHan sa hanville mig välOch jagville mest barabli älskadNär morfar dörkänner jag sorgmen också likgiltighetEftersom han i århade gått över mina gränserBad han mig snurraså gjorde jag detSen dog hanCancern tog honomÄlskade honomeftersom man fått lära sigatt det var sånt man skulle göraoavsett vad de gjort mot digFanns det kärlekså skulle den skänkasHade nästan inget kvarmen älskade ändåPå en bar söker han ögonkontaktsådär som Derek gör till Meredith i trapphusetDen där blickenHan hade migredan innan han ens frågatSå han fick migOch pappa saatt han var den bästa mannensom jag någonsin skulle fåSå när han våldtog eneller slog en blodigså valde jag kärlekframför hatEn kvinnas platsSom min mamma gjort,och hennes mamma innan dessDet skulle mycket tillinnan vi satte ner fotenoch när vi väl gjorde detså blev vi inte lyssnade på ändåSå vi stannadeoch kämpadeKanske skulle det bli bättreMen det blev aldrig bättreTvärtomEn dag dödar han mig nästanoch jag byter stadser mig inte omMen när han hör av sig igenvill jag älska honomoch ge honom en chans tilleftersom det var det man fått lära sigEn kvinnas plats är att förlåtavilja se det bästa hos folkInnan mormor dörså säger hon att det är min vackraste egenskapoch min akilleshäl, godtrogen, naiv,eller kanske bara en längtanom att få älskaoch bli älskad tillbakaMamma berättade historier omhur mormor kastade ut morfars porslinDet måste ha varit en synjag önskar jag hade slängtlite mer porslin i mina dagarSå mormor dörnästan jag medMen pappa ber mig iställetatt åka hem och sovaså jag däckar i hallenpå en överdos som gör att jag försvinner ett tagMen kommer tillbakaDepressionen är ett faktumÄven om jag bytte stadså var jag fortfarande den sammaSå ser över min ekonomioch skriver brev till allaTar en överdos,men tydligt kalkyleratför att verkligen döNär jag efter några dagar på sjukhusetfrågar de om de ska ringa någonMen det var viktigtatt ingen fick vetaatt jag hade gett uppAtt jag inte hade det i migJag grät när jag vaknadeHatet som svämmat över en som 12-åringvar ett faktum som etsade sig kvarDet enda jag kan ge mig självär en röst som sägeratt jag är så värdelös,patetisk och äckligJag grät när jag vaknadeav pinsamhet och besvikelseatt jag inte ens lyckadesta livet av migDen känslanvar så tungatt jag än idaginte förstårhur jag reste migMen det gjorde jagKanske var det inte jagsom reste migkanske var det vännernasom bar ennär man hintade omatt det "kanske inte var så bra"utan att nämnaatt allt man villevar att döHan tar tåget ner till LundVi målar väggarna i gråttVårdpersonal gör hembesökberömmer mig för att jag orkat duscha"Tack." sa jag och kände mig lite stoltAtt duschaär stortnär allt man tänker påär att döVåren komMagnolian blommadeJag gjorde inte detDet hände mer skitän vad jag orkar skriva omEtt rättsystem som svikerEn våldtäktsman som inte lämnade något annatän blodiga underkläder på psykakutens väntrumKvinnor på autismspektrat,inklusive ADHDlöper 50% större riskatt utsättas för misshandel och våldtäktän en kvinna utan diagnosenMen det visste jag inte dåVar fortfarande fasti att det var något fel i migFel på migAll ont som hände migvar ytterligare ett teckenpå att jag förtjänade detUtan att jag tänkte såom allt det vackraJag kunde inte se detJag kunde inte känna detDet var som att livetinte var mitt att levaJag skulle aldrig fått det från börjanHatade mig själv så mycketatt jag medvetet gjorde mig illaOch jag grät varje gångdet gör ont i hudenmen ännu ondare här inutiSkämdesöver allt som var jagSen blev det ljusareParkerna är alltid som vackrast i majSå där låg jag på en filtstirrade upp i himlenoch undrade vad mormor gjordeom hon någonsin skulle hämta migJag väntadeJag tog mig ur detMen inte självDet var namnen på listansom gjorde det möjligtLousie föreslår en ADHD-utredningPlötsligt blir mitt ständiga praten särbegåvning i verbal förmågaDet var inte mig det var fel påJag var bara annorlunda Vilket också förklaradehur jag kunde sätta mig vid ett pianooch ta ut vilken låt som helstHade aldrig kunnat läsa en notmen hade något i migDet där som aldrig kunde sitta stilSom skrek rakt ut,men som också fungerade som ett civilkurageBlev sjuksköterskaOch fungerade grymt i akuta situationerLedde arbetet framåt och älskade så mycket att jag totalt gick in i väggenVi var lugna i kaostills vi tog slutDå behövde man ladda batteriernaFöreläste om våld i nära relationerhyperfokuserade på all statistik mellan 2017 till 2021Vår uppsats blev en obligatoriskt lärarmoment på Lunds UniversitetÄlskade så mycketBlev kär igenMagnolian blommadeDeras knoppar överlever vintrar och minusgraderLika vacker varje årLyckan var min att fånär jag var redo att ta emot denKärleken var min att hållanär jag gjorde rum för denLivet var mitt att levanär jag valde detSå jag vill skrivaatt det ta tid att lära sigMen att det blir lättare med tidenJag vet mitt glitter nuViola flyger runt i lägenhetensom om hon glömtalla våldtäkter och brustna hjärtanHon fick finnas här ocksåOch det viktigaste varatt hon fick va lyckligAtt jag unnade henne detVi förtjänadeatt slänga ut allt porslin på trädgårdenStå upp för oss själva och säga"Det räcker nu."för det gjorde detJag ville aldrighata mig själv igenSå till dig som kämpar,till dig som fortfarande inte kommit ur detSläpp in dina vännerDe kommer hjälpa dig upp till ytan igenBe om hjälp, från någon som verkligen vet vad de håller på medMen viktigast av alltha medkänsla till dig självÄlskling du gör så gott du kanOch du ska ingenstansDu ska vara härVi står på samma markoch håller varandras händernär det blir läskigtTack till Ebba,för att du aldrig tvekat på migTack till Kenny, för att du alltid har tid för migTack till Nina, för att du får mig att känna mig så älskvärdTack till Elin, för att du alltid får mig att skrattaTack till mamma, för att du alltid haft tålamod med migoch alla andra, ingen nämnd och ingen glömdTackNi räddar livmed er kärlekTänk så mycket vi överlevtinte skulleett ynkligt hjärtekrosshålla oss tillbakaVi var magnoliaVi gjorde livet möjligtgenom ossgenom ossgenom oss