Äntligen

Det är väldigt länge sedan jag var på en riktig konsert nu. Det har ju blivit så sedan pandemin slog till och allt ställdes in eller flyttades fram. Jag hade biljetter till en del konserter i våras och i somras, men de av dem som blir av blir inte förrän kommande vår och sommar. Några nya biljetter har jag inte köpt för det känns fortsatt ovisst hur det blir med allt. Kanske intresset också avtar med sådan här lång avhållsamhet. Det kan finnas viss risk för det. Jag ska inte kalla det konsert jag var på igår, men det var ändå gott att höra lite musik spelas live. Det var på Marcos @ Lombinha här i Santa Maria det till igår var aviserat livemusik och det är en irländare som heter eller kallar sig Van Archer som spelat där några kvällar nu. Jag har sett delar av de spelningarna som varit tidigare, men nu såg jag hela. Nej, konsert vill jag inte kalla det utan mer den typ av musik som är när man går till en pub där det även är lite livemusik samtidigt. Som på The Embassy i Göteborg exempelvis, bara för att nämna ett ställe. Han skulle förresten göra sig där på The Embassy, Van Archer. Han är riktigt bra. Redan när jag lite tidigare på kvällen satt på Kyle’s American Diner hundratalet meter snett över torget hörde jag att Van Archer soundcheckade lite grann och det var nästan som att det var som normalt igen. Det var en varm känsla av att höra att livemusik var på gång, som när man befinner sig utanför ett konsertområde en stund innan en konsert ska börja och man ännu inte släppt in publik. När klockan närmade sig sju gick jag över till Marcos @ Lombinha och intog ett bord där det inte blåste så mycket. Det har droppat några grader på sistone och det kan då kännas lite svalt med vinden och Marcos @ Lombinha ligger öppet. Jag beställde något att dricka och sedan ytterligare några personer kommit började giget. Visst förekommer det en del av musikframträdanden igen på en del ställen här, men oftast är det då mer av kapverdisk musik och låtar man hört om och om igen på olika ställen. Inget fel med det, men det känns ändå bra att nu få lite mer av den musik man själv gillar framförd. Van Archer måste ha spelat mycket på barer och liknande ställen. Rösten låter bra och det är kraftfullt gitarrspelande som ackompanjemang. Han gör det bra helt enkelt. Han kör någon egen låt, men i övrigt är det låtar av alla möjliga slag, även med lite rappande inblandat. Det blandas friskt och ofta övergår en låt mjukt i en annan och en tredje och kanske även en fjärde och en femte på mycket snyggt sätt. Det kom igår låtar av Snow Patrol, Razorlight, Oasis, och alla möjliga andra. Hotel California, Robyns/Kleerups Dancing on my own, Eagle-Eye Cherrys Save tonight, Redemption song… Ja, det rullade på med mycket man kände igen och kunde skandera med i. Van Archer hedrade också den för snart tre år sedan bortgångna Dolores O’Riordan, som han omnämnde som en god vän från Irland, genom att sjunga hennes och The Cranberries låt Zombie. Även Avicii hedrades med omnämnande utifrån att han också gått ur tiden och så spelades något av honom. Lite Rolling Stones blev det också, liksom Pink Floyd och Coldplay. Med mera med mera. Med sig i ett par låtar hade Van Archer också sin flickvän. Samantha tror jag att han sade om henne när han berättade att de förlovat sig i veckan, men på scen blev det Sambi. Tillsammans gjorde de bl.a. den Summertime som Janis Joplin gjorde så smäktande. De gjorde den som en duett och så var det även med de andra låtarna de gjorde tillsammans. Sambi hade en mycket vacker röst och det här kunde faktiskt göra sig på betydligt större scener, både hon och Van Archer. Viss spontandans utbröt och inte minst var det en lokal surfkille som skickligt gav sig på lite av streetdance. Allt medan Van Archer sjöng och spelade med den äran. Jag gillade som sagt verkligen de där övergångarna från en låt till annan. Som när Dancing on my own obemärkt flöt över i Castle on the hill och sedan With or without you, något ytterligare jag glömt vad det var och sedan La bamba. Det var både lekfullt och skickligt såtillvida. Och även om jag inte räknar det som en riktig konsert var det gott att få lite liveframförd musik igen för det var som sagt ett tag sedan jag var på en riktig spelning. Nu något av det i alla fall. ”Äntligen!” får man väl likt Gert Fylking utbrista.