Kanske är det så en Djurgårdare är

Vad är en Djurgårdare?Kanske tror ni att ni vet.Låt mig då berätta, att ni har helt fel.En grönvit tusentalsfoting som rörde sig rytmiskt från Söder till Söder. En blårandig dito som tågade sig norrut för att göra borta till hemma. De som inte har något land tog med sig styrkan hos ett helt folk till en nationalarena. I Sundsvall grävde gubbarna fram allsvenska vårtecken gjutna i plast ur snön och i Borås bländade solen från himmelsblått tak. Det var ägg, kärringar, fräknar, och traditioner. Måndagen var en söndag. Det var påsk och det var vår alldeles egen fotboll igen. Snedsparkar, dåliga planer, öppna tak, öppna spjäll, drömmål och gyllene drömmar som fortfarande lever hos flera trots att ingen rimligtvis egentligen kan tro något annat än att titeln stannar där den är. Eller?Supporterskapet är nu sådant i sin natur att det är en ständigt pågående konflikt mellan övertro och misstro. Mellan att drömma i förgyllt skimmer och att måla hela världen i de svartaste av färger. Än så länge är allt möjligt utom för några få. Allsvensk tradition säger klart och tydligt att, ska du vinna the hole shit krävs det att du undviker förlust i premiären. Inte sedan det då mäktiga IFK Göteborg gjorde det 1990 har något lag lyckats med bedriften att förlora första matchen för att sedan gå hela vägen till titeln. Så förutom att vi kan vinka farväl till Sirius, Kalmar FF, Trelleborg och BP är det också kört för Elfsborg och Östersund. Kanske tog det extra hårt hos de sistnämnda.Östersundsposten finns inte på min dagliga "att läsa-lista" (det gör bara Washington Post, det Simon Bank skriver och 91:an), men i ett par dagar nu har tidningen dominerat efterspelet till det allsvenska öppnandet. Tillsammans med en sajt jag tills nyss inte visste fanns, osdsport - som enligt beskrivningen på sajten har fokus på Östersunds FK och där man får "de hetaste nyheterna först och de långa reportagen. Tillsammans följer du oss på resan mot att bli mästare" (och ska man tro på den där traditionen blev resan genast lite längre) - har de tagit på sig att berätta om hur Djurgårdare är för den oanade befolkningen i och kring detta ÖFK. Det började med att Bosse Andersson, sportchef, fick svara på frågor om ramsor som sjungit. Bosse svarade och tog avstånd, men för den som ställde frågan räckte det uppenbarligen inte utan han ville ... ja, någonting som jag inte riktigt kunde bena ut. Ni kan hitta klippet själva om ni är intresserade. Ett par dagar senare följde en intervju med en "Mattias" som öppet och välvilligt berättade berättade om sin syn på, "positiv läktarkultur", som skribenten uttryckte det. "Mattias" är rena drömkaraktären för den som vill måla med avskyns pensel när det kommer till hur Djurgårdare är. En gång i tiden slog han folk på käften, men sedan han blev pappa nöjer han sig med att sjunga våldtäktsramsor, kissa offentligt och kasta öl på motståndarspelare. När intervjun väckte uppmärksamhet följdes det upp med en krönika på samma sajt där skribenten konstaterade att "Jag vet att det är ingenting som alla DIF-fans står bakom. Jag känner många DIF-fans och vet att många tar avstånd från det som hände." Ändå lät han Mattias berätta för läsarna av sajten hur Djurgårdare är. Som om inte det var nog kom det tydligen ett mejl till Östersundsposten från "DIF-Danne" som publicerades rakt av. Fullt av infantila uttryck om kvinnor, bönder, ett fan och dennes moster. Typ. Det hela har hållit igång på forum och inte minst på Twitter de senaste dagarna och jag gissar att såväl ÖP som osdsport har kunnat räkna in ett antal extra klick de senaste dagarna. Hela saken är givetvis fullständigt absurd. För sakens skull tar jag avstånd från barnäktenskap, stening, idén att Björn Borg är före Mats Wilander på listan över