ÅRSREUMÉ 2021

Årsresumé2021JanuariFör att kunna skrivamåste jag backaDagen innan julaftonåret innanJag stod på jobbetVi hade slut på liksäckarHade tagit ett extrapasseftersom alla andra redan var sjukskrivnaAll död i mina händersom jag inte kunde göra något åtJag gick ner i kulvertensen kom jag aldrig riktigt tillbakaHan hittar mig i duschenJag satt ner på golvet i hörnetIhopkrupen som en matt boll,med armarna hängandes ner mot gravitationenSom om de vägde tonHan hjälper mig uppsom om han inte gjort något annatHan fick laga mat den här kvällen ocksåSen hjälper han mig in till sängenSätter mig på kanten och klär av migJag gråter av trötthetDet kändes som att jag fått en strokeSen somnar jag mattmot hans värmetätt bredvid migJag var så tröttmen aldrig på honomFebruariFortfarande sjukskrivenBodde i princip på NobelgatanDet kändes mer hemma däräven om det kanske snarare handlade omatt det var där han varVi bråkarDet var personalbrist igenJag ville gå in och täcka uppHjälpa tillHan höjer rösten för första gången någonsinHan sa att han var rädd om mig,att han inte ville förlora migJag tror det var hans sätt att sägaatt han behövde migMen mina patienter behövde mig ocksåTar passet trots sjukskrivningFår börja om på ruta noll igenMarsHan åker till VemdalenJag och storebror inreder hela hans lägenhetVille filma hans reaktion när han kom hem men telefonen dogJag satt i soffan och väntadeHan kändes som julafton när man var litenOch jag var kärKärare än vad jag någonsin varitVi pratar bröllopoch ADHD-barnJag längtadeivrigtAprilGlider isärallt går så fortOch jag klandrar mig själv för detAtt jag inte var starkareÄven om det inte var hela sanningen,så kändes det som att jag förlorade honomnågonstans därSom att både han och jag var på vägMen aldrig trodde jagatt det var åt olika hållSen gick hanOch jag stod kvar i regneti korsningen innan perrongen börjadeJag grätHan grät ocksåSen hördes vi inte merMajJag står inte utDet kom inga fyllesmsInga "Hej det är jag"-meddelandeDet kom bara tystnadoch jag grät mig till sömnsnär kollegan fem dagar efter uppbrottetsagt att hon fått upp honom på tinderVar jag så lättatt komma över?Var jag så lättatt glömma?Var det bara jagsom var kär?Ljög hannär han saatt han också kände det?Jag står inte utVet inte hur man görnär all min lycka fastnat hos honomJag som lovade på första dejtenatt jag minsann inte tänkteinvestera några känslori honomHade numeraplötsligtinvesterathela mitt livi honomI vår kärlektill varandraJag står inte utKan inte andasSå jag gör som jag alltid görFlyrFlyttar till GotlandSå långt ifrån Malmö jag kunde kommaOrkade intespringa in i honomJag hade dött dåTappat hjärtat i markenoch sett hur det blivit så pass förstörtatt det nästan inte skulle gå att lagaSå jag blockar honomJag kan inte andasBestämmer migatt jag får sörja till sista NovemberMen inte längre än såJuniAlla sägeratt han kommer gå överJag väntadeJuliFörsöker träffa andraDet gör jag verkligenMen det går inteDet känns inte likadantAugustiVäntadeSnart kanskeTyp imorgondå skulle jag glömma honomtänkte jag för mig självoch tryckte på mobilenför att se att jag inte missaten notis likt ett levnadsteckenpå att någonstans i Sverige,vart han nu än var,kanske han trots allt kände sammaJag hatar honomMen hatar mig själv dubbelt uppnär jag försöker göra honom tillthe bad guyHade ingen annan att skylla påän mig självÄlskade för stortkunde inte hejda migFortsatte älskafortsatte väntaTystnadSeptemberFlyttar till KalmarAllt är tortyr härJag hatade detStannar ändåVäntarNågon sägeratt nått känns i honomJag hoppades detMen jag hoppades att det var vackertInte alls så som det kändes i migHan hade lämnat en tomhet likt ingen annanSom att hjärtat slog men inget händeSom att jag väntademen ingen komTystnadOktoberBåde jag och mina vänner får nogJag kunde