ÄVEN I EN SOLNEDGÅNG

Jag slutar vid 21.30, vilket innebar att man varje kväll kunde öppna dörren från avdelningen och gå raka vägen ner till vattnet.Det var en cykelväg emellan, men sen var jag där.Jag sätter mig på stenarna, det är ganska obekvämt men det var värt det.Överallt satt där par. Vart jag än tittade såg jag kärlek.Och mitt i detta gick solen ned, som om den sagt för alltidoch verkligen menat det.Jag går hem till Ida som väntade uppe med två upphällda glas rödvin.Hon undrade hur min dag hade varit och jag undrade tillbaka.Sen åt jag min macka och gick och la mig.På vägen hem idag slog det mig,att kanske var jag redan älskad.Kanske var jag redan tillräcklig.Kanske var det inte mitt fel,att jag inte fått kärleken att stanna.Det betydde egentligen baraatt jag väntade på något störreMen också att jag någonstans på vägenlärt mig mitt värde.Det var en vacker känsla.Kanske var sorgen en del av livet,precis som solnedgången varje kväll skulle hända.Sorgen var för alltid och skulle kännas därefter.Så många tårar som redan fallits och så många hjärtekross man fortfarande hade kvar att uppleva.Och precis som soluppgången,så skulle man läka igen.Man skulle hitta kärlek,där man aldrig tagit sig tid till att leta.Här, rakt framför mig,fann jag allt jag saknade.I min egen famn.Med mina egna tårar.I min egen dans i regnetoch smärta i hjärtat.Jag bar mig ända hit.Åh mormorvad du skulle varit stoltHär är jag, någon som knappt valde livet,men fanns ändå.Någon som kallade sig själv för feg,men läxade upp sin våldtäktsman i trädgården ändå.Någon som är så rädd för att bli älskad,men så fort blir kär ändå.Mormor jag tror jag hade något i mig,något vackert som gjorde det möjligtatt acceptera det jag inte kunde förståoch längta efter det jag ännu inte settoch drömma om allt däremellanMormor jag tror jag är solenMed alla fläckar och med och motgångarImorgon skulle kommaOch för första gången någonsin så var jag inte rädd för denSå kom ann då,dag jävelOch jag ska älska mig självgenom varje kärlekgenom varje hjärtekrossMedveten omatt det fanns något vackertäven i en solnedgång