ÄRREN

Det var inte ofta jag pratade om dig längreeller hur jag egentligen fick de där ärrenInte de som syntes på utsidan, där huden blivit avrispadutan all ärrvävnad här inuti, den som man nästan glömt att man bar påOch med all rätt, det var trots allt 12 år sen det hände nuAv en slump kommer du på taloch hur jag än idag knappt kunde sätta ord på vad som egentligen händeVill kalla dig så fula saker, för allt du tog utan att jag hade en chans att stå emotMen känner knappt ilska, de få gånger om året du numera hände migSå jag skäms när jag berättaratt jag tyckte om detDina händer över kroppenHur du andades i min nackeDina händer i minaoch hela sättet du tog i mig påDet var som att man kunde ta på spänningen mellan ossSå mycket ville du ha migatt jag stod chanslös inför vad jag trodde var kärlekJag önskar du hade berättat,att det du gjorde mot mig,aldrig var av kärlekDet var ett begärsom var större än mina vaga försök till gränssättningDu ville ha migoch jag ville bara bli älskadDet är ingen mansom utnyttjar ett barn på det sättetDet är en störd människasom ger sig själv maktenatt erövra det han ville haoch lämna en tomhäntnär allt väl var överJag önskar jag springer in i dig innan jag dörJag önskar att allt mitt mod då ska fylla mina lungormed andan som du hela tiden tog från migJag ville ha tillbaka denMaktenDu skulle inte få den längreAldrig igenMå jag för alltid hemsöka digMå jag, tills den dag du dör,för alltid vara barnet som växte uppoch blev en stormande kvinna,med rötter så djupt rotad,i ett hav du aldrig kunde stillaoch i en tsunami du aldrig kunde överlevaMå du för alltidkänna fruktaninför elden du så naivt startademen glömde att släckaJag varstormen Du varen besvikelse Inget större änen pedofilMå du för alltidse dig över axelnVi är barnensom du aldrig kunde tysta