Zzzzznark

UZA.MLZ.Loz Angelez.Zzzznark. Det långa inkastet. Nickskarven. Ett yrvaket fransk försvar och Bryan Robsons löpning. Det var sommar, det var 1982 och en liten pojke blev kär i ett lag han knappt visste fanns. Allt eftersom en 25-årig mittfältare gjorde ett mål snabbare än den där lilla pojken trodde var möjligt att göra inom sporten han älskade. Ett år tidigare hade fotbollsspelaren med det filmiskt perfekta namnet lämna West Bromwich för Manchester United och nu följde jag efter. De röda djävlarna blev mina djävlar. Det skulle dröja tio år innan jag fick jubla över en ligatitel. Då hade andra, äldre, hetare fans längtat i tjugofem. Ett tag var det svårt att föreställa sig att det faktiskt var så. När United prenumererade på pokaler och Liverpool, laget alla andra höll på under mina pojkår och som alltid vann, sedan länge detroniserats, blev det till slut tråkigt. Premier League växte sig för stort och jag tappade intresset.  Jag hade inte brytt mig om "mitt" engelska lag på länge när han till slut skrev på efter många spekulationer och nyhetssvängar. Den lille pojken i mig pockade plötsligt på uppmärksamheten och hur oäkta det än må ha varit såg jag match på match med den gigantiske svensken på topp. När knäet vek sig orkade jag inte hålla uppe intresset. Sedan dess har det bara varit en enda lång väntan på ingenting.  Zlatan Ibrahimovic la ut sina Instagramfilmer. Det var sandsäckar som kampsportades, bollar som kickades och "lejon" som vrålade. VM-spekulationerna startade så snart Mikael Lustig galendansat färdigt i Milano och det var lika väntat som det var tröttsamt.  Jag twittrade: Helt meningslöst att seriöst fundera över Zlatan till VM innan vi ens sett om, och i sådana fall hur, han kommer tillbaka.  Svaret?  Tja, det var som att vara den ende som är nykter på festen. När han väl gjorde comeback räckte en misslyckad volley för att vissa skulle gå fullständigt bananaz och seriöst servera det som bevis för att han självklart ska med till Ryssland. Därefter hände ingenting och svaret på det kan väl bara vara en av två saker.  1. Han var, eller är, inte frisk i knäet ännu och comebacken kom för snabbt. 2. Han är inte tillräckligt bra för att platsa i Manchester United.  Kanske en kombination av de båda. Själv trivdes han uppenbarligen inte med tystnaden utan att valde att slänga ett spekulationsvedträ på brasan genom att tala VM- och landslagskryptiskt när det var dags att inviga en padelhall. Och nu alltså detta. Ingenting är officiellt ännu, men till skillnad från VM-brasan är det svårt att tro att La Galaxy-röken skulle ha uppstått utan att det faktiskt finns en eld. Jag säger ingenting om MLS. Det är en liga som satsar och det i ett land som tycks vara mer redo att ta emot den än någonsin förr. Lönetak och annat står fortsatt i vägen, men mycket talar för att den amerikanska ligan snart blir en verklig konkurrent till flera av de stora europeiska. Det är inte längre bara en elefantkyrkogård för de stora, men Zlatan kommer ändå dit för att lägga sin karriär i evig vila. Vi kommer givetvis att följa honom. Det går inte att undvika. Om hans nästa affärsområde visade sig vara flugzmällare skulle vi höja på ögonbrynen. Zlatan är Zlatan även på andra sidan Atlanten och gör han ett mål eller, säg, misslyckas med en cykelspark, lär VM-krönikorna rasa in. Ändå. Det här blir slutdestinationen och det går inte att undvika tanken att det hä är i första hand bara är en jakt på en ny marknad. En enorm marknad. Fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic kommer till USA för att lämna över framtiden till affärsmannen Zlatan Ibrahimovic på riktigt. Det kittlar inte fotbollsnerven direkt. Den där lille pojken suckar, vänder sig om och sluter ögonen samtidigt som nutidsmannen tar fram klippet från VM 1982, tittar, ler och sätter sig och skriver en blogg trots att han egentligen inte borde.