Against the wind

2021 började i motvind. Kan man säga. När jag en stund efter tolvslaget masade mig ut från Funaná, där nyårskvällen tillbringats, var det rakt mot vinden och det friskade i en del. Jag gick för att ta mig in mot de mer centrala delarna av Santa Maria. Och lika mycket motvind var det sedan när jag efter ett depåstopp på Sal Beach Club tillsammans med vänner fortsatte min vandring hemåt. Motvind, men en ljummen sådan. Ingen vinande och isande kall Barnen från Frostmofjället-januariblåst utan en behaglig Santa Maria-vind från fastlands-Afrikas öknar. "22°, känns som 22°" sade vädersajterna, 22,9° visade min termometer vid hemkomst strax efter 2. En skön kväll och natt. Motvind hemåt såtillvida, men i övrigt öppnade 2021 bättre än 2020. Förra nyårsaftonen på samma plats kände jag mig lite halvdålig hela kvällen och efter hemkomsten var jag tvungen att uppsöka toaletten för att helt enkelt vomera. Det var måttligt med alkohol så det var inte anledningen. Jag kände mig helt enkelt lite halvkass hela kvällen och en öroninflammation var en del av det. En del här hävdar att vi "alla" hade corona här då eftersom många var lite dåliga då över jul och nyår, men det avfärdar jag som nonsens. Visserligen har enstaka fall under 2019 i efterhand konstaterats utanför Wuhan, men det hade knappast nått Kap Verde. Nej, det här var åtminstone i mitt fall öroninflammation i kombination med allmänt illamående. Bättre nu då, ett år senare. Och därmed en bättre start på det nya året. Kvällen inleddes alltså på Funaná, en restaurang längs hotellraden utmed strandpromenaden. Det var hyggligt pris för aperitif, buffémat och ett glas bubbel och jag tänkte att jag lika gärna kunde vara där som någon annanstans. I väntan på att det skulle börja där såg jag månen - nästintill fullmåne - en liten bit upp på himlen som så dags var alldeles stjärnklar. Det var en fin nyårskväll. Lite tidigare hade jag gått en liten bit ut på piren för att tänka tillbaka ett år i tiden. Då var jag där över tolvslaget och fyrverkerierna avlöste varandra från en stund innan midnatt till ett tag efter. Det var ett par fyrverkerier som kom från olika hotell och ett tredje som var från "det allmänna" eller hur man ska uttrycka det. Fint var det. Mer fyrverkerier åt folket! Den här gången dock inget alls. Det är begripligt. Det har varit ett dåligt år för turismen. Men 2019/2020 var det. Vacker pyroteknik lyste upp himlen och stranden då. Den här tillställningen på Funaná drog en hel del folk. Det var fullt på hela den övre delen och uppskattningsvis 85-90 ätande gäster eller kanske något mer än så. Och så måste det ha varit ytterligare en del för det var mycket folk mot slutet av min sejour där. Inte många bekanta ansikten, men en del var det. Utöver coronasäkrad buffé (grillat och annat) med personal som lade upp bakom plexiglas - det blir lite gammal skolbespisning över det - och bland det fem sorters dessert var det lite levande musik och annan underhållning. Det var ungefär samma show som det var när jag var där en söndag innan jul, men lite mer var det nu och det gjorde sig bättre när det nu var mörkare. Sal & Circo kallar sig de två som hade showen (eller om de är en del av Sal & Circo) och det var lite jonglerande, magi och balansakter. Det roade nog de flesta, men inte minst barnen beskådade det hela storögt. Framåt tolvslaget sjöng sedan restaurangens ägare Milú lite grann och det var också lite av dans. Det i priset ingående glaset bubbel blev det också i den vevan. Maten var god, men det blir som alltid lite för mycket när det är buffé. Ungefär 200 kr för det här nyårspaketet får anses vara ett humant pris. Så var det då den där motvinden när jag gick inåt och vid Palm Beach stod en liten brandbil. Inget hade hänt, men kanske var de där eftersom Ken på Sal Beach Club dragit iväg ett fyrverkeri ändå. Det missade jag, men det såg fint ut på ett filmklipp jag fick se. En del vänner fanns där på Sal Beach Club och det spelades blandad musik från 70- och 80-talen framför allt. Lite nostalgitrippar och flashbacks för mig var det. Med Sugar baby love med The Rubettes, som jag starkt minns som listetta när jag som 9-åring lyssnade på sista Tio i topp-listan. Och Love is in the air med John Paul Young som jag minns att jag skickade in och önskade i Kavalkad (hette det så?) på radio. Det kändes lite stort att då som ung tonåring höra sitt namn och sin lilla by nämnas i riksradio. Och från några år senare Ashford & Simpson med Solid, från första resan till England 1985, med gymnasieklasskompisen Tommy och någon ytterligare. Ja, lite nostalgi ska det väl vara en nyårsaftonsnatt. Det här var nu tredje nyårsaftonen på raken i Santa Maria och om jag tittar tillbaka på året som gått har jag nog ganska hyggligt klarat av de "uppnåeliga nyårslöften" som presenteras på skämtteckning nedan, möjligen då med viss tveksamhet gällande punkt 3, "Do stuff". Det blev väl inte så väldigt mycket uträttat under det gångna 2020. Men i övrigt så...Nu väntade då ett nytt år. Efter förra... skulle man våga glänta på dörren till det? Vad gömdes där bakom? Ja, det får visa sig. Vi får hoppas på det bästa. God fortsättning på 2021 nu!