Sveriges främsta tennisspelare genom tiderna, ölkastande mot fotbollsspelare och hor- samt våldtäktssånger. Jag mådde fan illa av att se Ken Sema utsättas för det där och jag tycker att det var jävligt bra att Bosse Andersson var tydlig i sitt avståndstagande. Om det var så att osdsport och ÖP hade ärliga uppsåt, att de ville problematisera och väcka viktig debatt på ett nytt sätt med infallsvinklar som inte redan ältats om, och om, och om, och om igen, skulle jag applådera deras initiativ. Men så är det uppenbarligen inte. Här har det handlat om chockvärde. Oavsett om "Mattias" sa det där och om "DIF-Danne" skickade mejlet är det givetvis ingenting som ska publiceras. De representerar inte Djurgården mer än den ÖFK-supporter som påstås ha skrikit att hen skulle skära halsen av domaren representerar ÖFK. Ingen som har följt svensk fotboll med något sånär intresserat öga genom åren kan påstå något annat än att det finns problem på våra läktare och ingen kan heller påstå att det inte har beskrivits av såväl kunniga som okunniga igen, och igen och ... ja, ni fattar. Men ingen som har följt fotbollen längre än ett par år kan heller undgå att saker hela tiden förbättras. Att medvetenheten ökar. Att de goda krafterna tar mer och mer plats och att vi går åt rätt håll. Det må kännas som att vi rör oss för sakta framåt, men ibland är det faktiskt bättre att stå still än att ta ett snedsteg och ibland måste man ta ett snedsteg, ställa sig upp, borsta av sig och fortsätta. Enable. SFSU. SEF. Supporterklubbar en masse. Det finns betydligt fler suveräna exempel än det finns dåliga och att då låta "Mattias" och "DIF-Danne" berätta hur Djurgårdare är är oärligt i bästa fall och direkt farligt i värsta fall eftersom det skapar en klyfta som blir svårare att överbrygga när misstron växer. "Vet inte vem killen var, men swishar en slant. Bra initiativ." Så skrev Hamid på Twitter nyligen. Hamid bor i Bromma. Jag bor i Bromma. Vi känner varandra lite grann. Vi har träffats i samband med matcher då och då. Hamid håller på Djurgården. Han har bland annat tagit med ensamkommande flyktingbarn på matcher med laget. För Bromma tidning berättade han: "Det känns som att vi är en familj på riktigt. Djurgårdsfamiljen är inte bara en hashtag på Twitter, det är på riktigt. Den kärlek som jag har upplevt under mina 15 år med Djurgården är äkta grejer, det är inget man kan köpa för pengar och sätta upp på en reklamskylt," "Vet inte vem killen var, men swishar en slant. Bra initiativ."Det var ett svar på en annan tweet om en Djurgårdssjäl som inte längre finns bland oss. En tweet om att det startats en insamling för att hjälpa familjen med begravningen. "Vet inte vem killen var, men swishar en slant. Bra initiativ."Hamid var inte ensam om det svaret. Kanske är det så Djurgårdare är?Den 2 december twittrade John: "Jag är nog den enda supportern i Allsvenskan som förnyar sitt årskort trots att jag bor 966 km från arenan. Vi blev tia förra säsongen också. Ingen människa i världen kan kalla mig medgångssupporter i alla fall. Framåt kamrater"Kanske är det så IFK Göteborgs fans är?När AIK Freetong i Sierra Leone tvingades bränna all sin utrustning på grund av Ebolakrisen samlade svartgula supportrar in 80 000 kronor till ny utrustning. Kanske är det så AIK:are är?Gemenskap. Vänskap. Supporterskap. Mänsklighet och en brinnande kärlek till färger som för en oinvigd inte betyder någonting. Exemplen är för många att räkna upp här och jag har annat att göra, men jag skulle kunna hålla på hela dagen och det är det som får bli slutpoängen. Det finns många som kan tala om för någon annan vad just de själva står för i sitt supporterskap, men att tala för alla är svårt att göra. Omöjligt rent utav. Så kanske borde vi bara låta bli för vi lär bara misslyckas ändå.