inte känna såhär längreDet var som att jag 26-år gammal,hade dött för att jag älskat ihjäl migpå en kärlek som inte hörde av sigFylleringerHan svarar inteTack gode gudÅterigentystnadLikt ett självskadebeteendeSå jag skriker rakt utmina vänner hakar påJag klär mig i brudklänningSjunger Thomas Ledinmed en text omskriven till honomVi skrattar förstmellan rödvin och sexleksakerGråter senHan skulle inte kommaDe visste de ocksåÄndå satt de ack så tålmodigt med migvarje kväll vid köksfönstret och väntadeIbland tyckte jag att jag såg honommen det var bara skuggorHåller mig bortade gånger jag vetatt han är i stanVille han mig nåttså visste han var jag fannsDet var inte såatt jag inte hade gett honom teckenKanske var det också det som gjorde ondastJag kunde skrika rakt utjag tror inte han hade hört mig ändåSkriker ändåVännerna tröstarVäntar ut smärtantillsammansNovemberSen kom november,som den alltid görFrån april till hitborde ha räcktmen det gjorde inte detJag hann inte sörja honom färdigtÄven om jag hade lovat vännernaatt det fick va nog nuKunde inte förmå migtill att säga att han inte kändes längreFör vad visste de om kärlekenförrän de inte kunnat få den längreDecemberHan känns inte lika oftaInte lika intensivtBorde vara tacksamoch det är jag,verkligenMen ändåGår på dejtFörsöker verkligenDet gör jagMen kan inteHjärtat fasthos någon som inte ville ha detSå det är så2021 slutarVi åkte aldrig till AmsterdamInte heller VemdalenVi hann aldrig ditÄven om städerna fanns kvar,så gjorde vi inte detJag bär året i mitt hjärtaSkyddar det med allt jag harHar försökt att göra honomtill den som bär skuldenMen kan inteAtt arga på honomvar bara ett sätt att försöka komma vidareVi lovade varandra att aldrig somna oenseJag har brutit det löftet varje kväll sen han gickIbland får jag för migatt jag kanske kan älska igenOch det är klart det kommer kommaandra kärlekar framöverMen aldrig som vårSå om det här var alltså är det okejTy jag hade äranatt få älska ihjäl migpå en utav de vackraste människorjag någonsin möttDet skulle ta en livstid att repa sigOch jag hade gjort allt igen om jag fick chansenInget jag kunde säga eller göraskulle få honom att stannaeftersom det i slutetvar upp till honomatt viljava med mig ocksåDet var verkligenen så himla stor sorgatt älska någonsom inte älskade en tillbakaJag önskaratt jag om 20 årkanske sägeratt det minsann visstgick att älska igenKänna såhärför någon annanHela det här årethar jag känt mig så patetisksom älskat någon,som inte älskat mig tillbakapå samma sättHar känt mig lurad,förlöjligad och dumdristigNaiv som trodde honomnär han lovade för alltiddär i botaniska under Magnolian i LundNumera vill jag istället sägaatt jag är stoltJag är så stolt över mitt hjärtasom vågade älska igenMot alla oddsså gjorde jag detKanske kan jag då ocksågöra det igen någon annan dagDet är något mäktigti att ha så mycket kärlek att geVara så villig att älskaLåta fjärilarnaflyga frittkring en annan människaJag är stolt över detJag är stolt att jag vågatAtt jag älskat så stortJag var mäktigTack för att du lärde mig detJag hoppasatt ingen tar ditt glitterPrecis som ingen fick ta mittHjärtat var kvarhos någon som inte ville ha detSkulle ta tillbaka det snartSkulle bara låta 2021 och alla dess förhoppningardö ut vid tolvslagetFörst dåskulle jag skålaför allt som dogTills dess väntade jag fortfarandeÄven om det aldrig var något som jag själv skulle medgeI slutet av åretskulle det alltid krävas två till att älskaÄrligt talat vet jag inte vad det var jag forfarande hoppades på;att du skulle bli kär eller att jag skulle sluta vara detInget av det händeFortsatte väntaOch det var så2021 kändesPStack som fanalla mina gärisNi är det finaste jag harTack för ert oändliga tålamodFör att ni torkar tåraroch snoriga näsoroch kommer med rödvinnär det