50/50

En sista(?) reflektion över presidentvalet i USA är att det på sina håll som så ofta i val och folkomröstningar var så frapperande jämnt. Jag följde rösträknandet en del på bl.a. Aftonbladets sajt och framför allt i Georgia var det ju onekligen extremt jämnt mellan Biden och Trump. Det stod ett tag 49,4-49,4 i procent av rösterna där och Aftonbladet bröt då ner det till att visa ner till hundradelar. Då ledde Biden med 49,39 % mot 49,37 %. Och då pratar vi om närmare 5 miljoner avlagda röster. Och som valsystemet fungerar är det ju så att den som får flest röster i en delstat vinner alla den delstatens elektorsröster så det är förstås viktigt att ha decimalerna på sin sida. Det kan tyckas att det varit mer rättvist om presidentkandidaterna i var och en delstat fått procentuellt antal elektorsröster, men så fungerar det alltså inte. Det räknas fortfarande röster där på andra sidan vattnet, men nu står det ju klart att Joe Biden tar hem valet och om jag räknar rätt torde slutresultatet bli 306-232 i elektorsröster när det väl är sluträknat. Ett tydligt utslag ändå och en rättvis seger för Biden, inte minst som han även fått klart flest röster totalt. Det är av underordnad betydelse, men i nuläget har biden fått 50,6 % av de räknade rösterna mot Trumps 47,6 %. Men det är ändå slående hur jämnt det var i flera stater. Det såg ju också på valnatten ut att gå Trumps väg, men under rösträknandet segade sig sedan Biden förbi i flera delstater. Georgia extremt jämnt som sagt, men även i Pennsylvania, Nevada och Arizona stod det länge och vägde och det var åtminstone så jämnt att ingen vinnare kunde utses med x antal procent av rösterna kvar att räkna. Jag har tänkt på det här långt innan det här valet, hur slående ofta det handlar om att det är så nära 50-50 det nästan kan komma i valutslag och då inte minst i folkomröstningar. Det sägs ju också av en del att det här presidentvalet var lite av en folkomröstning om Trump. Och var det så blev alltså utslaget ett nej till honom. Det kanske senaste exemplet när det handlar om jämna folkomröstningar är den om Brexit i Storbritannien. I prognoserna lutade det starkt åt att det skulle bli så att det skulle bli ett nej till att lämna EU, men när rösterna räknats stod det klart att lämnasidan vunnit med 51,89 % mot stannasidans 48,11 %. Inget jättetydligt utslag precis, men den där lilla övervikten för lämnasidan fick ju till följd att Storbritannien nu blir först ut med att lämna EU. Om de får efterföljare får framtiden utvisa. När vi i Sverige i november 1994 folkomröstade om eventuellt medlemskap i nämnda EU blev det inte heller ett särskilt tydligt utslag, men 52,3 % sade ja och 46,8 % sade nej och så blev det då att vi gick med. Det är väl till viss del så att det genomförs folkomröstningar just för att det är en fråga som påverkar så många och att det kan vara svårt att få till ett politiskt beslut utifrån de röster som väljarna lagt på respektive parti baserat även på andra grunder. Såtillvida är det mest demokratiskt med folkomröstningar helt klart. Men det är då också påfallande ofta som det blir sådär nära fifty-fifty att bara en liten svängning åt andra hållet hade varit av avgörande betydelse. Demokrati är förstås det bästa alternativet, men det måste vara så mycket enklare för herrar som Putin, Lukasjenko och Kim Jong-un i länder där valresultat torde vara av något mer tvivelaktig karaktär...