Alla mina vänner tycker du är onice

En dag slutade längtan att undranär det skulle händaom det skulle händaAlla ordsom inte ensblev poesiAllt sexsom varbättre än alladroger vi testatEfter honomkom avtändningenOch jag drunknadei all luft jag andadessen vi gjorde slutVåren komsommaren likasåNågon säger att du träffat någonHösten går över till vinter och plötsligt är det vår igenÅh vilken viktigt läxajag lärde miggenom attälska någon annantill varje prisutan gränserför vad jag självbehövdeeller mådde bra avEn dag slutade längtan att undranär det skulle händaom det skulle händaMen hjärtatfrågade alltidovilligtefter honomOch hjärnan spyrvarje gångorden faller ut munnenHans namnskär genomhela min människadelvis av kärlekdelvis av föraktÅh vad jag lärt migså tacksam för allt jag lärt migSläpp inte in någonom du inte är säkerSäg inte för alltidnågonsin igenLita inte pånär någon annan säger det hellerHåll din kärleknära hjärtatoch ge inte dig självrakt ut igenDet är en sorgatt känna tacksamhetöver att förståatt det är bättreatt vara ensamän att någonsinbli kär igenDelad mellanatt känna tacksamhetöver att jag lärt migatt ensamheten är min väneftersom ingen man då kan komma näraIngen kan heller skadaMen vill ocksåspy över diglikt ett illamåendeöver hur du behandlade migsamtidigt som du saatt du kände det ocksåEn dag förstod längtanatt det aldrig kunde händaÄndå skrev hjärtat lapparoch lämnade på ditt köksbordsom jag varit med och valt utdär jag skrevatt jag ville att du skulle känna det ocksåGud vad jag önskaratt du kände det ocksåRättelseFan vad jag önskaratt jag aldrig någonsinkänt någotför digDöda mignär jag får fråganom jag hade gjort allt igenoch solklart svarar jaSå fruktansvärd var kärlekenatt den fick oss att glömma smärtan som följdebara för att få känna oss älskadeav just den där personensom inte älskade oss tillbakapå sättet vi behövdebli älskade påFortsatte ändåvidareMed eller utan digFör alltid stannadei din lägenhetpå nobelvägenunder fläktendär inga problem fannseftersom vi antingenvar för kåta eller högaför att ens prata om detAlltingär mittatt ta tillbakaAlltingär hansatt sörjaPåminn migden dag jag åter fallertillbaka till ett svagare jagoch så gärna villvara hon den därsom säger att man får platsnär man egentligensäger åt en explosionatt hålla det inneAtt älska honomkändes såAllt mitt glitterpå hans golvInte visste jagatt det skulle ta åroch åter åratt hitta sig själv igenOm du läser det härså hoppas jag att du förståratt jag står givaktinför allt jag gav digSå stolt älskade jagatt jag nästangick ituSaluttill min kärleksom jag troddevar din att fåSå stoltöver spillrornasom fanns kvar av migPlockar upp bitarnaen efter enmedan du rullaren ny under fläktenoch är kåt på någon annanDet var inget fel med detDet var precis sådet skulle varaMen det tar inte bortdet faktum att jag sörjermin kärlekjag slösade på digDet tar inte bortdet faktumatt jag så gärna hade slösatallt jag har igen//Och vännernas tålamodär lika oändligt som rymdenJag pratar inte om dig längreiaf inte i samma utsträckningÄndå tröstar deÄndå peppar deSå vackra var mina närmstaatt de påminde migom vem jag varvarje gångjag glömde bortJag var någonvars hjärtahade kunnat se något vackerti fucking Putin helvetetUtöver detså var jag många sakerStark och vettig och en jävla kämpe för orättvisorCivilkurage i överflöd och så hade jag en jävligt snygg rumpa ocksåoch utöveralla sakersom gör mig älskvärdså är det bästa med migatt jag numeraockså börjar tycka om mig självDet betydde ocksåatt du och jagaldrig någonsinskulle hända igenKanske var duprecis vad jag behövdejust dåKanske var jagprecis det du behövdejust dåKanske blev buren för litenKanske blev kraven för högaKanske sörjde du ocksåAll kärleki min famnoch du skulle inte få denÅh vilken fröjd och sorg på samma gångGe mig fredoch låt mig gåJag vill ocksåvåga troigen"Han är inte som alla andra."