Cupen födde tvivel - men inte hos mig

Panik och tilltro.Hoppfullt och hopplöst.Tänk vad lite cup kan göra med oss. Det har varit taket-på-kallt. Det har varit I can´t believe we´re actually playing in Östersund-kallt. Det har varit, kort och gott, löpsedelskallt. Det var visserligen allsvensk upptaktsträff igår, men här ska ingen jävel komma och försöka sälja in någon vårövertygelse till mig. Utanför fönstret ligger ett par meter höga sotsmutsiga snösamlingar  och även om de just när detta skrivs reflektera solen från en klarblå himmel vet vi alla vad som väntar runt hörnet. Ingen vågar släppa loss. Mössan i fickan, dragkedjan upp till halsen och Kalle Anka-steg nedför isig gata. Nej, det känns inte som om allsvenskan kommer med våren, men den kommer likafullt och om vi tvekat så märkte vi det i helgen. Mästare mot mästare. Vice mästare mot argaste konkurrenten. Champions League-deltagare mot Europa League-skrällare. Stockholmsderby. Det var en lördag och en söndag som väckte känslor på riktigt och det är inte givet någonstans. De senaste åren när stora lag lämnat cupen för tidigt har det inte varit titeln som sörjts i första hand utan den missade chansen att få ytterligare ett par tävlingsmatcher innanför västen innan det "börjar på riktigt." På sätt och vis är det fortsatt så, men ingen gick emotionellt oberörd förbi det som utspelade sig i Östersund eller Solna. Vi ville veta hur det stod till med de största favoriterna. Vi ville se om ÖFK kunde skrälla igen och kapitalisera på sina ELektriska framgångar. Vi ville se om Djurgårdens defensiv var på riktigt och om AIK verkligen är Malmö FF:s främsta utmanare i år. Att flera dagar senare hänge sig fullständigt åt matchanalysen låter sig inte göras. Dels känns det onödigt att idissla redan tuggat konstgräs, dels är minnesbilderna redan suddiga, men låt mig ändå konstatera att Malmö FF håller fast vid den oerhört imponerande vanan att bara vinna även om det ibland ser ut som om de inte ska göra det. Det var en match jag tyckte om att titta på. Det var fart, det var mod och oh, my Ghodos-moment, men ÖFK höll inte samman alltihop och då är det klart att Malmö FF tog chansen. Som de gjort förr. Som de kommer göra igen.Från vantvadderade applåder till brölsång. Från lasersålda fans till bengalövertygade diton. Från Östersund till Stockholm. Från pigga ögon till tunga ögonlock. Derbyt blev inte den explosion det borde ha blivit. Ett offensivt balanserat AIK var defensivt förskräckt. Som om det där spöket stirrade dem i ögonen snarare än motståndaren. Djurgården vann rättvist genom att främst övertyga försvarsmässigt. När misstaget väl dök upp i de sargade svartgula leden var exekutionen felfri. Det hela skakade om ett av värvningar fram till nyss självförtroendepumpat AIK. Det har gett det stabila och i jämförelse anonyma Djurgården arbetsro.Med det skrivet sitter vi här nu med en mängd frågor. När Özcan Melkemichel för första gången i sin tränarkarriär har "alla" bitarna på plats långt innan säsongen startar, är det då han vinner sin första titel?När Östersund inte har något stort äventyr att se fram emot, är det då man tar ett steg tillbaka för första gången?När AIK har en offensiv armada, men står utan sin kapten där bakom, håller truppen verkligen ihop då?När Malmö FF ... nej, förresten. Jag ser inga frågetecken kring Malmö FF. De må ha drabbats av skador och det må finns tveksamheter kring vissa värvningar och kanske är det väl tunt med alternativt centralt, men jag kan inte se något annat än det jag också såg innan den här helgen. Malmö FF försvarar sitt guld. Det är inte mer med det och det är ganska mycket trots allt. Om något har jag bara blivit mer övertygad och det duger alldeles utmärkt så här dags. Jag menar, det har inte ens börjat ännu och våren känns långt borta.